Till vardags är jag en ganska icke-spontan person som sällan gör något förhastat. Men när det kommer till film, tv-serier och spel kan jag uppskatta att kastas in i hetluften utan krusiduller. “In medias res” som det så fint heter på latin, och den boxen checkar Stellar Blade omedelbart av.
Äventyret inleds i jordens yttre atmosfär där en samling högteknologiska rymdskepp är i färd med att påbörja en landstigning. Mänskligheten har nämligen närapå utrotats av en hord obehagliga tingestar som kallas Naytibas. Var de kom ifrån vet man inte, men deras våldsamma framfart tvingade delar av populationen att fly hals över huvud rakt ut i världsrymden. Efter att ha etablerat en intergalaktisk koloni och samlat sina krafter är det nu dags att återvända och utrota äckelpäcklen som förpestar människornas forna hem.
Spelaren ikläder sig rollen som Eve, en dödlig supersoldat och en del av den luftburna skvadron som nu ska slå tillbaka inkräktarna. Tyvärr träffar fekalierna fläkten nästan omedelbart och efter ett mindre lyckat första anfall är Eve och hennes befäl Tachy de enda överlevarna. De följande timmarna blir grogrunden för ett äventyr fyllt med action och med en förvånansvärt intressant berättelse. Flera gånger väljer jag att stanna upp för att läsa i databanken som samlar all fakta om världen och vad som sker. Detaljerna känns viktiga. Är allt verkligen som det verkar?
"Tyvärr träffar fekalierna fläkten nästan omedelbart"
Även om den dramaturgiska inramningen fångar mitt intresse mer än vanligt för ett actionspel så bygger lejonparten av spelet på strider. Och vilka strider sen! De är kniviga, snabba och stundom otroligt oförlåtande. Utvecklarna har lyckats svetsa samman farten och flärden från Bayonetta med i souls-genrens stridstaktiska allvar.
I stridens hetta är Eve en veritabel dödsmaskin som under rätt förutsättningar susar fram och gör slarvsylta av allt motstånd. Du har en handfull specialare och olika kombinationsattacker att tillgå, men det är otroligt viktigt att kunna parera och ducka undan ordentligt. Självklart går det också att blocka, men många av fiendens utfall slår igenom och kan kosta dig bokstavligen livsviktiga hälsopoäng. Den oförsiktige spelaren åker obönhörligt på duktigt med stryk. Fienden har tre mätare att hålla koll på: hälsa, sköldar och pareringspunkter. För varje perfekt genomförd parering försvinner lika många av de sistnämnda, och när de är slut får du möjlighet att göra en brutal attack som gör extra skada. Att slåss är riktigt kul och när kontrollerna och pareringsreflexerna sitter känner man sig nästan ostoppbar.
Stellar Blade går ut starkt.
Berättelsen tar oss till oanade platser.
Det är otroligt tjusigt emellanåt.
Efter ett avklarat sidouppdrag kan man teleportera sig hem - smidigt!
Han är trevligare än vad man kan tro.
Snusdosa eller futuristisk databank?
Vidriga vidunder väntar.
Vänner hittas på oväntade ställen.
Förutom Eves svärd, som passande nog också fungerar utmärkt som hårnål, har du även tillgång till lite olika granater och första hjälpen-kit som går att använda när det kniper. Det finns uppgraderingsträd att klättra i och en bit in låser du upp möjligheten att brassa på med hett bly och raketer. Dessa är lite väl bökiga och kan inte användas helt effektivt i strid, vilket är riktigt synd.
"Sparpunkterna känns strategiskt utplacerade"
Stellar Blade börjar tämligen linjärt med ett semiöppet område där utplacerade lägerplatser erbjuder en stunds andrum mellan sammandrabbningarna. Väljer du att stanna till fylls dina hälsokit på, till priset av att fienderna återuppstår. Tacksamt nog får man tidigt tillgång till en drönare som med en sonar kan avslöja hemligheter i världen och fiendens placering. Använder du den korrekt blir du sällan överraskad. Det handlar om att avancera varligt, välja sina strider och låsa upp passager som underlättar om du stupar. Ett numera klassiskt soulslike-upplägg med andra ord, men till skillnad från andra spel i genren tappar du inte erfarenhetspoäng eller valuta när du biter i gräset. Istället får du börja om från din senaste lägerplats eller transporteringspunkt på kartan. Nån enstaka gång har jag tacksamt nog fått börja om precis innan en bosstrid, men de gånger du tvingas promenera en bit rör det sig sällan om några längre sträckor. Sparpunkterna känns strategiskt utplacerade för att undvika frustration.
