Berätta ditt bästa Blizzard-minne - vinn virtual ticket till Blizzcon med access till World of Warcraft Classic!

Sida 1 av 2
2018-10-19 09:15
Berätta ditt bästa Blizzard-minne - vinn virtual ticket till Blizzcon med access till World of Warcraft Classic!

Första tiden i World of Warcraft, den episka vinsten i Starcraft eller mötet med Butcher i Diablo.

#blizzard, #blizzcon, #world-of-warcraft


2018-10-19 09:23

Bästa Blizzard-minne!? Det måste nog vara min allra första Play of the Game jag fick i Overwatch som en total noob under en gratishelg innan jag köpte spelet!
Smög upp bakifrån och Ultade med Reaper mitt I fiendelaget, kände mig som en riktig badass!

2018-10-19 09:30

Måste vara på gamla, gamla tiden när man körde crackade spel, och grupperna tog bort mellansekvenserna för att spara utrymme.
När man såg mellansekvenserna på WC2 för första gången... magi.

Bonusminne är Diablo 1, hur kartorna ändrades varje ny spelsession, alla lik låg kvar, etc, etc. Allt fantastiskt för sin tid!

2018-10-19 09:33

När jag såg Elwyn Forest första gången för 13 -14 år sedan och förstod att det här är en egen
enorm "sagovärld"

2018-10-19 09:41

Ett minne som alltid följer mig har att göra med båtarna man fick vänta på. Jag och 2 polare var nightelves och skulle ta båten tillbaka till huvudstaden. Minns ni hur länge man fick vänta på dom? En fricking kollektivtrafiksfärja i ett datorspel? Som gick vart 10nde minut kändes det som. Det var inte kul.
Iaf... vi skulle med båten och den var redan vid bryggan. Vi skrek på vår polare över voice som handlade grejer att han skulle komma men han var optimistisk. När han väl började springs började båten röra sig och han började roleplayea på engelska me /y text. Inte nödvändigtvis roligt men det var nytt led pratbubblor och en båt som bestämmer själv. Han kom nästan ikapp båten, hoppade, missade och vi skrattade så vi grät. Som sagt. Inte nödvändigtvis kul men något ovant i spel för oss. Sen var vi på två helt olika kartor och jag slutade snabbt skratta och blev istället förbannad för att han inte kunde lyssna på oss och att vi nu var tvungna stt vänta typ 10 minuter innan vi kunde ses igen.

2018-10-19 09:46

Det som jag alltid faller tillbaka till är från klassiska wow.
Jag och en kompis från gymnasiet spelar som human rogues båda två. Vi är i Stranglethorn Vale, vi är båda runt level 28-30 så vi är där lite för tidigt. Men spänningen av en hel djungel zon kunde vi inte motstå.
Vi springer omkring och utforskar och kämpar med alldeles för svåra monster när vi plötsligt springer på en level ?? (döskalle) troll hunter. Vi hinner gå i stealth.

Han såg inte oss?!
- Nej jag tror vi klarade oss.
Vi tar han!
- NEJ! Han är level ??
Vi kör, vi är två, DÖ HORDE SCUM!!!

Vi anföll honom och en intensiv fight utbröt där vi kom ut som segrare.
Ingen av oss trodde att det skulle vara möjligt, menar.. Vem kan vinna över en level ?? döskalle?
Vi båda kände oss som kungar i flera dagar efter en ärofylld seger för Alliance och det är något vi än idag pratar om när vi blir nostalgiska.

2018-10-19 09:46
En magisk och fantastisk resa!

Spelar så gott som alla Blizzard-spel , men min Blizzard resa började självklart med World of Warcraft.
Jag var väl 12-13 år, och min bästa vän sa till mig att jag måste fixa det så vi kunde spela detta tillsammans, och jag hade ingen koll om det.
Köpte spelet , och hade en dator som knappt klarade Tibia eller Runescape... Så ja, spelet laggade friskt! Jag började spela som en Human Paladin i Northshire, och redan då var det magiskt när jag tog mina första steg med honom ( trots lagg och inte någon vidare grafik). Tog första questen och började döda lite Young Wolfs, och för att klara questen behövde man döda 10 stycken.
Efter någon timme eller så frågade min polare hur det gick, vad jag gjorde och om jag var klar med Northshire , så vi kunde fortsätta resan tillsammans, och jag svarade med : "Jag dödar vargar!" (Wolfsen var level 1 och jag var ca level 6, och det genererade väldigt lite xp!) Och han undrade lite om jag var korkad ,och berättade attt man ska fortsätta och lämna in questen osv. Efter det förstod jag lite mer och fortsatte ut i Elwynn Forest med min paladin med blond hästsvans som hoppade upp och ner som en mask på ryggen.

