Arnroths krönika – Spel räddar livet
Hann dessvärre inte läsa din krönika igår Thomas.
Fantastiskt fint skrivet. Även jag har en liknande historia. Fast det var jag som spelade Battelfield Vietnamn natt efter natt efter natt.
Helt plötsligt var jag bland de bästa och det kunde bryta den deprimerande nedåtspiralen av dålig självkänsla och uselt självförtroende. När jag kunde börja prestera i spelen som från början var helt kravlösa kunde jag sakta bygga upp livet utanför spelen.
Tack för att du delar med dig och för en lysande krönika.
Först måste jag tacka dig Thomas, som vågar dela med dig av detta. Trots att de flesta av oss åtminstone någon gång i livet går igenom liknande saker dras psykisk ohälsa med ett otroligt stigma och det är inte det lättaste att öppet berätta om det...
Sen var det faktiskt så att jag fick spelande på "ordination" av min psykolog för ungefär ett år sedan. Tyvärr var hon inte så insatt att hon föreslog det själv, men vi pratade just om det som du nämner: vad jag gör för att slappna av, samt vad som "skär av toppen av ångesten". När jag berättade om hur mitt spelande påverkade mig positivt, tyckte hon att jag skulle testa att spela när jag fick en ångestattack. Och när det funkade tyckte hon att jag skulle fortsätta
Superbra krönika, blev nästan lite tårögd när jag läste. Håller med dig helt i hur spel kan få bort mörka tankar och stress. Samtidigt får det väl inte gå till överdrift så man blir för beroende av det för att känna sig bra. Tycker även tv-serier kan hjälpa, kollade mycket asiatiska serier förut som fick mig på bättre humör. Äh vem ljuger jag för, kollar fortfarande alldeles för mycket serier.
