Calal och hans brokiga skara med äventyrare kommer till vad som verkar vara en övergiven bod. Ett fruktansvärt stönande hörs inifrån och de bestämmer sig för att undersöka saken närmare. De slår upp de fallfärdiga dörrarna och innanför ser de något som ingen människa, alv eller drow ska behöva se – en bugbear och en ogre som idkar älskog.

"Calal bestämmer att detta samlag ska avbrytas"

Blotta chocken får sällskapet att dra vapen och Calal bestämmer att detta samlag ska avbrytas. Trollkarlen Gale framkallar ett fett som täcker golvet bestarna står på och de båda monstren finner sig genast i underläge. Ett eldklot, och fettet under turturduvorna fattar eld.

Baldur's Gate 3 bygger mycket på att utnyttja elementen, och brännbara vätskor är ett av de mer uppenbara sätten att skapa ett inferno runt fienderna. Eller för den delen själv fastna i ett. Vilket är något jag själv råkat göra ett antal gånger. Ett annat idiotsäkert sätt är att helt enkelt putta fienderna (eller dina vänner. Jag tittar på dig Elias) från en höjd till en säker död. Det fungerar bra och är en extra intressant detalj i de många strider du kommer råka ut för i den kittel av rutten stuvning som är Fáerun.

När Larian tar sig an Baldur's Gate-serien är det kanske inte föregångarna som hyllas allra mest, utan världen de utspelar sig i. Som dungeons & dragons-nörd finner jag mig snabbt förtrollad i den vackert uppmålade världen som är fylld till brädden med diverse varelser, knytt och ohyra. Redan i karaktärsskapandet märks att det här inte är ett spel i mängden, utan ett som kan bli spektakulärt. Varenda liten söm är vackert detaljerad, och jag sitter länge för att välja ansiktstatuering till min lolth-sworn Drow som ska bli min huvudkaraktär.

Själva resan startar ombord på ett mind flayer-skepp där du finner dig fången tillsammans med andra krigare. En mind flayer (eller ghaik) planterar en parasit i ditt öga och du vet att snart, efter en smärtsam förvandling, är det du som blir en ghaik. Skeppet attackeras och kapseln du sitter fast i öppnas. Du måste slå dig ut och ta dig i säkerhet. Samtidigt som skeppet färdas genom portaler och genom Avernus, vilket är ett område i helvetet. En strid i kontrollrummet mellan en djävul och ghaik slutar med att skeppet störtar någonstans på svärdkusten. Du vaknar förvirrad och det riktiga äventyret börjar.

Utforskande i realtid och turordningsbaserade strider

Baldur's Gate 3 bjuder på utforskande i realtid och turordningsbaserade strider. Jag brukar vara pang på rödbetan när jag spelar, men här kan jag inget annat än att utforska varenda liten vrå. Det är grafiskt imponerande och miljöerna är spännande. Genom att utforska varenda miljöerna hittar jag gömda skatter, eller för den delen väl kamouflerade fällor som sätter käppar i hjulen.

Kolla in 40 minuter coop-gameplay!

Den röda tråden är att du och ett antal andra krigare blivit infekterade med ghaik-parasiten och ingen vill genomgå denna smärtsamma förvandling. Du kan välja att utnyttja parasiten till din fördel i diverse situationer, men det kan ta dig närmare en säker död. Tidigt i spelet blir ni besökta av en djävul som försöker köpslå om era själar, men vad du än gör här kommer det få konsekvenser.

"Det är svårt att förstå varför inte invånarna i Fáerun begått kollektivt självmord"

Larian ställer dig inför många val i Baldur's Gate 3, och det suger tag lite i själen när du gör något som går emot din personlighet. Vad du väljer kan vara på liv och död för en annan karaktär. Trots de ljusa miljöerna i första akten blir det snabbt mörkt – mycket mörkt. Det är svårt att förstå varför inte invånarna i Fáerun begått kollektivt självmord, men det finns alltså många kvar. Många att prata med, många som behöver din hjälp och många som vill dig riktigt illa.

Baldur's Gate 3 släpptes nyligen i early access och i ärlighetens namn – det märks. Grunden finns där och det är tydligt att detta med tiden kommer bli rollspelet på allas läppar, men det är inte där än. Larian har mycket att jobba med. Första akten är fylld till brädden med uppdrag, hemligheter och dialog. Det är tyvärr även fyllt med buggar och många av dem är sådana som förstör upplevelsen och får spelet att krascha. Men det hör till när man väljer att köpa ett spel som är mitt i utvecklingen. Med det sagt har det blivit bättre efter tre patchar, men jag har ändå valt att sluta spela halvvägs in i den första akten som utgör early access-versionen.

Larian har presenterat något som kommer få varenda dungeons & dragons-fantast att gå man ut ur huse. Det här är fan service för fantasy-nördar och jag vet inte hur jag ska klara väntan till dess att spelet släpps i skarpt läge. Med det sagt skall man vara väl medveten om att det här är inte ett färdigt spel, det är ett smakprov på vad som komma skall. Det är inte heller en karbonkopia på de gamla Baldur’s Gate-spelen, det här är Larians tolkning och den kanske lutar mer åt Divinity i D&D-skrud. Inte mig emot, för jag har inget rosa skimmer framför ögonen när någon säger Baldur’s Gate. Jag bara älskar världen och alla dess invånare. Ja, även de blodtörstande red cap-gnomerna.