Darksiders - En resa genom apokalypsen
Jorden har drabbats av ett meteorregn. Ur nedslagsgroparna reser sig till mänsklighetens stora fasa änglar och demoner i full färd med att slita varandra i stycken. Jordens undergång verkar stå i farstun och just då gör vår hjälte War sin entré.
Utrustad med ett överdimensionerat svärd och en röd tomteluva gör jag snart slarvsylta av allt som kommer i min väg. Jag använder bilar som slagträ mot demoners knotiga trynen, eller kastar istället en minibuss några dussin meter mot en ängel i skyn. I stridens hetta stryker en och annan panikslagen människa med, men det kan inte hjälpas, jag är en virvelvind av förödelse, jag är undergångens ambassadör, jag är kriget själv.
Men just som War har det som roligast händer det så klart något med hans krafter och han dör tvärt.
100 år senare väcks han till liv igen av sina arbetsgivare - The Charred Council - ett gäng griniga stenansikten inuti en vulkan.
I konflikten mellan änglar och demoner har den brända styrelsen uppgiften att bevara "balansen", men i och med apokalypsens för tidiga början ser det illa ut på den fronten. Apokalypsens ryttare är styrelsemedlemmarnas ställföreträdare på jorden och ska egentligen bara agera på deras order.
Konversationen som följer går något i stil med:
Chef 1 - Varför har du satt igång apokalypsen i förväg? Är du helt bäng eller?
Chef 2 - Du vet att vi ville vänta tills allt var dukat!
War - Men den hade ju redan börjat när jag anlände till jorden...
Chef 3 - Tyst! Din dumsnut! Du ska få lida i all evighet! Vi ska grilla dig över öppen eld!
War - Jag har blivit bedragen - någon annan måste ha satt igång apokalypsen.
Chef 1 - Försök inte skylla ifrån dig, va. Det är ohederligt... host host.
Chef 2 - Och tant Ulla som hade frågat om just de tallrikarna...
Chef 3 - Dödstraff! Dödstraff!
War - Vad sägs om att ni skickar mig tillbaka till Jorden för att ställa allt till rätta? Då rentvår jag mitt rykte - eller så dör jag - problem solved.
Chef 1 - Hm.. Ok då. Men gör aldrig om det här igen, va? Det räcker med en apokalyps åt gången.
Chef 3 - Men elden då? Elden.
Chef 2 - Ta ditt stora svärd med dig - det är farligt att gå ensam!
Storyn är lite stökig, men det är ok. Själva spelet är helt ok.
Vid en första anblick, eller spelomgång, är det lätt att tro att Darksiders är ett så kallat hack-and-slash, i stil med de tidigare God of War-spelen, men vid en andra sittning blev det klart för mig att det också i största grad är inspirerat av The Legend of Zelda. Genom spelet får du ta dig igenom flera olika "tempel" där du växlar mellan att puckla på fiender och lösa pussel som blir allt mer invecklade ju längre i spelet du kommer. Särskilt ett rum i ett senare avsnitt av spelet där du ska balansera vikter på plattformar, teleportrar och ljusstrålar tog mig en stund att lista ut. Varje tempel har också en maffig slutboss med sina egna attackmönster att lära sig att kontra.
Slagsmålen fungerar i allmänhet bra och låter dig skifta mellan ditt svärd och bepansrade boxningshandskar eller en lie som ditt sekundära vapen genom att helt enkelt använda deras respektive knappar på kontrollen. När en fiende är nära nog död dyker en symbol upp över deras huvud som symboliserar att du kan utföra en slutattack. Utöver det får du så småningom tillgång till en pistol, en änterhake och en kaststjärna som hoppar mellan fiender som en sylvass fjäril bland blommor. Du kan dodga, blocka, göra en rad kombos och under korta stunder, om du byggt upp din "vrede" tillräckligt, förvandla dig till ett enormt odödligt väsen som sveper genom fiendehorder som en varm kniv genom smör. Dansen att använda dina olika vapen, kombos och slutattacker är en av Darksiders ljusare sidor.
