Hur hinner Svensson med alla 100-timmarsspel?
Enkelt, jag jobbar hemifrån och har ingen partner och inga barn. Fritiden går åt till spel, musik, träning, vänner och nån resa eller två per år och jag trivs bra med det.
Med det sagt så köper jag betydligt färre spel per år nuförtiden jämfört med fem-tio år sedan och lägger i stället mer tid i varje spel. Jag skulle inte kalla mig själv för achievementjagare, men jag gillar att känna mig ordentligt klar med ett spel innan jag går vidare till nästa. Som exempel har jag precis lagt 128 timmar i Infinite Wealth och funderar på om jag inte ska köra NG+ också. Men efter det har jag inga nya spel på horisonten förrän FF7 Rebirth (om jag bestämmer mig för att inte vänta på PC-versionen).
H-How can she slap, kupo!?
Jag måste nog säga att jag har det ändå rätt lyxigt på denna front som ämnet handlar om.
Jag jobbar till sjöss. Så jag är ombord 2 veckor, sedan hemma och ledig 2 veckor. Har en laptop och mitt SteamDeck med mig för lite gaming på fritiden ombord. Men mestadels av spelandet sköts hemmavid.
Jag blir nyfiken: hur kommer det sig att du spelade just de timmarna? Var du upptagen med annat tidigare? Varför spelade du så länge som till 03:20 - var du mitt uppe i en fenomenal session eller var det något annat?
skulle sluta halv tolv tänkte jag , men bara lite till, sen var klockan halv 1 fick bli lite mer, sen var klockan halv 2 så lite mer. halv 3 etc halv 4 så orkade man inte hålla uppe ögona mer.
Jag har fru, barn, hus, men helt annan situation, med distans arbete har jag mer tid än nånsin att spela, raster, tråkiga möten, dötid etc. Sen kan jag va vaken senare så blir 2-3h efter dom somnat.
Spelat igenom Zelda, bg3, rogue trader nyligen, lite svårt med online spel då vänner inte alltid har tid samtidigt. Men alltid föredragit single spel
När folk tar upp det där argumentet känns det bara som dom försöker låta mindra själviska. Vi gör det för planetens skull! Jag tror att om DINK-trenden fortsätter växa komma vi istället få nya problem i framtiden.
Mänskligheten har låst in sig i en destruktiv cykel där fler yngre behövs för att försörja de äldre. Lösningen kan inte vara att bli 10, 20, 30 miljarder människor. Vi måste hitta andra lösningar genom AI exempelvis.
I mina ögon är det mer själviskt att skaffa barn. Det är ju ett evolutionärt behov att föra vidare sina gener. Vi som väljer att inte göra det för alltså inte vidare en del av oss själva (inklusive uppfostrande av barn enligt våra egna värderingar). Och så har vi större risk för ensamhet under ålderdomen. En mycket stor uppoffring.
Min poäng i det hela är att det ska ses som naturligt att välja bort barn. Speciellt kvinnor får ofta kritiska frågor angående detta val.
Mänskligheten har låst in sig i en destruktiv cykel där fler yngre behövs för att försörja de äldre. Lösningen kan inte vara att bli 10, 20, 30 miljarder människor. Vi måste hitta andra lösningar genom AI exempelvis.
I mina ögon är det mer själviskt att skaffa barn. Det är ju ett evolutionärt behov att föra vidare sina gener. Vi som väljer att inte göra det för alltså inte vidare en del av oss själva (inklusive uppfostrande av barn enligt våra egna värderingar). Och så har vi större risk för ensamhet under ålderdomen. En mycket stor uppoffring.
Min poäng i det hela är att det ska ses som naturligt att välja bort barn. Speciellt kvinnor får ofta kritiska frågor angående detta val.
Jo det är ju så. Människor tar mer och mer plats i världen och andra djur blir tvungna att ge plats åt människan. Sen finns det mycket annat som inte är bra för planeten när det blir för mycket människor.
Hörde en studie för länge sedan att det skulle max få plats 10 miljarder människor på jorden sen kommer jag inte ihåg vad riskerna skulle bli. Så eftersom vi är 8 miljarder människor nu så kände jag att fler borde välja att antingen inte skaffa barn eller bara skaffa något barn. Själv steriliserade jag mig efter att jag blev pappa eftersom jag inte vill ha fler barn för planetens skull även att det kanske hade varit kul för vår dotter med ett syskon.
Som du skriver så ska det ses som naturligt att välja bort barn och det är bedrövligt när kvinnor blir kritiserade för sina val. Så ska det så klart inte vara.
Mänskligheten har låst in sig i en destruktiv cykel där fler yngre behövs för att försörja de äldre. Lösningen kan inte vara att bli 10, 20, 30 miljarder människor. Vi måste hitta andra lösningar genom AI exempelvis.
I mina ögon är det mer själviskt att skaffa barn. Det är ju ett evolutionärt behov att föra vidare sina gener. Vi som väljer att inte göra det för alltså inte vidare en del av oss själva (inklusive uppfostrande av barn enligt våra egna värderingar). Och så har vi större risk för ensamhet under ålderdomen. En mycket stor uppoffring.
Min poäng i det hela är att det ska ses som naturligt att välja bort barn. Speciellt kvinnor får ofta kritiska frågor angående detta val.
