De svåraste uppdragen/banorna du vet!

Blev förvånad över hur svåra många banor var. Minns inte originalet som särskilt svårt men det var det tydligen!

Newfoundland i XCOM: Enemy Unknown/Within.

Med lite dålig timing och en halvkass uppsättning soldater på de högre svårighetsnivåerna är det ett rent helvete.

Första rayman är galet svårt. Även Earthworm jim 1-2.

Det hade jag, så det kan varit därför. Fick dra ner ett save som hade klarat banan.

https://youtu.be/u0SUPzP4PA0

Personen i videon får det att se enkelt ut, men själv dog jag nog minst 20 gånger på dessa banor innan jag till slut klarade dom..

Det krävdes koncentration, precis som i F16 Combat pilot.

Men i Falcon så kunde du flyga fram till landningsbanan, fälla ner hjulen stänga av motorn, hålla ner HELP (som rätade upp planet) och du föll sakta ner och landade perfekt utan problem

Efter ytterligare lite funderande och läsande i tråden skulle jag vilja framhäva en utvecklare; Rare. Balansen mellan apsvårt och svinkul som de ofta lyckas hålla är imponerande. Även om många av deras spel ramlat över och blivit lite för svåra! 😅

Det är ju inte någon riktig bana, utan ett misstag jag gjorde, men ...

När jag i God of War, som level fyra, gått vilse i en gruva och till sist hittade en dörr som jag hoppades ledde ut. Istället fanns där ett fjäderfä (Valkyria) som jag trodde att man var tvungen att slå för att komma vidare.

Satt i timmar med henne. Tänkte att vilken sadistisk utvecklare gör det så här svårt på story mode?! Till sist blev jag så arg att jag kastade spelskivan i soporna.

Spelade klart spelet något år senare efter att ha köpt det på rea. Men valkyriorna, dem rör jag aldrig igen.

Hade aldrig nå vidare problem med rejsingdelen i Mafia...

Hmmmmmm...

Vettefan. Har problem med Water Temple i Tears of the Kingdom just nu... Det står ut

Star Wars: Force Unleashed.

Uppdraget då man ska rycka ner en star destroyer med "kraften", men man använder mus och tangentbord.
Helvete vad jag svor, har egentligen inget minne att jag klarade skitet.

(Pull it out of the sky!)

Grabben älskar monster trucks så jag köpte Steel titans 2 till honom. Så är det ju klart jag som får låsa upp nya monster trucks och banor åt honom. Spelets fysik gör att, kör man på en liten stubbe eller minsta sten så kan bilen studsa iväg åt alla möjliga håll som om vinden har fått tag i en bit papper. Detta i sig är strunt samma MEN man måste köra några race för att låsa upp saker och det förändrar allt. Spelar ingen roll om du leder eller om det går hur bra som helst, nuddar du en stock eller vad som, så åker du käpprätt åt skogen eller välter. Gör du detta, kan du säga hejdå till någon form av placering där man får poäng. Så man måste så gott som köra perfekta lopp utan fel och frustrationen bara bygger och bygger. Så ja, hela spelet är en stor trigger för att åka spårvagn på mitt humör.

Har gett mig an denna sörja till spel när grabben sover så han inte behöver se pappas frustration

Den där banan är dåligt balanserad. Visst är det den där Cryssaliderna spawnar från valen? Den är görbar om man vet vad som händer, för då kan du redan förbereda dig med att börja dra tillbaka trupperna några drag innan, men även ha tillräckligt hög level på dem. Men problemet är att det vet man inte första gången och har du då dina soldater långt fram så blir det ett helvete.

Det som gör den så dålig är att det inte är någon annan bana i spelet som spelas på samma vis. Så spelet bryter lite sin egen game-loop och gör att det blir helt omöjligt att förbereda sig för första gången.

Funderar lite .hade ringa problem med maffia racingen .funderar vad är världens svåraste grej i wanna be THE Guy Rage quit hela tiden

Commandos: behind enemy lines är väl det första jag kommer på som var lite väl svårt för min smak när det begav sej.

Men det starkaste minnet av rage i ett spel måste vara Super mario sunshine på gamecube! Inget svårt spel alls direkt men när jag kom till ett ställe där man skulle hoppa zick zack på några plattformar för att komma vidare så bestämde sej kameran ungefär halvvägs varje gång att helt byta vinkel så man inte såg vad man gjorde.. Vet inte om jag gjorde något fel men samma sak hände om och om igen tills det hände en gång för mycket och cd-skivan åkte rakt ner i soporna. Rörde aldrig varken det spelet eller gamecuben igen efter det haha.

Sista kartan i COD:MW (orginalet) på högsta svårighetsgraden. Satt och nötte i en timme non stop tills jag klarade den. Svor ut i frustration ibland, det brukar jag inte göra.

Jag säger bara - Derelict Distillery banan i dead cells. Särskilt efter att de designade om den. Fy fan.

Overwatch, hela speljäveln är gjord för att göra en galen. Matchmaking är ett jävla tärningskast där 5 sidor av tärningen innebär förlust. Måste lägga ner skiten och få ett lyckligare liv.

Dark Souls: Prepare to die edition, när jag möte Taurus demon, efter dagar av rage quits och en irriterad sambo så tog jag hjälp av en vän som vissa hur man besegrade fanskapet.

Jävlar ja, det var inte kul.

Ja det uppdraget minns man, det var hemskt. Till slut kom jag på att man var tvungen att släppa gasen när man skulle svänga, annars kunde vad som helst hända.

Ni som vet, ni vet.

Klarade det på försök 1.. men jag är ju bäst så.. tja

Racingdelen i Mafia. Den var hemsk i originalet och kändes lika fruktansvärd i nytolkningen (när man körde på högsta svårighetsgraden). Med den sensre höll jag på i ca tre timmar i sträck och blev klar kähalv två på natten. Var rätt seg på jobbet morgonen efter.

Korolev...

Klarade det genom att låta mig vart ifrån attackvågorna skulle komma, pricka rätt mål med torpeder och styra över all energi från vapen/sköldar till motorerna när jag brände mot nästa våg av anfallare.

Nämns som ett träningsuppdrag i boken Rogue Squadron av Michael A. Stackpole.

https://starwars.fandom.com/wiki/X-Wing:_Rogue_Squadron

Rekommenderar den serien varmt. Den är sammanflätad med serien Wraith Squadron av Aaron Allston som också den är väldigt bra.

Lejonkungen från 1994 på SEGA
För egen del är biten av Hakuna-Matata-banan där man ska hoppa upp för ett vattenfall på stockar ett barndomstrauama för både mig och syrran.

Många bra exempel från förr. Något som gjorde mig galen i modern tid är racing i Horizon Forbidden West. Inte svårt, men värdelöst designat. Kastade nästan ut PS5an.

Det är nån drakboss i witcher 2. Klarade aldrig den så har inte spelat ut witcher2. Det är som att det är buggat. Usch.

Uppdraget Control i Goldeneye 007 N64 då man ska skydda Natalja medan hon hackar datorn...ren och skär frustration, speciellt på original-N64 då man var tvungen att starta om banan varje gång det gick åt skogen.

I nyare spel är det inte så vanligt med frustrerande svåra partier längre, men månens mörka sida/baksida i Super Mario Odyssey var nog senaste gången jag blivit frustrerad över svårighetsgrad, helt enkelt då jag har en reaktionsförmåga med rejäl latens nu på äldre dagar.