Kommer ihåg när jag fick uppdraget att gå in i Stormwind för första gången, mäktig musik och fantastiskt, men det fanns en hake.... Min dator klarade inte av denna staden så fick en massa grafiska problem och linjer över hela skärmen och höll mig gärna borta från storstäderna på ett tag.

Efter några dagar så är jag level 15, och min vän hade varit snäll och köpt en ny yxa och de var ett rare 2-hand (Prospector Axe). Jag blev överlycklig och såg direkt min skada öka. Efter någon level så går vi in i grupp och ska leta efter folk till Deadmines. Min vän kommer och ser att jag inte har yxan som ha köpte till mig trots att jag bara var 2 levlar högre, jag hade nämligen bytt ut det mot ett common vapen från en vendor som jag tyckte var lite finare och trodde de gav mig mer skada. Snacka om att min polare blev lite sur

Tillslut blev man level 60 och börjada raida, och de var helt fantastiskt. Vilka spelminnen och underbara upplevelser med människor från olika delar av Europa.

En paladin som hade den heliga kraften att buffa folk med buffs varannan minut!

Och här har vi han, i början av ett molten core raid, som var startskottet för alla bossdräpande timmar man har lagt ner på detta spel!

2018-10-19 09:59

Mitt nog första, och bland dem bästa minnena jag har av WoW. Sitter där på sommarlovet, 13 år gammal och precis kommit ur start zonen för Orc/Trolls med min kamrat.
Vi står vid korsningen precis utanför och vet inte riktigt vart vi skall gå. Efter en liten kort stund ser vi en riktigt häftig Orc rida förbi på en väldigt-väldigt cool varg. Vi slår direkt följe, vi är ju bara tvugna att se vad för häftigt han kommer att visa oss!
Vi var ju absolut inte lika snabba som honom, men vi hade våra aningar om vart han sprang. Tar oss igenom Razor Hill, där får vi syn på honom igen. Men lika kvickt som Sonic är han borta igen. Men vi såg ju mot vilket håll han rörde sig.
Nu kommer vi fram till Orgrimmars portat och vi båda tappar hakan totalt. "VART HAR VI KOMMIT TILL FÖR HÄFTIGT PLACE?!!!".
Vi springer snabbt in och ser då en hel höög av häftiga mounts, coola rustningar och hög lvlade karaktärer.
Detta var då första dagen av min väldigt trevliga WoW karriär som står sig än till idag.

2018-10-19 10:01

Har massor med fina minnen från alla Blizzards spel. World of Warcraft är ett av spelen jag har lagt ned mest tid på, på både gott och ont, men jäklar så roligt man har haft.

Ett riktigt fint minne är när man använde all sin surt förvärvade DKP(poäng inom guilden man tjänade och la sedan bud på loot) på en av dom svåraste bossarna(C'thun, Ahn'Qiraj40) som fanns då. Jag minns hur euforin flödade, inte bara för looten, men när bossen väl låg död framför guildens fötter, härlig känsla som nog inte många spel, om något alls, kunde ge en person. Det låter kanske lite larvigt, men jösses så bra det kändes att få ner svåra bossar efter att 40 likasinnade personer kämpat i timtal tillsammans.

Jag har fortfarande kvar mitt ståtliga tier 2.5 chest, det påminner mig om något av den roligaste tiden jag har haft med ett spel, någonsin.

2018-10-19 10:17

Warcraft Orcs and Humans, vi satt hemma hos en barndomsvän, på en 386'a eller tror jag det var.
Byggde basen, drog vägen emellan byggnader.
Vi sa om och om till varandra, inget spel kommer någonsin kunna bli snyggare än så här, man kan aldrig göra bättre grafik... #hurfantänktevi

Nu sådär en 23 år senare så brukar vi nämna det när vi träffas och kollar på nya spel.

2018-10-19 10:18

När Über-Diablo spontant spawnade i mitt spel. Rejoinade med min smiter, dödade honom och fick en perfekt Annihilus (20/20/10). Svårslaget!

