Bakom frilanskulisserna: Isk-stalkning
Hej kompisar!
Förlåt att jag bloggar så ofta, jag förstår att det blir svårt att hänga med. Och värre blir det, nu när jag lägger i den så kallade ÖVERVÄXELN, även kallad THE OVEDRIVE OF BLAWGING.
Jag tänkte nämligen blogga lite om mitt vardagsliv som frilansspelkritiker, och javisst, det blir navelskådande, introvert, möjligtvis smått narcissistiskt och allt det där andra som ni gillar.
Först: Bakom kulisserna på den där ISK-stalknings-artikeln som jag skrev till det här numret av Super Play.
Iskar som lever egna liv är något som har fascinerat mig djupt ända sedan Shenmue, och även om jag skojar järnet med de stackarna i artikeln så är det något som jag verkligen uppskattar i spel. Jag respekterar utvecklare som är villiga att lägga ner skitmycket jobb på något som de flesta spelare inte kommer att märka - bara för att få sin värld att verka så levande som möjligt.
Men å andra sidan, det blir ju - vilket ni som har haft DET STORA NÖJET att läsa artikeln säkert märkt -skitlöjligt nästan alltid.
Jag pitchade artikeln som en liten rolig grej, men trevligt nog blev Alfred en aning eld samt lågor och föreslog att vi skulle ha den på två uppslag. Jag hade tänkt mig att jämföra Fable 2-, GTAIV-, Oblivion- och Shenmue-iskar först, men sen tipsade Jocke om The Witcher och min vän Internet viskade om Gothic 2 - så det blev de sex spelen till slut. Tänkte på några andra också, men kravet var ju att 1, det skulle finnas dag&natt-cykel (så att iskens dagar har en början och ett slut) och 2, en inbyggd spelklocka (så att man kunde se exakt vad klockan var i spelet). Så det fick räcka så.
Sen började jag jobba.
Det var en rolig artikel att skriva (och förhoppningsvis att läsa!) - men själva stalkandet, åh jösses.
Exempel: Gothic 2-dygnen tog ungefär 2 IRL-timmar, och "Maid" - den jag stalkade - ägnade väldigt mycket av den här tiden att samtala med sin kompis. Säkert minst 20 minuter sammanlagt. Problemet var ju att Gothic 2-dialogerna framslumpades - de båda karaktärerna hade helt enkelt ett antal kallpratsfraser som de bara slängde ur sig utan att bry sig om sammanhanget.
Det blev väldigt roligt ibland.
Oftast var det helt fruktansvärt. Jag är en sån som irriterar mig väldigt mycket när jag tvingas lyssna på någon kallpratsdiskussion på tunnelbanan, och det här var givetvis fruktansvärt mycket värre. Nåja, It's a hard knock life.
En annan sak som artikeln fick mig att reflektera över var vilka mystiska saker jag gör för att tjäna mitt uppehälle.
Detta ställdes på sin spets när min sambo Anna fick ett samtal från vår bostadsrättsförenings lokala hantverkare som skulle fixa en sak i vår lägenhet. Han undrade tydligen när han kunde komma.
- När som helst går bra, min pojkvän är alltid hemma, hörde jag att Anna säga glatt.
- Jajamensan, han är hemma då, det är jag helt säker på, sa Anna några sekunder senare.
(Men säg att jag JOBBAR HEMIFRÅN nångång då!!! morrade jag tyst i tanken)
- Jajaja, det är ingen fara, han är alltid hemma ändå så! avslutade Anna samtalet.
Hmm, nu måste jag verkligen visa den där hantverkaren att jag inte är en såndär slusk som bara är hemma och sluskar, utan en working class hero precis som honom, tänkte jag då.
Gissa vad jag jobbade med när hantverkaren till slut kom? Det var en onsdagsförmiddag och han skulle fixa vår balkongdörr - som är precis i närheten av min dator.
Och där satt jag, spelandes ett fantasyspelet The Witcher. Fast jag gjorde förstås inget, jag stod bara stilla och observerade noggrant en datorspelskvinna som stod och sopade på en och samma plats. Samtidigt som jag antecknade frenetiskt i ett anteckningsblock.
Jag är tveksam till om jag visade den där hantverkaren att vi verkligen var av samma skrot och korn.
Jag förklarade aldrig - det kändes lite svårt - utan lät honom tro vad han ville. Jag satt framför min dator tittade på en dataspelskvinna i 20 minuter. Han lagade en dörr på 20 minuter. Så kan det vara i arbetslivet.
Nåja, det här börjar ju bli lite av ett epos, så vi säger så. Men fråga gärna om det är något mer ni vill veta om artikeln!
Haha shit va bra. Känner igen mig lite. Jobbar en del hemifrån men alla tror förstås att jag inget gör. Den tekniska chefen, för den kommun jag jobbar åt ibland, ringde t.ex för en vecka sedan och undrade lite försiktigt om han hade väckt mig. Klockan var 9. När vi pratat klart avslutade han med " ja då får du gå och lägga dig igen då, hejdå".
Apprpå artikeln med iskar. Riktigt bra! lusläste allt fastän jag bara spelat shenmue och GTA4.
Förresten, var det tal på att spela Zelda:Majoras mask nått? det spelet går ju ut på att följa en massa iskar. Vissa var man tvungen följa oerhört noga för att bli belönad. men det kanske inte blir lika kul att följa iskar som det är meningen att man ska följa.
lugn, dä ordner sig.
Ja, vi hårt slitande hemmajobbare är väldigt missförstådda av samhället!
Artikel: Tack!
Aha, intressant med ett spel som tar isk-stalkning och gör det till en spelmekanik. Jag hade ingen aning om att det var så i Majoras Mask (och min enorma stab av rådgivare verkar också ha glömt bort det). Blev lite sugen på att kolla upp nu. Once a stalker, always a stalker.
Jag har inte fått numret än. Men detta uppslag verkar ju vara guld.
Det här är så, om du ursäktar uttrycket, jävla meta Johan.
Tror du på riktigt att hantverkaren var där för att fixa en dörr? Tror du att det på riktigt var en hantverkare? Tror du inte att personen i fråga spionerade på dej, eller för att använda ett annat ord - stalkade dej? Och isf, hur mycket underligare är det att äta ett jättestort päron i fem timmar än att stirra på en isk i 20 minuter?
Haha det där med hantverkaren var verkligen skitkul xD
-Och artikeln var grymt underhållande att läsa!
