Mass Effect 2 25 timmar senare
Eftersom vädret har varit en aning blött idag så har jag passat på att ha en riktig gejmerdag vilket har gjort att jag passerat 25-timmarsgränsen i #Mass Effect 2. Sen jag sitt skrev om mitt äventyr i Biowares scifi-saga har jag övergett min ständiga jakt efter nya planerat att scanna, det blev helt enkelt för tråkigt, och istället satsat på att ta mig an handlingen och alla uppdrag som finns att tillgå. Föga förvånande har det gjort att spelet till en betydligt mer angenäm upplevelse som bara växer och växer i takt med att jag sugs in i berättelsen.
För det är ju just berättelsen som gör spelet såpass bra, åtminstone i mina ögon, och det är inte något jag säger för att jag är en scifi-nörd för jag tycker verkligen att det är ett föredömme i spelvärlden. Världen är så pass genomtänkt med en djup historia som du kan gräva ner dig nästan hur djupt du vill och karaktärer som får den att kännas levande. Det är just personernas livsöden som suger fast mig och även om det själva är huvudpersonerna som fått den största delen kärlek så är det när jag stöter på en intressant birollsinnehavare som det verkligen skiner.
Ta tex den figur som jag avslutade min spelsession med ikväll. Den asariska bartendern Matriarch Aethyta på planeten Illium är ju ingen av spelets viktigaste karaktärer, åtminstone verkar det inte som det hittills, men efter att ha pratat en stund med henne skulle jag ändå vilja veta mer om hennes livsöde. Hon växte ju upp med en Asari som mamma och Krogan som pappa vilket i sig är en rätt exotisk kombinationen men den blir än mer intressant eftersom de slogs mot varandra i samma konflikt vilket inte kom fram förrän efter hundratals års äktenskap. När det väl kom fram utmanade de varandra på en kamp till döden vilket ledde till bådas död. Det kan tyckas komiskt, och det är det ju också, men sättet som det framförs på gör att man känner för Aethyta och vill veta mer. Eftersom hon är Asari har hon ju trots allt fått leva med den här sorgen ett bra tag vilket gjort henne till den hon är.
Känns lite udda att bry sig om en spelkaraktärs öde. Det hör inte till vanligheterna, speciellt när det inte är en sådan här lite biroll, men det är en ett styrketecken inte bara från #Mass Effect 2 utan för industrin och mediat i stort. Känslor går att förmedla i spel på ett lika fängslande sätt du kan göra i en film eller bok och jag tycker det är skönt att se att utvecklare börjar ta för sig mer och mer på den fronten med spel som #Heavy Rain och #LA Noire. Mer sånt säger jag!
Men men, nu är det sovdags. Mer ME2 lär det bli imorgon...
Såg ut som det stod Mass Effect i "225" timmar, då tänkte jag att det måste vara ett underhållande spel.
Kan säga att DLC uppdragen som man kan köpa är värda att spela igenom. Den nya medlemmen, Kasumi, är en av de intressantaste att ha med sig rent gameplaymässigt tycker jag, men hon har inte så mycket story efter sina personliga uppdrag. Den andra (vars namn jag glömt bort) är också ganska okej, men inget spöar "Lair of the Shadowbroker". Ett riktigt satans bra DLC uppdrag som jag kan se påverka trean en hel del. Skaffa det om du vill ha mer av ME2.
Har inte testat Arrival dock men ska inhandla det ME2 är det första spelet då jag köpt DLC men har inte ångrat mig heller.
Videomupp
Man fick ju med några dlc så dem har jag ju förstås laddat ner, men inte köpt några utöver det. Får kanske ta och göra det då nu när de verkar vara prisvärda för en gångs skull har förresten nog bara en medhjälpare kvar att hitta. Precis fått lön mördaren med ett samvete (börjar inte det bli lite för vanligt med sådana förresten?) och nu var det någon Samara om jag inte minns fel. Sen kan man nog börja arbeta sig mot målsnöret.