Hur hanterar du motgångar och frustration i spel?
En välriktad näve i tangentbordet är underskattat!
Gå ut i skogen och gör ett vårskrik istället.
Det enda jag stör mig på som vuxen (åldersmässigt iaf:P) är när folk fuskar.
Speciellt om man sitter med 4 pers kvar i PUBG och man blir mördad av någon med ett perfekt omöjligt skott. Då brukar jag dra till med något i stil med "hoppas han dör irl!".
Stöter jag på motgångar i storymode-spel så brukar jag försöka några gånger om jag tror mig veta hur man ska göra men annars så googlar jag bara uppdraget och ser hur man ska göra sen gör jag så.
Jag minns när jag körde hardcore-ladder på Diablo 2: lord of destruction. Jag var väl uppe runt lvl -90 och lagt x antal timme på karaktären när han dör av en skitanledning. Jag blir inte arg, jag känner bara total tomhet, för jag vet att jag inte kan påverka något, karaktären är borta för evigt.
Det var en mycket hemsk känsla i kroppen som jag lyckades återuppleva flera gånger :D.
Jag minns när jag körde hardcore-ladder på Diablo 2: lord of destruction. Jag var väl uppe runt lvl -90 och lagt x antal timme på karaktären när han dör av en skitanledning. Jag blir inte arg, jag känner bara total tomhet, för jag vet att jag inte kan påverka något, karaktären är borta för evigt.
Det var en mycket hemsk känsla i kroppen som jag lyckades återuppleva flera gånger :D.
Japp det där minns jag, liksom dö på första akten av att spelet laggade till och ett gäng gobliner slet sönder karaktären. Not fun! (Men tillhörde D2)
Jag hade för övrigt en datorklubba gjord av blandannat en socka....kunde klubba skärmen hårt några gånget utan att något gick sönder. Bra skit
"Writer and Fighter"
Jag vet inte.
Uppgiven/besviken i några sekunder kanske är vad som närmast beskriver känslan. Den går över genom att jag ganska snabbt stänger ner (och ibland tar bort) spelet.
Ofta är "motgångar" för mig kanske inte svårighetsgraden (eftersom jag också sällan ens börjar spela för svåra spel) utan mer spelmoment som spelet kanske inte lyckas med.
Kingdom Come är väl ett ganska aktuellt exempel för mig, sittningarna blir inte särskilt långa.
Skaffa ett bättre Internet när du är igång och shoppar
Det är dock ComHem som har strulat till det för mig x) Sen står fadern på tjänsten då jag bor hemma
Switch, PC och Dödsmetall.
Normalt så brukar jag byta spel, titta på kattbilder på nätet och sen efter 10 min försöka mig på bossen igen, då med annan musik eller liknande, dvs en förändring.
När det gäller multiplayer så skyller jag på att motståndaren fuskar och söker upp en ny match
Med småbarn hemma så blir man kanske härdad?
Jag är väldigt verbal... Jag svär som härdad sjöman.
Men mest beror det på hur jag är i humöret den dagen. Är jag på glatt humör gör inte motgångar så mycket mer än att jag svär eller muttrar tyst. Är jag på dåligt humör så vill jag bara slita sönder något fint.. Men hindrar mig själv och bara stänger av spelet och gör något annat.
Märker att min son har samma humör när han spelar och att se att man beter sig som en 8-åring sätter allt i ett annat perspektiv(Jag har inte visat denna sidan av mig mot honom, denna sker bakom stängd dörr, så detta humör antar jag kommer ärftligt).
Förut blev jag rosenrasande i MP-spel när det gick dåligt, har kvaddat ett headset, ett tangentbord och en mus i min ungdom i raseri. Var dock över 10 år sedan.
Men sen dess har jag lugnat ner mig och inser att om det går så dåligt så jag märker att jag börjar tappa humöret stänger jag av det spelet och kör något SP-spel istället. Så jag aldrig når den där kokpunkten igen. Och om jag nu skulle bli så förbannad så vill jag tro att jag åtminstone är vuxen nog att behärska mig. o.O
Ducati Streetfighter 848
Jag svär lite , hyttar med näven mot spelet och sen stänger jag ner spelet om jag nött det tills jag inte pallar mer.
Beroeende på spel så kan jag leta mer info på nätet om det är ett känt problem med buggar eller annat eller om det finns några tips och trix för att klara det hela.
Om jag riktigt lackar ur så spelar jag nåt annat eller gör en annan aktivitet tills jag känner att jag vill prova igen.