Spelet övergår senare i en mer öppen hubvärld med affärer och utgångar mot angränsande regioner. Vill du dröja dig kvar kan du ta på dig sidouppgifter, men det finns en tydlig linje av huvuduppdrag som leder dig framåt.
Utvecklarna har varit duktiga på att inkludera saker för att höja variationen. Det finns kreativa pussel för att öppna kistor och partier där förutsättningarna förändras totalt. Exakt hur får ni upptäcka själva, men tyvärr så kan jag rapportera att delarna med påtvingat plattformshoppande inte imponerar. Dessa förekommer inte superfrekvent men slutar ofta med att jag rasar ner i något bottenlös schakt. Överlag så passar kontrollerna bra för att slåss men när det krävs lite metodiskt finlir blir det lätt stökigt.
Kasim kan vara världens sista frisör.
Koder att hitta, dörrar att öppna.
Plattformspussel i en soulslike? Jajamän!
Samla burkar kan man göra.
"Känns påkostat och flyter på bra oavsett vilket grafiskt spektakel som målas upp"
När det kommer till det grafiska behöver vi kavla upp ärmarna och bära fram superlativen. Eves äventyr är genomgående supertjusigt med väldigt imponerande effekter och karaktärsmodeller. Det känns påkostat och flyter på bra oavsett vilket grafiskt spektakel som målas upp. Samtliga karaktärer har märkligt stela ansiktsanimationer och vissa texturer i omgivningen kan vara lite väl lågupplösta, men det är ändå förståeligt då krutet uppenbarligen lagts på annat. Musiken är bra, men inte lika imponerande, och består för det mesta av snabba beats, jazzig hissmusik samt fartigare bitar som ackompanjerar striderna.
Det märks att Shift Up har ansträngt sig för att skapa en omväxlande fiendefauna som skiftar både till art och utseende beroende på vilket område du rör dig i. Bossarna går inte av för hackor, och erbjuder en rejäl utmaning som stegras genom äventyret. Mot slutet ökar svårighetsgraden markant och kräver att du bemästrar alla verktyg du tillskansat dig. Räkna med att dessa duster tar några försök.
Eves garderob lämnar lite åt fantasin.
Tachy och Eve är de enda överlevande efter en mindre lyckad landstigning.
Vid lägerplatserna kan man vila och uppgradera sig.
Äckelpäckel har tagit över planeten.
Att vila benen är aldrig fel.
Sen har vi det här med karaktärsdesignen, för precis som med motståndet är den rätt utmanande. Nästan ingen av Eves utstyrslar lämnar något till fantasin och kameran placeras ofta i ytterst medvetna vinklar för att visa upp hennes digitala attribut. Det finns också en mängd olika kostymer att samla på, allt ifrån överdesignade, high tech-dräkter till det som i princip bara är underkläder. Om någon kommit in i rummet under vissa sekvenser hade jag nog känt mig tvungen att förklara mig själv och vad jag faktiskt spelade. Nu är detta ingenting som påverkar spelet på ett tekniskt plan och flera andra spel presenterar sina karaktärer på liknande vis, men här känns det onödigt utstuderat och det sticker ut så pass mycket att min inlevelse bitvis bryts. Men det behöver inte gälla för alla. Smaken är som baken och känner du att sånt inte stör dig kan du bortse från min skepsis.
"En väldigt angenäm upplevelse"
På det stora hela är Stellar Blade en väldigt angenäm upplevelse med utmanande bataljer, engagerande berättelse och överraskande mycket variation. Det rullar bra oavsett vad som sker på skärmen och när det gått åt pipan under en drabbning har jag aldrig kunnat skylla på något tekniskt. Jag hade önskat bättre skytte, mer precisa kontroller utanför fajterna och mindre utstuderad exponering av huvudkaraktären. Mot slutet blir också bossarna nästan lite för svåra samtidigt som de förekommer lite för tätt. Det hade också varit fint om ett New Game +-läge funnits på plats vid släppdatum, men det kanske kommer. Gillar du högoktanig action, hack 'n slash, sci-fi och soulslike är detta något du bör spana in!
Fotnot: Stellar Blade släpps till PS5 den 26/4.
