Diskutera – Bästa bossfajten någonsin är...

Saren i Mass Effect kändes väldigt speciell när det begav sig. Jag blev helt golvad av Mass Effect och det var en så dramatisk final.

Tycker slutstiden i breath of the wild var fantastisk! Så snyggt löst rakt igenom och sen avslutningen. Hopp från hästen upp i luften med pilbåge i slowmotion!
Kan det bli bättre?

Lustigt nog var slutstriden i tears of the kingdom inte i närheten av lika mäktig. Kändes väldigt monotont rakt igenom men jag kanske spelade igenom den slutstriden på fel sätt och var för overpowered för att det skulle kännas spännande. Bra spel där i övrigt dock!

Folk har nämnt The End och The Boss.
Men jag tänkte direkt på Volgin. Inte bara fighten utan hela sekvensen när man sen skulle fly på motorcykel och sen spränga en bro.

Actionpump delux.

Drakbossen i Twillight Princess var fet med. Mycket på grund av miljön. På en svävande ö så klättrar man högst upp i högsts tornet. Pch sen grapplehookar sig upp på spiror. Pch sen vidare på draken. Sjukt ballt.

Sen var Eldenring-striden mot Radogan/Marika sjukt pulshöjande. Lagom svår , snygg och.episk musik.

Det handlar mycket om vilken build man har.
Första gången körde jag bara Blasphemous Blade. Var ganska enkelt.
Andra gången ville jag slå henne mer "rättvist" så jag lärde mig alla hennes rörelser tills de satt i ryggraden. Tyckte det var otroligt kul.

Så sjuuukt episkt när temalåten fläskar på i sista fighten i Elden Ring.

Nä, syftade på när den här bossen dök upp i Jedi Survivor,

.

Mer mini bossar, men Valkyries i God Of War (2018).
Sjukt roliga fighter.

Spelar man Metal Gear i kronologisk ordning så finns det inte en enda bossfight som slår slutbossen i Metal Gear solid 4.
Det är utan tvekan den mäktigaste slutstriden jag någonsin upplevt under mina 39 år!
Så mycket känslor och spänningar som byggts upp mellan de två karaktärerna genom spelen når sitt absoluta klimax när de möts mot slutet.. herregud de ger mig rysningar till denna dagen!

Jon Irenicus

måste vars muru i wow, kommer ihåg att vi jörde den 4 dagar i veckan i 3-4 veckor innan vi klarade 😅

Jag har starka minnen av Gannon i Zelda 2. Att slåss mot sin egen skugga som slutboss tyckte jag var ett ballt koncept på den tiden. Sen var vägen till slutbossen ganska jobbig om jag kommer ihåg rätt så det var lite känsla av achievment när man väl klarade den.

Annars är ju Mike Tyson en bra slutboss, jag övade dock så mycket på honom att det sitter i ryggmärgen även nu 30+ år senare och jag klarar honom ganska ofta på första försöket när jag är hos mamma och kopplar upp det gamla NES:et men de första 1:30 minuterna är ganska stressiga.

Slutbossen i Earthbound (Snes) för sina otraditionella idéer om vad en fajt kan vara och känslorna det väckte.

Slutbossen i Undertale av samma skäl.

Bägge levde kvar i minnet länge.

Nostalgiskt är det få saker som slår minnet av sista bossen i Megaman (Nes), vägen dit, den oslagbart hetsiga musiken och den rent kroppsliga stressen av att försöka mata ut så många skott som möjligt och ändå precisionshoppa. Segerfanfaren sitter som ett smäck efteråt följt av den perfekt melankoliska slutvinjetten när allt är över.

Listan över Roligaste och mest utmanande bossfighterna I princip hela min topp 10 lista går nog till bossarna i Hollow Knight, särskilt de unika versionerna i sista bossrushen Pantheon 5! Högst i topp ligger nog three sisters of battle eller vad den heter (också pantheon 5 exklusiv).

Sen häftigaste bossarna är nog några stycken från Metroid Prime 2.

Grym!

Inte säker på om det var en gris men vet precis vilken du menar 😅 både jag och en polare fastnade överraskande på den länge också. Min polare gav upp och lade ner Elden ring när han kom till den...

