Spöa patriarkatet
Jag har äntligen lyckats spelat färdig Assasins Creed II och är på väg att mata in min efterlängtade AC:Brotherhood, när jag läser att den nya Assasins Creed ska släppas i år. Det tog lite udden av min segerrusighet, här hade jag tänkt att "nu kan jag i lugn och ro spela AC:B utan att bli stressad av en uppföljare på ett tag", men tji fick jag. Nu är det inte så att jag är ledsen, tvärt om, jag är riktigt glad för att spelet inte dött ut, utan kan vidareutvecklas.
Igår hade jag flyt, när lillan skulle nattas, så kunde jag starta AC2 och spela färdigt spelet, det är alltid en fantastisk känsla att spela färdigt ett spel, belöningen är som ett rus av att man slutfört något "viktigt".
Tyvärr hinner jag med at spela allt som jag vill. Jag vill spela Mass Effect 2 på min PS3, jag vill spela WOW till fullo, jag vill spela färdigt The Force Unleashed, men det hinner jag inte, för jag har något mycket mer fantastiskt att ta hand om, en liten dotter och min fantastiska fru. Det är därför som jag blir glad och lite stolt över att få slutföra ett så fenomenalt roligt spel som AC2.
En av de första spelen som jag fick den här känslan av att slutföra spelet var Infiltrator till C64, är det någon som kommer ihåg det spelet? Var det bara jag som tyckte det var spännande?