2018-10-19 10:36

Ett av de allra första minnena jag har från World of Warcraft är säkerligen inte det bästa och absolut inte det mest storslagna minnet, men det är ändå något som funnits kvar hos mig efter alla dessa år. Detta skedde under den öppna betan, någon gång under 2004. Då, vid 12 års ålder kunde jag knappt någon engelska, och den enda anledningen att jag ens lyckades skapa ett konto och starta spelet var tack vare min storebror som hjälpte mig.

Hursomhelst så gjorde jag en Human Warrior, sprang rakt ut i Elwynn Forest och anföll en stackars oskyldig kossa. Jag möttes då av texten

You are facing the wrong way!

Förskräckt sprang jag iväg från kossan, satte min human warrior ner på marken och loggade ut. Vid detta laget var traumat ett faktum. 12-åriga jag med bristfälliga engelskakunskaper trodde nämligen att det meddelandet betydde att min karaktärs moralnivå höll på att sjunka; alltså att jag höll på att gå över till den "mörka" sidan. Jag hade tidigare stött på en sådant system i Black & White (2001) och trodde därmed att mitt överfall på den oskyldiga kossan hade lett mig nedför en felaktig, mörk och eländig väg.

Synligt upprörd gick jag till min storebror och frågade om hjälp. Hur ska jag göra? Min gubbe har blivit ond! Jag har förstört hela spelet! Jag var otröstlig. Jag såg framför mig en framtid av ren och skär ondska, och min fantasi rasade iväg när jag föreställde mig hur spelets moralsystem påverkade varenda liten faktor av din upplevelse. Snopen blev jag då minst sagt när min bror förklarade för mig att istället för ett komplicerat moralsystem, där ditt mördande av oskyldiga varelser räknas in i hur spelet ter sig, berodde sagda meddelande snarare på att min gubbe fysiskt var vänd åt fel håll.

Trots detta gick jag aldrig tillbaka och mördade den där kossan. Även om spelet inte hade detta inbillade moralsystem så hade min upplevelse lämnat mig förändrad. Jag skulle härmed vara en ärofylld och hederlig riddare!

World of Warcraft är nog det enda spelet där en sådan till synes liten skithändelse kan ha så pass stor effekt och påverkan

Kossan. Vid liv.

Gen
2018-10-19 10:41

AQ40 : Guilden hade precis lyckats döda Battleguard Sartura efter många wipes, alla hade lootat och höll på att äta/dricka samt buffa om (en grupp i taget som man på den tiden behövde göra) för att sen köra Gauntlet. Tyvärr var någon rogue lite väl het på gröten och råkade aggroa en insekt vilket fick ett gäng att komma mot resten av oss som var helt oförberedda. Officers började skrika och roguen körde Vanish vilket fick insekterna att sprina tillbaka...men de stannade inte utan tog med sig alla andra insekter och sprang vidare mot Fankriss. Plötsligt var gauntlet gången helt tom, kul tänkte vi och fortsatte att buffa klart och förberedde oss för att springa igenom den tomma gången. Plötsligt började ett regn av insekter falla ner från taket i Battleguard Sarturas rum, aggroade oss alla och slaktade oss fullständigt. Lustig bugg som vi alla skrattade gott åt i efterhand.

IC10 : Lich King bossen, under fasen där plattformen gradvis blir mindre så har jag flera gånger lyckas blinka ut på en försvinnande plattform istället för in mot "säkerheten" vid bossen vilket gett mig taggen "how do I blink lol".

2018-10-19 10:46

Vännerna genom world of warcraft.
De galna britterna i min första och främsta raiding guild. De ville bestämt att man skulle ha en militär titel och varje gång jag loggade in på teamspeak skulle jag presenteras som "Sergeant major Querth".
Jag var 15 år, vi tog server first C'thun, jag fick en sulfuras som den enda dps warriorn i guilden. De sena nätterna med prat om spelet, hur människor tog med sig laptops på sina jobb för att inte missa öppningen av the gates of Ahn-Quirai.
Alla svenska vänner som jag fick leda igenom raids för jag var den enda veteranen som gjort det tidigare. Vi började med årliga wow-träffar i närheten av Karlstad, anordnade glöggkvällar i Gävle. 12 år senare har jag fortfarande kontakt med många av dem.

Tycka vad man vill om world of warcraft men spelet har gett mig så mycket mer än vad Azeroth i sig erbjuder. Jag längtar efter att bara få återuppleva wow-classic en stund tillsammans med gamla vänner. Ingen har någon illusion om att det kommer bli som förut igen, men vi kan nog återuppleva det för en stund.