Jag har aldrig varit våldsam och kastat grejer runt mig då man förlorat , möjligen bankat en knytnäve i bordet och ett antal väl valda svordomar.
Jag hade för övrigt en datorklubba gjord av blandannat en socka....kunde klubba skärmen hårt några gånget utan att något gick sönder. Bra skit
Hahahaha! Jag gillar att liksom erkännandet av att man har rage-problem och har försynen att vidta åtgärder så att inget går sönder. Underbart!
Hahahaha! Jag gillar att liksom erkännandet av att man har rage-problem och har försynen att vidta åtgärder så att inget går sönder. Underbart!
Till mitt försvar var det bara sådan där riktigt frustrerande saker som att dö i ett spel med permadeath pga lagg när man lagt ned typ 30 h på gubben XD.
OCH...det har även gått över..är lugn som en filbunke idag, 30 år senare
"Writer and Fighter"
Jag brukar vara rätt lugn när jag åker på stryk i spel, även i bossfighter där bossen bara haft 5% hälsa kvar.
Det hände visst nåt sånt bara för några dar sedan i Sekiro...
Jag brukar bara tänka "git gud" och på't igen. 😁
Det är väl egentligen bara riktigt usel speldesign som kan få mig att bli irriterad. Typ knyter näven i fickan. Ni vet, sån där design där en bossfight inleds med en 30 sekunder lång cutscene som inte går att avbryta och varje gång man dör och ska slåss mot bossen så visas samma cutscene igen... och igen... etc. 😬🤪
Till mitt försvar var det bara sådan där riktigt frustrerande saker som att dö i ett spel med permadeath pga lagg när man lagt ned typ 30 h på gubben XD.
OCH...det har även gått över..är lugn som en filbunke idag, 30 år senare
All chill bro. Jag vet inte hur mycket jag har pajat genom åren. Handkontroller, tangentbord, möss, kaffekoppar etc. Poor things. Men jag är också ganska lugn nu för tiden. Någon enstaka knytnäve i tangentbordet då och då.
All chill bro. Jag vet inte hur mycket jag har pajat genom åren. Handkontroller, tangentbord, möss, kaffekoppar etc. Poor things. Men jag är också ganska lugn nu för tiden. Någon enstaka knytnäve i tangentbordet då och då.
Gamla retrokonsoller höll fan bättre också XD. NES-kontrollerna blev nog sulade i golvet 100 ggr och gick aldrig sönder mer än någon flisa i hörnet på kontroll två (så vi kunde skilja dem där efter). Jag vann över en kompis med Dhalsim när han var Ken i SF2, då vevade han in sneskontrollen i väggen så kontrollen gick i typ en miljard bitar och gipset i väggen sprack. (Han brukade aldrig förlora med Ken och aldrig mot Dhalsim).
Men jag tror vi är mer rage-benägna när vi var yngre. Nu knyter man mest näven i fickan och muttra fula ord inne i sitt eget huvud (för att barnen inte ska höra)
"Writer and Fighter"
Fan vad folk är våldsamma märker jag.
Det mest extrema vad gäller fysiskt våld jag gjort är väl att på sin höjd smälla en knytnäve i skrivbordet efter en lång jävla arena-match som underdog-team mot fotm-team där man nästan vinner men så till slut går det fotm-vägen som vanligt.
Annars är det bara verbal rage för min del
Inte så mycket mer än ett "MEEEEN!", "ÅÅÅH ARRGH!".
Men jag stänger bara av spelet. Tar upp det någon gång senare.
Men det beror också på vad jag blir frustrerad av, om det bara är spelet i sig eller om det specifikt spelmekaniken. Är det bara ett frustrerande spel som inte är kul så stänger kg bara av det och återvänder aldrig. Händer sällan, men det har hänt.
Testpilot | #FZ-ambassadör #Speedrunning & #Retro | Twitter
Stora Retrotråden - Stora Speedruntråden
Dator: i7-2600K | P8P67-Pro | R9 280x | 12GB DDR3
Konsoler: NES, SNES, N64, GCN, Wii, Wii U, Switch, Genesis, PS2, PS3, (PS4), Xbox 360, Xbox One S
Är en rätt lugn person av mig och spelar mest sp-spel men pratar mycke i discord med polare som bla spelar mp/competetive spel och har alltid lite roligt när dem "brusar upp sig". Frågade en polare häromdagen om han kommer ihåg när han senast stängde av ett spel och var glad.. väntar fortfarande på svar xD
Konstig hobby att medvetet vara arg (typ) men alla är vi olika antar jag