Rapport från trumkursen #3: =( =)

Har jag nämnt att 20 minuter är för lite för att man ska hinna göra något på en trumkurs?

Som igår. Jag trodde jag skulle få trumma For Whom the Bell Tolls. Istället blev lektionen så här:

Hon: Jaha, vad ska vi göra?
Jag: Ehm... inte vet jag!
Hon: Meneh, ta dom här papprena. Oj! Har det redan gått 20 minuter? Hejdå!

Jag gick till Bishops för att dränka mina trumrelaterade sorger. Men så plockade jag upp papprena jag fått av min lärare -- och märkte att hon hade lärt mig att läsa trumnoter. Riktiga trumnoter. På papper. Inte färgpluppar på tv. Sorgeölen blev till lyckoöl.

Till nästa lektion ska jag plugga på 16 olika beats som står på mina papper. Plus ett konstigt beat som hon ritade på ett av papprena. Det ser ut så här:
<img class="alignnone size-full wp-image-1105" title="Min hemläxa" src="http://trydling.wordpress.com/files/2009/10/beat.jpg" alt="Min hemläxa" width="570" height="219" />

Kryssen är slag på stängd hihat. De tre noterna längst ned är baskickar. Kick nummer två är asskön, eftersom den kommer mitt emellan två hihat-slag. Sånt älskar jag. Noten högre upp är slag på virveltrumman (den "vanligaste" trumman närmast hihaten -- röd plupp för er som spelar <em>Rock Band</em>). På slutet kommer två åttondelsslag på hihaten som avslutning.

Det var märkligt hur svårt jag hade att sätta det här beatet på plats på lektionen. Väl hemma satte jag det ganska lätt. Men det är något konstigt med det som gör att jag måste fokusera väldigt hårt för att inte glömma bort något. Eller, det som vanligtvis händer, att jag sätter två baskickar på slutet istället för bara en. Har jag nämnt att jag gillar baskickar?

#blogg