2018-10-19 11:28

Så många minnen.
Men här är ett par favoriter.
Möta och wipa på hogger
Paladin buff bot >_< i molten core tackar gudarna för wisper buff addon.
Bästa är nog att att summona random folk djupt under vatten eller till någon riktigt hög plats (vanilla så klart ). (Var under vatten dock som vi använde mest. Glömt dock vad den platsen kalls)

2018-10-19 11:56

Låter denna tala för sig själv:

https://vocaroo.com/i/s0BDyktKHyuw

2018-10-19 12:20

När jag och brorsan bråkade över vem som fick ha datorn, så vi kunde lira WC2

2018-10-19 12:32

Halva min gymnasieskola var med i samma guild och det var alltid jävla bra snack i korridorerna dagen efter man slaktat en boss i Molten Core eller Black Wing Lair.

Men vi hade också ett litet gäng utomstående med i guilden och dom fick ju dessvärre lida ibland. Jag minns speciellt ett tillfälle när vi hade wipat i Ahn'Qiraj x antal gånger och folk började bli trötta, då var det någon som sa något i stil med "Nej fan.. vad säger ni.. ska vi dra och käka pizza istället?" så det slutade med att lite mer än halva raiden lämnade och samlades på den det lokala pizzahaket. Snopet för dom andra, gött för oss.

2018-10-19 12:51

Ojoj... Det finns så många fina minnen att välja mellan.. Men ett som står ut är när jag blev övertalad av min bror och kusin att visa dom Eastern Plaguelands, det enda kruxet, dom var i levlarna 15-25.

Detta var i Vanilla, någon gång under 2006. Jag var en level 60 Night Elf Rogue och mina två vänner var bådadera Human Paladins(Vilket skulle visa sig oerhört tacksamt under vår färd).

Vår resa började i Stormwind med att ta tåget till Ironforge för att följaktligen ta oss genom Wetlands, inte mycket hände förrän vi passerade bron in till Arathi Highlands. Som vi alla vet är Arathi Highlands en hetlevrad zon vad gäller förhållandet mellan Alliance & Horde. Jag spenderade säkert 90% av tiden där i stealth för att skamlöst använda mina vänner som lockbete.
Sagt och gjort så fungerade det ypperligt, resan därigenom bestod av Saps', 3 mot 1 och fräcka stunlocks så att mina vänner kunde slå ut sina aggressioner på slagdockorna som vi kallar horde.

Konceptet vi hade byggt upp i Arathi visade sig fungera lika bra när vi passerade in i Hillsbrad Foolhills. Vi rörde oss uppåt mot Western Plaguelands, förbi Tarren Mill(men inte innan jag hade skapat lite kaos för dom) in i landet av odöda.

Under vår vandring hade vi byggt upp det stora hotet till höglevlade hordes, men ack så fel vi hade.
Odöd efter odöd, rabiessmittade björnar & giftiga spindlar, det var som om alla mobs i hela Western Plaguelands hade fått upp spår på mina låglevlade vänner. Om jag tyckte raids, eller farming i Tyr's Hand var svårt innan så visade sig det här att vara den största utmaningen hittills. Hädanefter gick 'bubblorna' på högvarv hos mina små Paladins.

Efter en alldeles för hektisk tid i Western Plaguelands tog vi oss till slut över bron till Eastern Plaguelands. Det stora hotet som vi tidigare hade byggt upp skulle snart besannas. Inte nog med att jag fick fäktas med en horde av odöda(no pun intended), så fick även mina mediokra PvP-skills sättas på prov. Ett tag gick det faktiskt helt okej, men ett alarm likt hesa fredrik måste ha gått av i alla dom fyra tornen runt om zonen om våran ankomst för snart var vi omringande av åtskilliga horde.
Vägen mot Lights Hope Chapel tog längre tid än vad jag vill erkänna, med corpse camping & röd utrustning kändes vårat mål allt mer ouppnåelig.

Vår väg dit skulle dock inte gå helt obelönad, en rare world drop som på den tiden gick för ett par hundra guld ploppa upp likt en Rogue ur skuggorna på våra skärmar. Vi alla valde 'greed' och min bror fick äran att bära den i sitt bagage. jag minns att jag utbröt något i stil med "Den måste vi sälja senare och dela på tre!" och vi alla skattade oss lyckliga över vårat pris.

