#Shogun 2 har på många sätt känts lite som en labbråtta för #Creative Assembly. Genom att återvända till feodala Japan, där #serien började en gång i tiden, blidkade man inte bara seriens ursprungliga fans, utan fick också en betydligt mindre men mer fokuserad del av historien att arbeta med. Denna förhållandevis lilla konflikt var perfekt att prova nya idéer på, då det inte finns lika många förutfattade meningar kring hur det borde fungera. Nya multiplayerfunktioner med större community-känsla, kustlandskap i sjöstrider och uppgraderingsträd för generaler och agenter var några lyckade test. Med fristående expansionen #Fall of the Samurai tar man konceptet att prova nya idéer ännu längre.
Kampanjen i Fall of the Samurai utspelar sig under Boshin-kriget 1869. Japan har tvingats till öppen handel med väst och resultatet blev en stark konflikt mellan det västerländska moderna samhället och det hedersburna feodala Japan. Befolkningen delades i två läger: de som stödde shogunen, och de som stödde kejsaren. Inget Total War-spel har utspelat sig så här sent i historien och det har möjliggjort en hel del nyheter. Framförallt har avståndskrigföring fått en ännu större betydelse än under Napoleon-tiden, detta då vapnen blivit bättre. Således spelar eldstrider en stor roll.
Fartygens nya bombardemangsmöjligheter är Fall of the Samurais bästa nyhet.
Det finns mängder med gevärsburna enheter och de är mer pricksäkra än sina motsvarigheter i #Empire: Total War. Den industriella revolutionen har också möjliggjort järnvägens inträde, som nu kan byggas i vissa provinser och låter dig transportera arméer mycket snabbare mellan provinserna. Entré gör också ångstyrda örlogsfartyg, som ger sjöstriderna en ny känsla. Ett av de nya vapnen i arsenalen är torpeder, exempelvis.
Roligare till sjöss
En av mina favoritnyheter i Fall of the Samurai är att fartyg nu kan avfyra artilleribombardemang inom en viss radie. Det betyder att du kan beskjuta fientliga arméer som marscherar längs en kuststräcka där du har posterat örlogsfartyg. Därtill kan du bombardera fientliga städer från havs, och om du har fartyg i närheten då du utkämpar en markstrid, kan du kalla in bombardemang på fiendens positioner under stridens gång. Allt det här ger en helt ny dimension åt dina sjöstyrkor och hur du positionerar och använder dem. Som ett ytterligare lager på kakan kan du bygga kustbatterier, som kommer väl till pass vid blockader och kuststrider.
Siktläget känns betydligt mer användbart på land än till havs, men är ändå roligt.
Den nyhet som kommer att få störst uppmärksamhet är förstås siktläget i strid. Nu kan du närsomhelst trycka på ’H’ då du har en artillerienhet markerad i en mark- eller sjöstrid, och vips så får du själv skjuta ur ett tredjepersonsperspektiv. Rent taktiskt bjuder det inte på särskilt stora fördelar, eftersom det är svårt att sikta och i många fall dröjer det innan du ser om du har siktat bra eller inte. Undantaget är förstås spelets Gatling-kanoner, som ger omedelbar feedback och som är frestande roligt att hoppa bakom avtryckaren på.
Givetvis distraherar det här ganska mycket från stridens helhet och därför har jag märkt att man ofta förlorar lite mer trupper än man borde när man utnyttjar siktläget. Jag har dock länge önskat mig något liknande #Rise & Falls tredjepersonsläge i Total War-serien och det här första försöket ger absolut mersmak.
När du skjuter med kanoner i siktläget får du följa kulans väg mot målet.
Bland övriga nyheter märks att varje säsong varar i sex rundor, vilket jag också gillar väldigt mycket. Att invadera fiendeprovinser i vintertid är nu precis så utdraget och smärtsamt som historien ofta påvisat och det ger hela attritionssystemet större betydelse. Agenterna har än en gång fått sig en uppgradering i förmågor och antal, men liksom tidigare är det ganska svårt att hålla isär vilka agenter som gör vad, då deras namn inte riktigt är självförklarande.
Som en expansion, om än självständig, känns Fall of the Samurai riktigt stort. Förändringarna är många och känslan är tillräckligt likt originalet, men ändå väldigt annorlunda. Några små grafiska uppdateringar till ett redan otroligt vackert spel tas också tacksamt emot. Det kändes ganska nära att på förhand döma ut Fall of the Samurai som en testversion inför en framtida Total War-titel (amerikanska inbördeskriget känns väldigt nära till hands), men sanningen är den att expansionen står väldigt bra på egna ben och om du vill ha en riktigt spännande blandning av Shogun 2 och Empire är det här definitivt något för dig.