Måste vara coolaste boss svagheten i spelhistorien. (PS. man ska absolut pröva han utan guide en stund)

Sigma och Vile i Mega Man X var rätt grymma.
Speciellt Vile efter sista mellansekvensen.

För mig kommer Mega Man X vara den allra bästa i serien, den tog allt, inklusive story till nya höjder. Inte ens uppföljarna kom i närheten.

Raam på tåget i Gears of War

Ganska medikokert spel i övrigt, men bossen "Hedgie" i Atomic Heart var helt otroligt cool. Då kände jag mig verkligen som en grym gamer när jag klarade den. Inte supersvår boss i sig kanske, men miljön och musiken var häftiga och problemlösandet för att klara av den var väldigt uppfriskande och belönande.

Glömde ju en!
Skrev ovan ett par olika.
Men en som sticker ut ör ju Mr Freeze från Arkham City.
Där man verkligen måste visa att man mästrat en bredd av färdigheter. Kändes också rätt att ett ondskefullt geni lärde sig av sina misstag.

Hyperion från Returnal var inget annat än fantastisk. Mycket tack vare orgelmusiken som sakteligen byggs upp till att bli nära på öronbedövande medan man klättrar uppför hans torn, och sedan själva fighten som slår perfekt på att vara precis på kanten mellan under kontroll och intensivt kaos. Hatten av till Housemarque!

Två riktigt klassiker du nämner.
Just angående Zelda 2s slutboss så får jag erkänna att jag alltid ställer mig längst i hörnet hukandes och slår. Enkel match då men det knepet har man sannerligen förtjänat att använda när man väl tagit sig dit. Den jobbigaste biten i hela spelet är ju vägen fram till sista borgen tycker jag. Frustrerande med alla skott och stup. Otroligt oförlåtande. Hela spelet är en prövning än idag.

Mantis Lords i Hollow Knight
Inte den svåraste bossen direkt men rytmen du får in under fighten är svårslagen och lägg till det den fantastiska presentationen och musiken.

Personlig favorit utan att riktigt kunna förklara varför: Kangaxx i Baldur's Gate 2

Mest signifikanta/ikoniska: Ornstein & Smough i Dark Souls

Mest nervkittlande: Master-Ds cockpit i Bionic Commando

Mest underskattade: Xiphias i Turok 3

Håller med. Minns att jag hade väldigt kul emot just dem.

Motherbrain från Super Metroid
Sista fighten mot Sephiroth i FFVII orginalet

Tycker WoW och Destiny spelen har många underbara boss fighter.

Men måste jag säga en så säger jag nog Nameless king från Dark souls 3, satan va man fick nöta för att ta ner honom

En bossfight behöver väl igentligen inte vara våldsam right? Jag kommer tex ihåg när jag klarade sista "bossen" i rallyspelet screamer eller street rod (vilket var legendariskt btw). Det fräcka med just dessa titlar var att man fick behålla bosses bil och kunde fortsätta tävla emot "vanliga" motståndet. Det var liksom kronan på verket för allt slit. I en vanlig bossfight så brukar spelet i regel vara slut efter att man klarat fighten, vilket många ggr blir en form av antiklimax för min del. Var det allt? Eller ett form av tomrum. Men det kände jag inte i de titlar jag skrev ovan 🙂

Kameran i dark souls 😆

Fighten med Raphael BG3 är också helt episk. Blev väldigt överraskad när han började att sjunga

Minns den som riktigt svår, dock mest på grund av väldigt låg FPS på PS3 där jag spelade.

Jag har lirat tusentals spel ända sedan 1984 och trott mig vara en rätt duglig gamer. Nu är jag plötsligt trött, fet och fyrtiosju och blir hårt förnedrad av fakking Malenia. Det gåår bara inte. Ok.. switchar till Lies of P och åker på fetdäng av clownen som inte ens är en riktig boss?! Jag måste tappat det helt.

EDIT. Minnesvärd boss var ju topic och inte pointless rant. Uhm.. jag skulle nog säga Yhorm the Giant.. eller Sephirot.

Omöjlig fråga. Men om någon siktade ett pistol mot min tinning och sa att jag måste svara inom fem sekunder hade jag nog ändå svarat denna.