Hur hinner Svensson med alla 100-timmarsspel?

Jag är inne i en period då jag spelar på tok för mycket, blev riktigt mycket under december-månad. Men sen har vi inte heller några barn.

Men kan förstå vad ni menar, handlar om prioriteringar, vilka spel ska prioriteras. Ett 100h spel tar ju då ungefär ett år att spela igenom, det är lång tid det.

Vad som är skevt är påståendet att man inte hinner med alla 100-timmarsspel, vars har du bråttom? Det får väl ta den tid det tar att bli klar med det. Kan du få ihop 10 timmars speltid på en vecka så har du ett spel som räcker i 10 veckor, det är ju helt perfekt.

Jag har valt att begränsa spelandet till en helgdag i veckan vilket kan innebära allt från inget alls till +12 timmars spelande just den dagen, helt beroende på allt övrigt i livet.

Det tar mig alltså månader att köra igenom spel som BG3 som jag just nu håller på med. Men jag tar mig igenom dem förr eller senare och har ingen brådska.

Mitt problem är inte så mycket tiden som tålamodet att ta mig igenom spelen. Jag brukar nog snitta på runt 20h när jag tar en paus. Det är runt där som jag upplever valfritt spel som lite tradigt, jag har lärt mig alla de färdigheter som på något sätt påverkar gameplay, jag har troligtvis uppgradera min health/mana/energy/huxflux-bar till max och känner att jag är redo att avsluta äventyret. Spelen som kräver ytterligare 20h kan jag med lite anamma ta mig igenom, men de som kräver mer? Dem blir i 99 % av fallen avbrutna, avinstallerade och bortglömda.

Jag har inga barn men däremot ett yrke som tar mycket av min tid samt övriga hobbys som jag tycker förtjänar lika mycket av min tid. Det är en balansgång, för att inte tala om hur min bräckliga hjärna inte orkar stirra på skärmen ytterligare 5 timmar efter att ha loggat ut från jobb.

För att hinna med så många spel som möjligt i livet, då måste man ha en special byggd säng som man kan göra olika tränings övningar på framför teven så att kroppen inte helt förtvinar och stelnar till. Sängen ska ha hål i vid rumpan så att man kan göra sina behov ner i en hink (går ju åt dyrbar speltid annars att stiga upp och gå till toaletten)
Sen måste man ha sköterskor som matar en för inte har man tid att släppa hand kontrollen.

Snarare kanske acceptera att man inte behöver spela klart alla spel man påbörjar.
Även om det är en viss risk att man måste börja om igen ifall man håller sig borta från ett spel för länge...

Prioriteringar. Spel är roligt så därför prioriterar jag det över allt annat förutom mitt jobb som är ett nödvändigt ont för att jag skall kunna fortsätta ha roligt.

Problemet är att det släpps för lite bra spel.

Du kan spela mindre i fallande ordning: arbetslös, student, singel, partner som inte bryr sig, jobb

Tror du har en bra poäng med krönikan. Brukar kolla achievement listan för att se hur många som har klarat ett specifikt spel och där brukar siffrorna ligga på runt 20-25%.

Det som är lite märkligt är det här beteendet att köpa på sig massa spel som man aldrig ens startar upp, även jag gör det emellanåt men jag har i alla fall spelen på en lista och kommer förr eller senare plocka upp det och lira, även om det kan ta sin tid.

Sen får man lära sig att sålla bra. Jag vet vad jag gillar och inte efter att ha spelat så mycket.

Det gör man inte ens utan att vara Svensson eller ha barn. Men, det gör inget.

Att inte ha några barn är svaret

Enkelt, man är en loser som jag. 45 bast, singel och inga barn. All fritid i världen så när som på att man tyvärr måste gå till ett tråkigt jobb och knega.

Skyldig!
Men min hobby är spelsamlande med spelande som bisak. Förr var det tvärt om, spelande med samlande som bisyssla.
Så blir det när tiden inte räcker till...

Inga barn, .. ez life ? Har tid och pengar
Har ändå tid för sambo + hund

Det viktigaste är väl att inse att familjen kommer först om man har en sådan. Sen måste man väl vara realistisk och förstå att man inte kommer få 8h om dagen.
Det finns ingen manual, alla har olika förutsättningar. Jag har en sambo som är 0,1% spel intresserad. Hon spelar på sin höjd mario med grabben. Men hon har accepterat att spela är en hobby precis som fotboll, läsa böcker, spela gitarr eller annat. Och alla mår bra av att ha en hobby

Anledningen är att du har prioriterat andra saker före spelen, som familj och barn, boende, socialt liv osv.
Själv har jag gott om fritid och älskar att det finns långa spel att grotta ner sig i, men även så så handlar det om prioriteringar, av de 5 storspel från förra året som du listade så har jag spelat ett, de andra valde jag bort som mindre intressanta.

