En automatiskt meckaroverall

Perfekt om du ogillar skit under naglarna

Uppgraderingarna är indelade i fler sektioner än i tvåan och liksom förr påverkar varje bytt del bilens prestandavärde, som i sin tur påverkar dess klass. Om bilen anses för klen innan ett karriärlopp ges möjlighet att uppgradera den, antingen manuellt eller genom att låta spelet sköta det hela. Du får se ett förslag och om du godkänner det uppgraderas kärran till högsta möjliga prestandapoäng i den aktuella klassen. Smidigt värre och det fungerar förvånansvärt bra. Det avancerade målningsverktyget hänger förstås kvar och dina alster kan krängas i spelets auktionshus. Nyheterna foto, repriser och film kan också visas upp för och säljas till andra spelare.

De nya banorna är i mitt tycke en av de bästa nyheterna. I tvåan blev det på de senare nivåerna lite tjatigt att köra samma vägar om och om igen, och även om Forza 3 innehåller fler banor och varianter hade ytterligare fler suttit fint - även denna gång blir det efter ett tag en aning tradigt att köra samma bana med nya bilar. Nåväl, Le Mans är som sagt en ny bekantskap, liksom ett par rundbanor och några fantasifoster förlagda till bland annat vackra medelhavsmiljöer. Och eftersom de egenkomponerade skapelserna är bra frågar jag mig varför utvecklarna inte skickar med fler. Svaret lyder förmodligen “Framtida merkostnad i form av DLC”.

Vackra banor blir vackrare i spelet där du slipper irriterande företagsloggor.

Utvecklarnas uttalade ambition var att göra ett avancerat racingspel tillgängligt för alla. Den som vill hoppa över det här med krävande körning kopplar på alla hjälpmedel: abs, traction control, dynamisk racinglinje, bromshjälp (bilen bromsar automatiskt när gasen släpps) med mera. Därpå räcker det i princip med att följa den gröna linjen och lätta på gasen när den blir gul. Bra för de minsta och för folk som ogillar utmaningar.

Personligen förespråkar jag att ha de mekaniska hjälpmedlen avslagna, först då kommer spelet till sin fulla rätt. Och det förtjänar det sannerligen – kvalitén på styrning, däckfysik och bilarnas beteende har skruvats upp ytterligare. Dan Greenwalt, game director, förklarade nyligen att att däckens beteende mäts på tre punkter vardera, allt för att öka äkthetskänslan. Temperaturen spelar förstås in, liksom däckens profil (högre däck gör att bilen kränger mer i sidled), mönster och mycket annat. Pr-snack eller ej, sant är att varje kärra har en unik känsla, som därtill förändras för varje ny del du köper och för varje justering din mekaniker gör.

Skärmflyt

Snart i en kodknackarskola nära dig

Sen har vi körkänslan – makalös, en förkrossande studie i precision. Med bilar jag lärt mig tygla skakar handkontrollen (japp, jag föredrar den framför den smårisiga Xbox-ratten) så exakt att jag känner hur många millimeter gas jag kan ge innan däcken släpper. Ett skolboksexempel som bör stoppas i formalin och förevisas varje ung kodare med ambitionen att någon gång jobba med ett anständigt bilspel. Samma sak gäller det faktum att spelet rullar på med stadiga 60 bilder per sekund; vill man göra anspråk på årets understatement kallar man det föredömligt. Trots den höga bildtakten är grafiken vacker, om än en bit bakom #GT5-prologen. Den nya cockpit-vyn lär välkomnas av många, själv tycker jag den är stel och låter mig inte imponeras nämnvärt. Och #Shifts ruggigt läckra motsvarighet bär stora delar av ansvaret.

Cockpit-vyn - ett trevligt tillskott som tyvärr bleknar jämfört med NFS Shift.

Den nyinstiftade replay-funktionen ger chansföraren obegränsade möjligheter. Grundidén är densamma som den som populariserades med #Grid: tiden kan backas ett antal sekunder och göra gjorda misstag ogjorda. I Forza 3 är funktionen fritt tillgänglig hur många gånger som helst (fast max fem gånger i ett svep). Jag var skeptisk till hur detta "fusk" skulle fungera i ett spel med simulatorambitioner, men faktum är att det funkar precis lika bra som i mer arkadartade lir. Replay blir snabbt en naturlig del av racingen och jag tenderar att ta de där riskerna jag annars inte hade vågat. Dess existensberättigande kommer säkerligen diskuteras, men ogillar man funktionen låter man bli att använda den. För min del förvandlar den Nürburgrings Nordschleife från mardröm till möjlighet.

Vissa saker stör, exempelvis att antifuskfunktionen som bromsar in bilen om du tar en genväg fortfarande inte ligger perfekt på alla ställen, menyerna brister ibland i logik, krockfysiken känns lite sisådär och inför start ges för lite tid att hitta rätt gaspådrag. Men ändå, Turn 10 levererar så det smäller om det. Främst i form av den förkrossande körkänslan men också flytet, tillgängligheten, bilarna och valmöjligheterna pekar i stram givakt i en och samma riktning. De pekar mot det där som jag borde låta bli att säga.

Att Forza 3 är historiens bästa bilspel.