I andan var Mass Effect (recension) Biowares KotOR-uppföljare, men istället för jediriddare, Kraften och ondskefulla sithlorder fick vi commander Shepard, reapers och vår egen vintergata årgång 2183. Casey Hudson ledde arbetet som redan från början var planerat att resultera i en trilogi och till sin hjälp hade han ännu en gång Drew Karpyshyns sylvassa penna.

Mass Effect är ett rymdäventyr vars betydelse är omöjlig att underskatta och vars skala inte liknade något Bioware tidigare hade gjort. 130 själar var inblandade och även om Karpyshyn var huvudförfattaren hade varje planet sin egen ansvariga berättare. De förgrenande dialogerna bestod till slut av 400 000 ord eller, enligt Karpyshyn, "4–5 romaner".

Mer känsligt var Hudsons mål att förvandla KotOR-striderna – en slags pseudo-turordning – till tredjepersonsaction. Taktiken fanns kvar men systemet skulle vara enklare och mer självklart. Klivet från rollspel till action skulle med tiden bli ännu tydligare, och i Mass Effect 2 prioriterades skjutandet framför RPG-elementen, en utveckling långt ifrån alla uppskattar.

"I andan var Mass Effect Biowares KotOR-uppföljare"

Trots den enorma underkastelse Mass Effect-trilogin innebar beslutade sig Bioware för att de kunde hantera det ansvar som krävdes för att hålla igång två episka rollspelsserier. 2007 fick vi alltså Mass Effect, 2009 gjorde Dragon Age debut, 2010 tog Mass Effect 2 vid, som följdes av Dragon Age II året därpå. Mass Effect-trilogin gick i mål 2012 och två år senare blev också Dragon Age en fullfjädrad trilogi i och med Inquisition.

Mass Effect 2 (recension) blev studions mest hyllade i modern tid. Ja, kanske någonsin. 96 av 100 på Metacritic har bara en handfull titlar överträffat. Det var något som Bioware skulle få svårt att leva upp till, och de gjorde det onekligen inte enkelt för sig med Dragon Age II ett år senare.

Istället för Baldur's Gate III: Dragon Age.

Dragon Age II blev Biowares mest kontroversiella release. (Dittills, vill säga.) Första delen, Origins (recension), var på många plan det Baldur's Gate III vi aldrig fått. Åtminstone på pc. Kameran, kontrollerna och interfacet öppnade upp för taktik och strider där vi tvingades tänka. Det var en återgång till studions djupa rollspelsrötter. Världen var dock Biowares egen där du, en grey warden, kämpades mot darkspawns och en ärkedemon i karga fantasylandskap.

Biowares stora återkomst till pc-rollspelande kom av sig en smula då man i EA-affärens svallvågor beslutade sig för konsolversioner av Dragon Age. De blev, av logiska skäl, mer strömlinjeformade än pc-spelet och mottagandet hos kritikerna blev inte heller lika varmt.

Hatade, älskade Dragon Age II.

Dragon Age II (recension) blev en vattendelare. Resan till Kirkwall fick visserligen höga betyg, men pressen från EA var högre och man tvingades till orimligt långa arbetsdagar för att hinna färdigt i tid. Protesterna från spelarna var högst. Begrepp som "konsolifierat" och "dumned down" fick fäste i spelvärlden och Bioware erkände att man "tappat några fans". De beska dropparna stannade inte där utan såväl spelare som kritiker höjde sina röster mot återanvända miljöer och avsaknaden av beslut som formade spelarkaraktären Hawke.

Det ska dock sägas att såväl detta som Andromeda inte är katastrofspel. De är, enligt både kritiker och en färsk FZ-omröstning, något så provocerande som "ganska bra". En del har dock en tendens att inte kunna se gråskalorna mellan himmel och helvete.

"Fansen fick Bioware att ompröva sin vision"

Mass Effect 3 (recension) året därpå såg länge ut att bli den stora revanschen och den stora finalen. Rymdoperan som varit vår – din och min – och som vi satt vår prägel på snubblade inte på mållinjen. Nej, Mass Effect kraschade in i mål. Alla beslut vi fattat och alla vägval vi gjort under dessa fem år omintetgjordes. Saker lämnade oavslutade. Hål i berättelsen gapade tomma.

