Jag oroade mig i förväg för att man skulle förenkla och strömlinjeforma för mycket. Och visst finns det en del skillnader. Vissa verkade onödiga till en början, men känns väldigt logiska. Exempelvis gäller det antalet soldater man kan ha med på uppdrag. I originalet var det upp till 18, nu är det upp till sex. Eftersom jag har väldigt tydliga minnen av hur man endast använde sina ”favoriter” och lät resten stå kvar i Skyrangern i en klump, förstår jag beslutet här. Sex soldater är ett bra antal som ger dig taktiska möjligheter, men aldrig förringar värdet av någon i din styrka. Jag förstår helt och hållet varför man frångått actionpoäng till förmån för ett enklare tvåstegssystem, där du i princip har två handlingar per runda. Det fungerar i princip exakt likadant, men är oändligt mindre känsligt för misstag.
Det här uppdraget utspelar sig på Försäkringskassan.
Några förändringar gör mig dock irriterad. Inventory-systemet är förenklat till enstaka förbestämda slottar per karaktär. Du kan länge antingen ha granat eller medkit och vissa saker såsom raketgevär är en nivåfärdighet som kan användas begränsat antal gånger per strid. Mest irriterande är dock att du inte kan plocka upp saker från fallna eller sårade medsoldater. Så om din enda soldat med medicinsk utrustning blir skadad så kan du inte gå dit, plocka upp den och använda den på honom.
Otillfredsställda basbehov
Något annat, som inte är lika irriterande som det är tråkigt, är att det nu inte finns några basförsvarsuppdrag. I originalet kunde din bas attackeras av fiender, vilket än en gång knöt ihop spelets moment på ett fantastiskt sätt, då du faktiskt spelade det taktiska momentet i just den bas som du själv byggt upp. Frånvaron av dessa uppdrag beror antagligen på att du nu bara kan ha en enda bas (vilket är lite trist i sig), och om du då förlorade en sådan strid skulle det vara game over. I gengäld är basbyggandet lite mer intrikat än tidigare. Du bygger nu din bas på djupet, och måste gräva ut nya bergrum att expandera i. Placering av vissa faciliteter intill varandra kan ge bonusar och vissa bergrum innehåller gas som du kan utnyttja. Det känns också som att det finns mycket mer valmöjligheter i byggform än i originalet.
Vi saknar möjligheten att ha glasögon i karaktärsgeneratorn.
Till syvende och sist kan jag ändå inte säga annat än att jag är uppslukad av Xcom. Det är inte en perfekt nyversion. Vissa saker känns onödigt förenklade och jag hade föredragit en något mer realistisk visuell stil. Men för varje inslag jag saknar finns det två saker som jag inte hade förväntat mig eller som hade behövts i originalet. Det är spännande, utmanande och underhållande att leda sina trupper in i strid utan att veta vad som väntar och om och om igen trycker jag på ”Scan for activity”-knappen i den globala vyn fastän jag egentligen behöver gå på toa, gå och lägga mig, eller laga mat åt min stackars familj.
Då har jag dessutom bara flyktigt haft möjlighet att prova spelets multiplayerläge, där du kan ta dig an vänner eller obekanta i spelets taktiska moment, antingen som Xcom-soldater eller som utomjordingar. Det är inte den del av spelet som kommer att få dig att stanna kvar, men det är ändå en underhållande nyhet som framförallt kommer att göra sig bra på lan. Oavsett om du är ny eller gammal i gemet är det här ett spel som du inte får missa i höstmörkret.
Fotnot: recensionen bygger på Windows-versionen av Xcom: Enemy Unknown.