Ledsen för kritiken men för mig framstår krönikan som gnällig, finns inget som säger att du ska ha rättigheten att ha tiden att spela alla dessa långa storspel, och att sen hojta efter att spel ska bli kortare bara för att passa dig för du har gjort vissa prioteringar i livet? Lägg av med det.

Känner igen mig. Hinner ju fan ingenting längre. Men det är en prioriteringsfråga också såklart, jag försöker hinna med serier (film har jag helt slutat med), koda egna spel, och spel. Jag har inte ens spelat klart Witcher 3 ännu. Ej expansioner inräknade.

Life is over when it drops.

Båda mina bröder slutade spela när dom fick ungar. Fanns ingen tid för det längre. Själv föredrar jag spel som aldrig tar slut. Kan spela fallout eller skyrim hur många timmar som helst.

Två saker som har hjälpt är i alla fall bärbara konsoler och snabbare lagring. Då kan man ta upp och spela snabbt när man har tid och slipper vänta på laddningstider(som i stort sätt kan liknas som reklam pauser, är personligen allergisk mot båda).

Det blir mer effektiv speltid nu i alla fall.

Själv så blir det 3-4 storspel om året och det tycker jag räcker. Sedan så får man spela mer spel tillsammans med familjen.

Känns som att ju längre kulturen finns desto fler äldre gamers får vi. Det blir också fler som känner av kompromissen. Även om jag av principskäl spelar igenom Red Dead 2 för första gången så undviker jag till exempel Assassins Creed och allt open world.

Något som gjorde comeback i mitt liv under tidiga pappaår var COD, eftersom det intensiva formatet plötsligt började passa mig bättre när tiden blev knapp.

Du har såklart rätt i mycket av det du säger. Men samtidigt är det ett faktum att spel blivit väldigt mycket mer tidskrävande de senaste åren, och det spelar rätt stor roll. Mina barn klarar allt mer saker själva, men jämfört med spel cirka 2013-2014 (när mina barn var små) har jag svårare att hinna klart de största i dag. GTA V, Alien Isolation, Bioshock Infinite, The Last of Us, Assassin's Creed 4 - de var typ 10-40 timmar långa, samtliga alltså kortare än något av de fem storspel från förra året som jag nämnde. Så allt handlar inte om vad jag prioriterat.

Samtidigt så är ju utbudet större och bättre än någonsin och det görs ju hur mycket bra spel som helst som även är betydligt kortare.

Lyxproblem Tomas. Unnar dig verkligen det. Men vi som t.e.x. blivit dumpade. Har all tid i världen? För oss kan det vara bra att fly verkligheten för en stund, att tänka på något annat. Jag önskar mig längre spel. Har lagt ner 3200 timmar på The Division 2, blir lite skrämd själv när jag ser det, men har gjort så mycket annat emmelan, haft relationer då jag inte spelat alls o.s.v. Men nu känns det som det är någon att hålla i handen till livet tar en annan vändning.

Har i princip slutat spela singleplayer pga att spel är alldeles för långa. Kör hellre några rundor CS eller liknande

Jag har bestämt mig för att spela på lättare svårighets grad för att hinna med fler spel jag vill köra. Detta gäller ju alltså inte bara långa spel, utan även kortare alster.
Men det är ju också lite beroende från spelfall till spelfall. Några enstaka spel kan vara skoj att köra på hög svårighetsgrad, medan andra är mer underhållande att bara slafsa igenom.

Apropå svårighetsgrader, ledsen om jag byter ämne men hörde någostans , minns inte var att i princip alla spel är tunade efter "normal" svårighetsgrad. Så i princip all QC och all utveckling görs.. Så om man nu vill köra ett spel som utvecklarna hade tänkt det så kan ett hett tips vara "normal" Sen blir det bullet-sponges eller alldeles för lätt utan mycket eftertanke. Men visst, storydrivna spel eller där jag inte trivs med stridsmekaniken, där kör jag med "lätt".
Å andra sidan så kör jag DIv2 i heroic med fyra "directives"..;)

Håller med de flesta här, tre småbarn och heltidsjobb. Vid första barnet var abstinensen stor, men det gick över och har landat i att det är jäkligt kul när jag väl hinner spela istället. Hatar konceptet open world och lång speltid för tillfället.

Jag är småbarnsförälder, och försöker lägga storspelen på is. Undantaget är BG3, men som jag har spelat sedan i somras, och det får ta den tid det tar. Annat spelade blir olika ”e-sportspel” med kompisar; de tar ganska lite tid.

Men det blir nog inte fler än ett barn, jag vill göra annat också!

239 timmar played nu i BG3. Andra genomspelningen. Fortfarande lika kul som första timmen.