Till slut nådde vi Lights Hope Chapel och våran expedition var fulländad. Vi sålde av våra fynd, reparerade våran utrustning, och solade oss i glansen av vad vi uppnått. Efter lite dans med illaluktande hordes hearthstone'a vi hem.

För er som inte minns så nollställdes alla föremål i 'buyback' när du bytte zon. Min bror som var relativt ny i WoW under vårat äventyr hade inte riktigt hajat det där med Auction House ännu. Så det han hade gjort uppe i Eastern Plaguelands var att helt enkelt sälja world dropen till en vendor, utan någon tanke bakom det än att det var det jag menade när jag hade sagt att den skulle sälja senare.

Så där stod vi, på innet i Stormwind utan vårat pris. Tre nedbrutna själar efter vårat långa äventyr men med ett minne för livet.

2018-10-19 12:54

Helt klart var det år 2005, när gillet jag var med i (Hrafnin Flygur) äntligen, efter flertalet försök, besegrade Ragnaros! När 40 man unisont skriker i ren och skär glädje i Ventrilo och dåvarande flickvännen sitter bredvid mig på en stol och fullständigt studsar av spänningen, då var det faktiskt glädje på riktigt.
Att över huvud taget lyckas organisera 40 man via Ventrilo att klara detta var en bedrift av GM samt officerare. Aaah, gamla goda vaniljWOW...

2018-10-19 12:57

Mitt bästa minne kommer ifrån wow klassik.

Körde en troll hunter och hade då ett addon så varje gång jag gjorde ett nytt critt rekord med aimed shot så spelades en liten snutt av "Oops i did it again"
Mitt i raiden i BWL så pratar jag i ventrilo och drar av ett nytt rekord och hela raiden tror då att jag lyssnar på Britney Spears samtidigt som jag raidar.
Och efter detta var då mitt namn i guilden numera "Britney"

2018-10-19 13:27

Bästa och nog första minnet är när jag åker hem till en kompis och kopierar hans Warcraft Orcs and Human. Har för mig att det fick plats på en diskett. Åkte hem fortare än kvickt och installerade det. Tre kompisar kom över och tittade på när jag spelade good times.
Men har även väldigt varma minnen från Diablo när man står i Tristram och bara njuter av den fantastisk musiken.
Eller när jag körde Betatestet av WoW och Burning Legion brände ner världen då betan var över.
Blizzard har verkligen bjudit på många härliga spelminnen för livet.

2018-10-19 13:29

Då man om inte allt för lång tid fyller 40 och har spelat Blizzard-spel (WoW och Overwatch undantaget) sedan någon gång 1995-1996 (troligen innan flertalet på forumet är födda) finns det många roliga minnen från Blizzard-spel. Diablo och Diablo 2 är nog de spel som ätit upp flest timmar.

Det roligaste minnet är nog från Warcraft 2 dock. Det var det minnet som spontant dök upp när jag läste rubriken på artikeln. Det spelades Multiplayer 1v1. Jag föredrog Orcs, och min polare hade fastnat för humans. Vi spelade på en relativt stor karta så en stor bas hade konstruerats, och en mäktig arme hade tagit form. En betydande del av armén bestod av Ogre mages (3 x 9 st), som hade placerats en liten bit utanför min polares bas i väntan att få order att attackera.

Några fler enheter förbereddes, och under tiden hörde jag ett märkligt bräkande ett antal gånger. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan fortsatte förbereda min arme. När jag sedan kom tillbaka till mina Ogre-mages fanns där inte några Ogre-mages längre. Däremot fanns det 3 x 9st vilsna får där. Jag förstod då varför min polare satt och fnittrade så hysteriskt.

Han vann för övrigt den matchen. Får visade sig inte vara någon större match mot riddare till häst.

2018-10-19 14:13

Många goda minnen från Blizzard spel, speciellt från WoW, bland annat när mitt 5-manna arena lag i TBC slaktade ett allians räd som försökte ganka oss.

Men bästa är nog när jag och en polare i vanilla kutade runt i Ashenvale (lvl 20 område eller nåt) och försökte levla, min kompis som var väldigt gank-glad warrior såg en allians spelare som var mycket lägre level än han själv chargade direkt förstås stackarn, och inte förräns då som han såg de två hög level allians eskortern hans tänkta offer hade. Snabb tänkt som min polare var så körde han emotes /beg och /cry, som svar fick han överleva medan allians spelarna körde /laugh, /poke och /point på honom. Jag fick ett ordentligt skratt jag med från spektaklet.