Kampanjer startades, facklor brann, högafflar restes och till sist viftade Bioware med en vit fana. Ray Muzyka sa att man hade hört kritiken men också att man skulle göra något åt den. Extended Cut-dlc:et plåstrade om en del sår, men framför allt var det ett tydligt skifte maktbalansen i spelvärlden: fansen fick Bioware att ompröva sin ursprungsvision.

Mass Effect 3 var finalen vi hoppades på – nästan hela vägen.

Vill man vara diplomatisk kan man säga att åren som följt har inneburit en del förändringar i Biowarestaben. Ska vi tala klarspråk kan vi säga så här: många, tunga namn har försvunnit. I september 2012, ironiskt nog dagen efter avslöjandet av Dragon Age: Inquisition, tackade båda grundarna, Muzyka och Zeschuk, för sig och lämnade spelindustrin. Casey Hudson, Mass Effects starke man, lämnade 2015 (men återvände senare). Vassa Biowarepennan Drew Kapshyn sade upp sig 2014, återvände året därpå, och slutade igen (!) i fjol. Mike Laidlaw, veteran och Dragon Ages lead designer har gått till Ubisoft, och James Ohlen, lead designer för Baldur's Gate, lämnade i somras efter mer än tjugo år i Biowares tjänst.

Dragon Age: Inquisition (recension) blev återigen något av en vattendelare bland kritiker och fans, men inte på samma polariserade vis som tvåan. Asymmetriska multiplayern Shadow Realms blev... inte alls. Och så släpptes Mass Effect: Andromeda (recension), spelet som skulle bli en ny början för sci-fi-serien i en annan galax, för nextgen-konsolerna och kraftfulla datorer.

Andromeda skulle bli en ny början för Mass Effect. Blev det slutet?

Dragon Age II och Mass Effect-slutet hade spenderat delar av Biowares förtroendekapital, men det var bara en försmak. Den här gången var pressen och spelarna överens: Andromeda från Bioware Montréal var en besvikelse. Det var okej, rentav bra, men enligt de flesta inte alls av den Mass Effect-klass vi kommit att vänta oss. Det kändes framstressat – vilket det av allt att döma också var, då Bioware Montréal sades ha byggt merparten på ett och ett halvt år. Karaktärer sågades, animationer hånades, buggar smädades och berättelsen risades.

Också på insidan var kritiken hård och anonyma utvecklare har kritiserat ledningen för otydlighet, märkliga prioriteringar och ett omänskligt schema som brände ut teamet.

Bioware Montréal finns inte mer. Studion har nedgraderats och smält ihop med EA Motive. Finns Mass Effect? Oklart, men Andromeda övergavs snabbt och serien ska ha lagts på is.

Anthem är Biowares första renodlade actionspel sedan 1900-talet.

Vi skriver 2019 i kalendern och förtroendet för Bioware är rejält naggat. Dragon Age "4" är visserligen bekräftat men något som inte blir aktuellt på "ett par år". Istället vilar den anrika rollspelsstudions anseende på – ett actionspel. Anthem avtäcktes med pompa och ståt för ett och ett halvt år sedan och mottagandet blev varmt, inte minst hos FZ-läsarna.

Det var många som verkade tro att det skulle bli EA:s revansch och stora comeback. Hypen har dock kommit av sig och chanserna till revansch känns mindre troliga idag.

"Anseendet vilar på – ett actionspel"

Vi har alltså inte facit och bara dagar återstår innan releasen av det viktigaste spelet i Biowares 25 år långa historia. Andromeda och Mass Effect 3-slutet finns färskast i minnet, men längre bak har vi också tidiga Mass Effect-titlar, Baldur's Gate och Knights of the Old Republic. Det finns fog för att säga att de gjordes av ett Bioware som inte längre finns.

EA har pumpat in pengar i Anthem och hoppas sälja sex miljoner spel på sex veckor. Många kråkor hånkraxar åt det målet och ett "nytt" Bioware ska försöka återuppfinna sig själv i en genre som egentligen varit deras. Är inte det en utmaning vet vi inte vad som är.