Pojkar gråter inte.
Var med om en underlig situation för någon dag sedan. Hade en känsla, agerade impulsivt och jag loosade det.
Att loosa det är jobbigt, speciellt i en killgrupp där känslor inte direkt är så jäkla tolerant. Mina känslor är överallt, och de andra tänker antagligen LOL PÅ SIMON.
Jävla machokultur, kan man inte ändra all världens machokultur?
Jobbigt läge, du. Har själv alltid varit öppen med sådant, behöver jag gråta så gör jag det, om man hämmar sina känslomässiga uttryck så skapar det bara stress och ångestproblematik.
Enda sättet att ändra på könsroller är att göra så som man tycker att det borde vara, så låt det komma ut bara! Gör man saker med självförtroende och utan skam så brukar folk acceptera det och ofta även tycka att det är ett föredöme, åtminstone av egen erfarenhet.
Men som sagt, jobbig sits, vet hur det känns när man släpper ur sig saker i "fel" sällskap.