En bit in i spelet får du tillgång till en brinnande häst
Artisten bakom Darksiders heter Joe Madureira (Joe Mad) och har jobbat med bland annat Marvel med serietidningar som X-men och Deadpool där han har en färggrann och fascinerande stil men just i Darksiders känns allt en aning brunt och grått, som många andra spel från PS3-eran. Visserligen spelade jag en remaster till PC, men HD-putsen och de extra effekterna bidrar inte till att göra världen mer levande. Det känns ibland mer som en brun soppa än en serietidning.
Ett område gör ombytet från en grå förfallen storstad till en brun sandig öken, men där får du o andra sidan hacka sönder stora maskar som gräver sig fram genom dynerna. Ljudet när du hackar maskar eller preparerar annat demonkött är tillfredställande - du känner verkligen tyngden i ditt svärd när det slår in i fiendeskarorna.
Världens "grymma" ton känns en aning påtvingad, utan att för den delen någonsin bli hotfull eller skrämmande, men röstskådespelarna gör ändå ett bra jobb och går helhjärtat in i sina respektive roller även om War själv låter lite väl bajsnödig. Musiken är passande nog storskalig och rikt orkestrerad med körer, maffiga trummor och stressade stråkar, men jag hittade aldrig riktigt något soundtrack jag skulle få för mig att lyssna på igen.
War fick träffa både änglar..
och demoner..
men inte fick han vara med på TV för det.
Det fanns vissa avsnitt av spelet som inte var så givande, som en rail shooter ridande på en hippogryf, eller två relativt långa avsnitt där du istället för att få använda ditt svärd i stort sätt tvingas till att använda en välsignad kulspruta eller en demonisk RPG. Det låter kanske kul, men i praktiken är spelet inte anpassat för den mekaniken som känns väldigt begränsad i jämförelse med den snabba och dynamiska svärdsleken.
Det tog mig också en betydlig stund att vänja mig vid spelets oförlåtande tajming för när man behöver trycka på hoppknappen i skuttandet mellan plattformar. Det känns ibland som att War behöver åtminstone en meters ansats från kanten när han hoppar för att inte handlöst ramla ner i avgrunden.
Men de är smärre bekymmer.
Det största problemet med Darksiders är istället att det känns för generiskt. Fajtandet är som i God of War, men det är aldrig riktigt lika brutalt tillfredställande som i den serien, eller lika kaxigt presenterat som i Devil May Cry. Zelda-templen är definitivt spelets starkare sida, men det känns som att jag redan upplevt dem tidigare och bättre i - just det - Zelda-spelen, samtidigt som världen allting utspelar sig i aldrig känns lika levande eller lockande som Hyrule.
Om du gillar de tidigare 3d-Zeldaspelens tempelutforskande och inte har något emot nästan konstanta (om än underhållande) strider, där allt utspelar sig i en värld som brister i sömmarna av pubertal grimdark är nog Darksiders något för dig. Om inte kommer du nog inte gilla spelet något särskilt. Och just det- Mark Hamill är med. Han spelar Darksiders motsvarighet till Navi i Ocarina of Time. Med andra ord är det som att Jokern från Batman tjatar på dig vad du ska göra härnäst. Det är alltid något.
Jag ger spelet en tveksam 3:a.
Spelat Warmastered Edition på Steam.
Finns även till PS4, Xbox one, och Nintendo Switch
Instämmer ang. det generiska, sedan obalanserat. Det finns någon bossfajt som jag inte klarade av, då stängde jag av spelet och återvände aldrig.
Instämmer ang. det generiska, sedan obalanserat. Det finns någon bossfajt som jag inte klarade av, då stängde jag av spelet och återvände aldrig.
Var det spindeln du fastnade på? Jag tyckte hon var svår
Förmodligen är det precis som du säger och ger i betyg då jag känner igen mycket av det du skriver, men när jag spelade detta för länge sen så älskade jag det och klarade hela(vilket är ovanligt för mig...) Har spelat och gillat hela serien(förutom sista som är nån dual stick shooter som jag inte gett mer än några minuter)
Vågar inte tillbaka för att testa igen utan nöjer mig med att ha goda minnen om spelet
Förmodligen är det precis som du säger och ger i betyg då jag känner igen mycket av det du skriver, men när jag spelade detta för länge sen så älskade jag det och klarade hela(vilket är ovanligt för mig...) Har spelat och gillat hela serien(förutom sista som är nån dual stick shooter som jag inte gett mer än några minuter)
Vågar inte tillbaka för att testa igen utan nöjer mig med att ha goda minnen om spelet
Det har sina fina delar. Bra combat tycker jag.
