Jag och mina tre maskerade kompanjoner stegar beslutsamt in i bankentrén. Vi drar snabbt på oss maskeradmaskerna, höjer vapnen och skjuter vakten i huvudet. Vår ledare tvingar ner gisslan på golvet samtidigt som vår tekniker monterar den automatiska borren på bankvalvets bastanta dörr. Vi andra placerar ut oss på strategiska positioner i lokalen – och väntar.
När poliserna slutligen organiserar ett anfall väller de in från alla håll och kanter. Den elektroniska musiken med smattrande trummor, tunga basgångar och galna melodier träffar som en karatespark rakt i hjärnan. Öronbedövande skottlossning studsar mellan väggarna, träflisor yr och adrenalinet pumpar. Att vara skurk har sällan varit så här medryckande.
Just nu: asbra
Det märks att Overkill Software har blivit varma i kläderna sedan debuten #Payday: The Heist. I princip allting från originalet har förbättrats, men särskilt ljudet är värt lite extra uppmärksamhet – #Overkill Studio har via kompositör och ljuddesigner Simon Viklund verkligen fått till ljudbilden. #Payday 2 är på alla sätt och vis en fröjd för öronen med dunkande musik och gatustrider som låter som de kommer direkt ur den klassiska filmen Heat.
Payday 2 går ut på att stjäla pengar från olika etablissemang tillsammans med tre andra spelare. Man hittar dessa via Crime.net, ett sorts nav där jobb av olika typer och svårighetsgrader dyker upp. När man klarat av ett uppdrag får man ut lön och erfarenhetspoäng som man använder för att levla och köpa olika förmågor, masker, vapen och tillbehör. Ett progressionssystem som är viktigare än man kanske först tror.
Man börjar nämligen med ett knippe simpla uppdrag som inte tar särskilt lång tid att genomföra. När man samlar erfarenhetspoäng specialiserar man sitt alterego med olika förmågor. Man kan inrikta sig på själva striderna, på att bli en bra support-karaktär med helande förmågor, en skicklig tekniker som använder olika prylar eller en ghost som fokuserar på smygande. Så klättrar man vidare till mer komplicerade uppdrag och nagelbitande svårighetsgrader.
Koka knark och vakta lås
På samma sätt som du inte kan hoppa in och döda rädbossar precis när du skapat din karaktär i World of Warcraft kan du inte ta dig an de knepigaste uppdragen i början av Payday 2. Detta innebär att det blir en del nötande på samma nivåer innan man tar sig vidare, men tack vare att många aspekter av kartorna är slumpmässiga håller man sig ändå på tårna. Man vet aldrig exakt var kamerorna sitter, flyktbilen kommer parkera eller vakterna patrullerar.
Ibland hjälper dock inte dessa moment, då vissa banor lider av tempoproblem. Under uppdraget Rats, där vi står i ett improviserat laboratorium och kokar knark, står jag mest och vaktar en dörröppning under hela det sega händelseförloppet. Och man kan ha roligare än att stå och titta på en maskin som borrar sönder ett lås i flera minuter – en mekanik som är vanligt förekommande.
Han dog i alla fall i en stilig uniform
Lyckligtvis finns det även jobb som är riktigt bra på tempoväxlingar och delmål. Vissa uppdrag sträcker sig över flera dagar. Tredje dagen av ovannämnda Rats-uppdraget befinner vi oss på en motorväg och ska stjäla pengar från en buss. Här sätter vi vårt eget tempo samtidigt som poliserna försöker stoppa oss. Det är betydligt roligare att huka mellan övergivna bilar, flankera motståndare och sätta sin egna takt än att stå och vänta på en högljudd borr vid ett bankvalv eller sjudande grytor i ett knarklabb.
När jag rånar folk med slumpmässiga spelare är det alltid någon skjutglad galning som ska storma in och meja ner motståndarna så fort det bara går, vilket är helt okej på de lite enklare svårighetsgraderna. Men upplevelsen blommar ut på riktigt när jag spelar med mina vänner och vi anpassar våra karaktärer för att skapa det bästa möjliga laget. När vi noggrant rekar området och planerar våra drag i detalj – och snabbt anpassar oss när allt går åt helvete.
Let's do this!
Tillsammans med dem tar Payday 2 steget från att vara en ganska ordinär actionrökare med vissa tempoproblem till en pulshöjande bankrånarsimulator jag inte vill lägga ifrån mig. Är man ute efter co-op i goda vänners lag och är sugen på ett koncept som ännu inte har mjölkats in i förbannelse är det helt enkelt bara att dra på sig maskeradmasken och höja bössan. Let’s do this!
