Om Todd vill och byxorna håller släpps Starfield den 6 september. Närmare 2 000 dagar efter E3-avslöjandet 2018. Samma svettiga junidag avslöjades även The Elder Scrolls VI och jag vågar knappt tänka på hur många tusen dagar ytterligare vi tvingas vänta på det.

Det är en extrem väntan och jag vill vänta – och längta – lagom.

"Det är direkt konsument-
fientligt"

Säkert finns det byråkratiska skäl bakom dessa för tidigt födda avslöjanden. Må så vara, men risken finns att hypen slår över till en slags anti-hype när speljättarna agerar så huvudlöst. De matar oss med en teaser och håller därefter truten i åratal. Det är direkt konsumentfientligt. Just nu förknippar åtminstone jag Elder Scrolls VI med inte särskilt glada tankar. Snarare är de trötta. De undrar om vi inte är framme snart? Nej, det är vi inte.

Drömmen om kortare längtan.

Bethesda är inte ensamma om att göra på detta viset. Det finns många syndare. Ubisoft med Skull and Bones, Beyond Good and Evil 2 och The Settlers New Allies är en stor. Det senare släpptes visserligen ur sitt utvecklarhelvete nyligen. Vad det var värt? Ett av fem. Vi har Square Enix med Final Fantasy Versus XIII som efter många svåra år blev Final Fantasy XV. Hedersomnämnande (fast tvärtom) får Duke Nukem Forever och The Last Guardian.

Det är skräckexempel, men just Bethesda har faktiskt stoltserat med ett skolboksexempel. Fallout 4 avslöjades i juni 2015. 160 dagar senare släpptes det. En alldeles lagom väntan.

Jag säger det igen: jag vill längta lagom. Var den gränsen går är förstås en subjektiv sak, men jag törst lova att den objektivt ligger närmare 160 än 2 000 dagar. Någonting går förlorat när år läggs på år och Nintendo Direct på Nintendo Direct där man krasst konstaterar: "Nähä, inget Metroid Prime 4 den här gången heller." Det är trist när väntan blir något fult.

"Det är trist när väntan blir något fult"

För vi ska komma ihåg att det kan vara fint att längta. Hype kan få det att pirra i magen. Det finns något rörande när vi tillsammans startar trådar, skärskådar filmklipp och skjuter ur oss teorier, den ena mer verklighetsfrånvänd än den andra. Att i stället hinna tröttna på spel långt innan de släppts är däremot orimligt. Så ska det inte vara. Så vill i alla fall jag inte ha det.

Jag längtar trots allt fortfarande efter Starfield. Det är, i hård konkurrens med Zelda: Tears of the Kingdom (som avslöjades på E3 2019 – också för tidigt!), mitt mest efterlängtade 2023.

Men det finns sår i min längtan som tiden paradoxalt nog gjort svårläkta. Längtan övergår till håglöshet och jag frågar ännu en gång om vi verkligen – verkligen! – inte är framme snart?

Jag börjar bli åksjuk.