Stämningen känns lite ansträngd ibland.
Låt inte mig hindra dig från att spela något du gillar : D
Håller med till tusen angående designen. Brun och grå sörja. Tycker tvåan gjorde det mycket bättre, medan trean var sämre igen. Trots en del skavanker har jag en svag punkt för den här serien. Det görs för lite Zelda-aktiga spel. Tack för fin recension (och kanske främst din dialogtolkning – jag skrockade ).
En Bamseponny av folket
Håller med till tusen angående designen. Brun och grå sörja. Tycker tvåan gjorde det mycket bättre, medan trean var sämre igen. Trots en del skavanker har jag en svag punkt för den här serien. Det görs för lite Zelda-aktiga spel. Tack för fin recension (och kanske främst din dialogtolkning – jag skrockade ).
Undrar varför det görs så få. Det är ju en färdig design som går att kopiera ganska lätt.
Känner knappt till något förutom indie-spel.
Sen så har ju iofs även Zelda fått en makeover--- vad jag förstått - saknar en Switch : )
Och angående sörjan. Vet inte varför så många spel insisterar på att ha tråkiga miljöer som hamnar, lagerlokaler och kloaker.
Visserligen kan det funka (jag älskade tex turtles som liten) men det känns i spel ibland som att man inte orkar tänka ut något annat.
Dialogen låter bara lite mindre töntig in game tycker jag
Något som nyss slog mig: är inte "Darksiders" en ganska intetsägande titel?
"Änglar och demoner" var väl iofs redan tagen...
På den ljusa sidan så.... öh... låter det ballt? Det känns annars som ett namn på nån Sword and Sorcery-film från 70/80-talet
Själv vill jag minnas att jag gillade världen och miljöerna! Dock kanske inte den trista staden i början. Men så spelade jag det när det var nytt också, har måhända inte åldrats så värdigt.
Det är kul att den blandar Zelda med hack and slash, men den är också bara halvbra på vardera genre.
Jag var också nyfiken när det kom. Sen blev det inte av. Men nu känner jag ungefär såhär.
Samtidigt så försöker jag jämföra det med spel från ungefär samma tid, som dåtidens Zelda-spel och hack and slash.
Men jag körde också remastern, som senast släpptes 2019 till Switch 2019, så är ju småaktuellt.
Tycker det var riktigt bra (när det kom iallafall) med temple som jag tycker var i lika kvalitet som Zelda
När det släpptes var det grymt, tror inte jag skulle njuta på samma sätt idag dock. Alldeles för lätt, Xbox 360-bandesign och som redan sagts finns bättre hack and slash med häftigare combat idag.
Drog upp det på svåraste för att få lite utmaning, då var det rätt ok
Bra recension! Har spelat och klarat 1-3. Tvåan var bäst, får jag instämma. Trean verkar ha drabbats av Soulslike-sjukan och kunde inte bestämma sig för om det skulle vara Zelda, Metroid eller Dark Souls.
För övrigt gillar jag War och hans ganska överspelade dialog. Samma röstskådis som Illidan, kanske har det med nostalgi att göra.
Mer Metroid åt folket!
Som en stor darksider-fantast (och syftar då främst på detta spel som recenseras) så motsätter jag en 3a och hade lagt mig på en 4a. Dock vill jag gärna vet vilka titlar som recensenten syftar på under ett av minusen : " finns titlar som gör det bättre i hack n slash genren". Jag tar gärna tips då jag är intresserad av den typen av spel.
Tycker det var riktigt bra (när det kom iallafall) med temple som jag tycker var i lika kvalitet som Zelda
Som jag skriver i recensionen - gillar jag att det finns zelda-tempel. Tycker dock inte de håller samma nivå eller främst fantasirikedom dom de i Zelda.
