Jag tänker börja med att vara lite filosofisk. Vad är egentligen retro? Hur länge kan du egentligen vara nostalgisk över något? Vad gäller till exempel mode för möbler och kläder är perioden bra mycket längre än för tv-spel. För oss gamingnördar är det så sent som 80-talet som är den stora tidsepoken att minnas och få lyckliga tårar i ögonen åt." Ååååh, #Super Mario 3!", "Weeee, vad fint 8-bitig #Megaman är!" och så vidare. Och musiken dessutom. Mycket blippediblopp – men med en baktanke, med en melodi, anpassad till varje spelmoment.
Det jag vill komma fram till är frågan: vad kommer retro vara om 20 ytterligare år av tv-spelande? Kommer folk skratta åt #Final Fantasy X:s grafik då och minnas det som bara ett roligt spel med sunkig grafik och bara ett par hundra timmars speltid? Kommer GTA-spelen bara ses som en extremt grov föregångare till actionliren år 2030?
Grafik-pr0n för folk kring 30.
Hur som helst: #3D Dot Game Heroes spelar extremt mycket på våra nostalgiska hjärnsträngar (åtminstone för oss som är födda på 80-talet) – det är spelets kärna. Redan när spelet startas möts du av figurer uppbyggda av fyrkantiga block och midi-musik och jag känner att välmående sprids i både mage och ryggrad. Det är en salut till det vi 80-talister vuxit upp med, på många sätt. Det är en kärleksförklaring till de tidiga originalspelen i allmänhet (och Zelda-serien i synnerhet) i en väldigt speciell förpackning.
Storhet i det enkla
Det många spel i nuet missat är att de inte behöver vara så jädrans avancerade för att underhålla folk. Jag har en flickvän som inte spelar annat än Bubble Town på sin laptop, men som är som allra lyckligast just när hon gör det. Och det är så tankarna gått även hos utvecklarna på #Silicon Studio. De gör det enkelt, rakt och utan krusiduller. Har du en bra spelidé behövs inte särskilt mycket mer. Like in the good old days.
Och till och med själva storyn hyllar (eller gör narr av, om man väljer att se det så) det gamla klassiska fantasy-konceptet. Onyx, den "mörke kungen", ledde världen Dotnia till en tid av mörker och ondska för länge, länge sen. Men en hjältemodig huvudperson med ett legendariskt svärd fångade Onyx i en förtrollad sfär och förde åter fred till världen. Freden var långvarig, men inte evig. En ondskefull "mörk biskop" vid namn Fuelle har nu stulit sfären och med detta agerande stört friden i det mysiga Dotnia. Ännu en gång krävs det en hjälte för att rädda världen från ondska. Och det är du! Bli en legend!
Vilken karaktär du ska vara får du välja helt själv. Det finns många att välja på för dina hjältemodigheter, ett antal standardfigurer med olika egenskaper eller så kan du skapa din helt egen hjälte. Att göra det sistnämnda är en god tanke. Men det är väldigt krångligt att skapa en 8-bitsfigur i 3D. Verktyget verkar lita på att du vet hur du vill se ut i just 3D, men med en handkontroll är det inte helt lätt att flytta rutor fram och tillbaka. Tålamodet räcker till några minuter, när det egentligen krävs någon timme innan du får till något vettigt. Att välja en färdigskapad figur (den Link-inspirerade rufspojken är väldigt lockande) och bara spela är bra mycket mer lockande. Du kan dessutom byta figur bäst du vill vid varje savepoint.
Att bygga hjältar låter roligare än vad det är.
Spelet och känslan är så enkla de kan bli. Som i gamla Zelda-spel, fast ännu mjukare. Du styr din karaktär genom grottor, skogar och slott och dödar diverse fiender på vägen med ditt jättesvärd och din båge (bland annat). Enkla klurigheter dyker upp på vägen, såsom knappar långt bort som måste träffas med en bumerang, men enkelheten är temat i detta spel, så det är inga svåra hinder du stöter på. Att hitta nya vapen och skatter i gömda gångar och rum är det roligaste i spelet, även om nostalgin över att klyva monsterträd, getingar och skuttande spindlar är överraskande exalterande.
De enda riktiga utmaningarna i detta svårighetsgradsmässigt genomgående enkla titel är bossfajterna. De är de enda som utmanar dig någorlunda och ger lite differens i det i övrigt enkelspåriga krigandet. I gammal god anda krävs det dock bara lite tänkande så lär du dig snabbt monstrets mönster och kan skutta vidare i äventyret.
Gammal pixelkärlek rostar aldrig
3D Dot Game Heroes gör det de gamla spelen vi började spela som knattar gjorde bäst, bara för att de inte hade så mycket alternativ. Det är enkelt, det är komiskt på rätt ställen, det är koncentrerat nästan enbart på spelglädje och själva äventyret, utan att göra varken fajting eller grafik för genomarbetat – utan att för den skull vara vare sig tråkigt eller fult. Tvärtom. Silicon Studio har skapat ett spel som är en frisk fläkt mitt i alla actionsläpp som koncentrerar sig på våld och mystiska antihjältar. Men – kan det även vara roligt för den yngre publiken som saknar min egen nostalgiska ådra? Det får visa sig i försäljningen, helt enkelt. För vi som fortfarande älskar grafik med legokänsla kommer att tycka om även detta spel.
