Jag klev in i den här spalten med en tanke om att jag skulle vara syrlig och vass. Ja, till och med lite grinig. Det skulle bli en svada om något jag vill ställa mot väggen. Klä av. Kritisera.

Och det kommer finnas en tid för detta – absolut. Men just idag är jag glad. Konstigt vore annars. Stora delar av spelhelgen tillbringades med Hi-Fi Rush. Spelårets första och hittills största överraskning. Ett sprakande äventyr med rytmen i blodet som kom från ingenstans.

Mer sånt! Fler gubben i lådan-spel vi inte hinner analysera sönder och dra slutsatser om.

Vilket är nog vad många hunnit göra med Hogwarts Legacy. Jag vet att jag gjort det. Böckerna om Harry Potter har en särskild plats i mitt hjärta, men de har också höjt Hogwarts-insatserna. Kan studion som gett oss Hannah Montana: Spotlight World Tour (!) leva upp till orimliga krav och de filmer och böcker som format uppväxter världen över?

Av allt att döma: absolut! När min glada spelhelg blev grå måndag fortsatte spelvärlden i dur. Recensionerna av Hogwarts Legacy välde in – vår och resten av världens – och förkunnade närmast unisont: det här är riktigt, riktigt bra. Och jag fortsätter vara riktigt, riktigt glad.

"Det här är riktigt, riktigt bra. Och jag fortsätter vara riktigt, riktigt glad"

Visserligen kan inga subjektiva siffror eller snittbetyg ersätta egna erfarenheter, men de kan delvis skingra tvivel. Jag beslutade mig för att ägna veckan åt att längta och våga hoppas. Sedan är det spelhelg igen och den ska ägnas med liv och magisk lust åt Hogwarts Legacy.

Det är lätt att se världen genom cyniska glasögon. Det kan till och med vara rimligt att det blir så när vi går på smällar. Vackra löften som blir fula releaser som är underväldigande, ofärdiga och trasiga. I de lägena är det svårt att göra en Kay Pollak och välja glädjen.

Å andra sidan: när de oförfalskade glädjebägarna erbjuds är det dumt att bara sippa. Jag föreslår i stället: botten upp! Skåla i Hi-Fi Rush, klunka i dig Hogwarts Legacy – eller vad det nu må vara. Det är i sådana här lägen jag påminns om mitt "varför". Varför spelar jag? Därför att det är jäkligt kul med spel. En grundbult i min persona och en viktig nyckel.

Det där något naiva men framför allt rena blir allt viktigare att hålla fast vid, ju äldre jag blir. Det är tvivelsutan betydelsefullt att våga kritisera och klä av. Om vi blundar för dåliga saker låter vi de hållas. Men vi ska samtidigt, ibland, våga klä av oss vår egen rustning. Återfinna ditt varför och tillåta dig tycka om spel.

Jag heter Fredrik och tycker mycket om Hi-Fi Rush. I helgen ska jag börja min magiska resa i Hogwarts Legacy, och det är en som jag ser väldigt mycket fram emot. Jag väljer spelglädjen.