Tackar för ännu en bra och rolig recension från dig, väldigt kul läsning!
Kul att höra! Tack
^^
Bra recension! Har spelat och klarat 1-3. Tvåan var bäst, får jag instämma. Trean verkar ha drabbats av Soulslike-sjukan och kunde inte bestämma sig för om det skulle vara Zelda, Metroid eller Dark Souls.
För övrigt gillar jag War och hans ganska överspelade dialog. Samma röstskådis som Illidan, kanske har det med nostalgi att göra.
Visste jag kände igen honom från någonstans. Jag tycker han låter lite sisådär.
Som en stor darksider-fantast (och syftar då främst på detta spel som recenseras) så motsätter jag en 3a och hade lagt mig på en 4a. Dock vill jag gärna vet vilka titlar som recensenten syftar på under ett av minusen : " finns titlar som gör det bättre i hack n slash genren". Jag tar gärna tips då jag är intresserad av den typen av spel.
Som jag hoppas framkom av texten gillar jag slagsmålen - de har ett bra flyt.
Men jag tycker att God of War gör det bättre - och att hur det hela presenteras är bättre i Devil May Cryspelen.
Själva begreppet hack-and-slash är väl en aning vagt, men om vi håller oss till gå fram till nästa rum och slå/hacka sönder allt motstånd, finns det massa bra spel (inte nödvändigtvis bättre). Castlevania - Lords of Shadow är helt ok, inte kört så mycket men Hyrule Warriors tyckte jag var skoj. Om vi tittar på 2d-spel är Dust - an elysian Tail riktigt smaskigt
Som jag hoppas framkom av texten gillar jag slagsmålen - de har ett bra flyt.
Men jag tycker att God of War gör det bättre - och att hur det hela presenteras är bättre i Devil May Cryspelen.
Själva begreppet hack-and-slash är väl en aning vagt, men om vi håller oss till gå fram till nästa rum och slå/hacka sönder allt motstånd, finns det massa bra spel (inte nödvändigtvis bättre). Castlevania - Lords of Shadow är helt ok, inte kört så mycket men Hyrule Warriors tyckte jag var skoj. Om vi tittar på 2d-spel är Dust - an elysian Tail riktigt smaskigt
Jag har spelat några av de spelen. Jag blev aldrig fast i DMC, Dust är ett mästerverk (men 2d). Har inget switch så är lite på "look out" för pc spel i genren.
Jag har spelat några av de spelen. Jag blev aldrig fast i DMC, Dust är ett mästerverk (men 2d). Har inget switch så är lite på "look out" för pc spel i genren.
har du kört Katana Zero - rent tekniskt ska du gå in i ett rum och hacka sönder allt, men det är mer om stiliga snabba ryck än kombos.
Ruffles här skrev om Enslaved i en recension nyss. Verkar aningen likt. Jag tror även Nier är Hack N Slash?
Tyckte om 1:an och 2:an väldigt mycket. 1:an var en stor överasskning. 3:an var väl okej. Hoppas de släpper ett 4:e spel där man kan välja mellan de 4 olika riddarna.
skriver en recension om 2an nu
Det finns ett fjärde spel, men det är som typ Lara Croft and the Temple of Osiris fast mer pang pang. Där kan du spela både War och Strife.
har du kört Katana Zero - rent tekniskt ska du gå in i ett rum och hacka sönder allt, men det är mer om stiliga snabba ryck än kombos.
Ruffles här skrev om Enslaved i en recension nyss. Verkar aningen likt. Jag tror även Nier är Hack N Slash?
Enslaved har jag tydligen köpt på Steam någon gång, så det blir att testa direkt tror jag (kan ha varit en humblebundle som är skyldig där, för minns inte det spelet 😆😆)
Nier spelet har jag "igång" just nu, men fastnade inte i det för jag ogillade hur lock on osv fungerar i det. Jag hade också noll intresse i story:n i det så tror det kommer hamna på hyllan med "oavklarade titlar" ( som kategorin heter på Steam 😂)