2018-10-19 14:14

Mitt bästa minne är nog sommaren samt hösten 2005 i WoW. Jag var 14 år och hade mått väldigt psykiskt dåligt under början av året. Farsans kompis tipsade oss om ett spel som hette World of Warcraft och Farsan åkte och köpte det dagen efter.

Vi delade på kontot till en början och vi bestämde oss för att jag skulle spela fram till klockan 18:00 på kvällen och han resten av kvällen när han kom hem från jobbet. Jag skapade först en Gnome rogue som jag levlade upp till level 6 eller något. Tyckte inte att roguen var så häftig så jag skapade en Tauren warrior istället på servern Shadowmoon, som jag döpte till Gnobswe för någon orsak.

När jag för första gången upptäckte Thunder Bluff samt sprang in i the Barrens och hörde den där fantastiska musiken så blev jag helt förtrollad. Jag förstod då att WoW var något alldeles speciellt.

WoW gjorde mig fri från min dåvarande depression också.

2018-10-19 14:39

Mitt tveklöst bästa minne kommer från World of Warcraft och det faktum att jag träffade min hustru där. Som guildmaster för ett mindre svenskt gille, i början av Cataclysm, så skrev jag med många medlemmar dagligen när vi försökte organisera raider och guildkvällar. Även om vi hade några kvinnliga medlemmar så utgick jag alltid ifrån att alla jag skrev med var killar, då det var väldigt vanligt att man hade kvinnliga karaktärer bland killarna.
Hon och jag snackade rätt mycket om både det ena och andra innan vi upptäckte att vi bägge bodde i Stockholmsområdet. När jag senare får höra hennes röst på TeamSpeak i samband med en raid, så slog hjärtat några extra slag. Vi träffades senare för en lunch, och efter det så vart det väldigt mycket mer skrivande och spelande tillsammans innan vi till slut flyttade ihop och för några år sedan också gifte oss. Man kan lugnt säga att det klickade direkt.

Det händer fortfarande att vi spelar World of Warcraft tillsammans, men framför allt får jag träffa och umgås med kvinnan jag verkligen älskar varje dag. Kommer alltid vara Blizzard tacksam för detta.

2018-10-19 15:24

När jag äntligen hittade cow level. Det gick ju rykten att det skulle finnas en hemlig ko värld i Diablo och jag var helt övertygad om att jag skulle hitta den.
Så varje gång jag startade Diablo så ägnade jag x antal minuter med springa till korna och trycka lite för att eventuellt lyckas öppna en ko portal.
Och då spelade jag Diablo från beta tills
DiabloII kom så det blir ju några timmars letande haha. Tyvär så hittade jag inte den : )
Dock så gick det lite lättade i Diablo II.

icz
2018-10-19 16:18
Kämpigt.

Tjena!
Det finns många minnen från min första tid i World Of Warcraft, på den tiden Vanilla var aktivt.

Jag och mina polare har dingat 60 och är på jakt efter den bästa pre-raid gearen.
Jag som warrior-tank är på jakt efter hela Valor-settet. Efter att ha spelat hela dagen, hela kvällen och är nu en stund inne på natten väntar mina polare att jag ska pulla nästa grupp. Men inget händer... Min karaktär står helt still... Det visar sig att jag somnat och det slutar med att jag vaknar av att samtliga skriker på Ventrilo då de hör mina djupa andetag i mikrofonen.
Tankade klart instansen sen var det sovdags!

2018-10-19 16:19

Mitt bästa minne är nog första gången jag såg Leeroy Jenkins klippet.
Jag tänkte att det gänget verkar ha riktigt kul, så det fick mig att börja lira World of Warcraft och jag fastnade rejält.
Nu har jag flertalet kompisar som jag fortfarande håller kontakten med som jag träffade vi det spelet!

2018-10-19 16:21

Som Undead (sommaren efter WoW release), typ level 5, står jag framför ingången till Undercity och såg en annan spelare lv60 på häst och blev så imponerad att jag inte alls vågade gå in i Undercity....

Och att det var (kanske fortfarande är) skönare på RPG server, även om man inte rollspelade, eftersom det var mindre skit-snack i chatten.

Sida 1 av 2