Fast det är som vanligt. Ju bättre förutsättningar för ett gott liv desto färre barn föds det.
Men det finns ju en inneboende naturlig balansering i det hela. Där det föds för få barn, där kommer samhället att minska till halt.
Där det blir för många gränsytor mot vilda djur kommer nya spännande zoonoser att frodas.
Viam inveniam aut faciam
För att vissa Svensson är urusla på att planera eller förstår inte att de prioriterat annorlunda. Gör matlådor, skaffa robotdammsugare och städa/tvätta på satta dagar. Låt ungarna ta sig till träningen och skolan själva, ungar är så sjukt bortskämda idag så de kan gott fixa sin egen underhållning. Slösa in bort tiden på sociala medier eller annat internettrams. Man behöver inte ens skaffa barn, det finns redan tillräckligt med människor som belastar vår planet.
Man behöver inte heller jobba heltid, man kan jobba mindre timmar om man är två arbetande i hushållet eller om man nått brytpunkten.
Jag lever själv inget Svensson-liv. Har varken barn, hus, bil eller jobbar heltid men vill ändå rycka ut lite till föräldrarnas försvar här.
Det är många av oss som anser att vi inte har tid att spela så mycket som vi vill av olika anledningar, jag själv inkluderad. Men du får det att låta lite som att alla är villiga att planera sitt liv runt tv-spelande och att den som inte lyckas få loss ett par timmar om dagen att lägga på spelande är dålig på att planera.
Som jag själv är inne på hinner jag inte spela allt jag vill eftersom jag har många olika intressen. Jag hade kunnat försaka alla andra hobbies och relationerna i mitt liv och ha många timmar att spela varje dag men vad är det för liv? Min sambo älskar tv-spel men t.o.m. hon hade tröttnat på mig om jag satt och spelade hela tiden. Vi är många hör på forumet som älskar spel men som inte har det som livsstil eller ens främsta intresse.
Jag hade kunnat lägga om mitt liv och spelat mer men jag är inte villig att göra det så det är liksom ett aktivt val jag gör, precis som många andra. Det finns massor av saker jag önskar jag kunde göra men som jag av olika anledningar inte kan pga tid, pengar och andra aspekter. Detta är saker som i princip alla brottas med och som det finns vägar runt men vi har även ett samhälle som motverkar alternativa livsstilar och betraktar dessa som avarter.
Som barn fick jag klara mig själv från 8-9 års ålder b.la. genom att cykla en halvmil till skolan oavsett väder och själv ta mig till olika fritidsaktiviteter på kvällarna. Mina dagar var längre än vad många vuxnas är. Mina föräldrar visade noll intresse för mina fritidsaktiviteter och jag kan inte minnas att jag var speciellt uppmuntrad av dem i något jag tog mig för. Skjuts kan jag knappt minnas att jag fick.
Man fick klara sig själv men det blev nästan extremt på det hållet.
Så jag var allt annat än bortskämd och fick klara mig själv men kan ändå bli rätt ledsen när jag hör hur kompisars föräldrar gjorde raka motsatsen.
Bortskämd för mig är att som förälder prioritera bort sina barn för att få en timme över till att spela tv-spel. För det handlar inte om att skämma bort sina barn eller lyda deras minsta vink, leva genom dem, eller offra allt utan om att engagera sig i dem och spendera så mycket tid som möjligt med dem. Jag tror det är väldigt få föräldrar som kommer ligga på dödsbädden och ångra att dem inte avsatte mer tid åt spelande när barnen var små.
Mina föräldrar engagerade sig inte i mig och det kan lätt förfölja en genom ens vuxna liv om man inte dealar med det, både som barn och förälder. Mina föräldrar har tex uttryckt en djup ånger över sitt beteende sedan jag blev vuxen.
Jag är inte för att barn ska få allting serverat på silverfat eller att mamma och pappa ska betala långt upp i vuxen ålder men att prioritera spelande i en fullproppad vardag är liksom något som de flesta inte ens har lyxen att överväga.
De flesta jag känner som spelar mycket jobbar hemifrån och kan börja jobba när dem vill. Jag får intrycket b.la. här på FZ att många inte inser att ett sådant jobb är få förunnat och hur mycket tid man sparar när man slipper pendla, kan handla på ICA på lunchrasten etc. Många av oss har inte den lyxen och har inte de verktyg som krävs för att gå en utbildning som möjliggör ett sådant arbete.
Håller med dig om att många barn är bortskämda idag, men mycket av det grundar sig i föräldrar som köper prylar och köper allt deras barn pekar på som ett sätt att kompensera för frånvaro och brist på tid tillsammans (pga jobb och annat) - inte på att de får skjuts till fotbollsträningen en vardagskväll.
Nu blev det jäkligt mycket svammel och ganska allvarligt men jag blev bara illa till mods när jag läste ditt inlägg och ville ge mitt perspektiv
Precis som en rökare alltid har råd med cigaretter så har en gamer alltid tid över att spela, även om det aldrig känns så.
För min del tycker jag aldrig att jag har tid för någonting, men det beror på alla små kompromisser jag gör. Uppenbarligen har jag inte tid att göra alla saker jag vill, när jag vill, men ger jag fan i att streama serier, lägga ALL tid på familjen och skippa lite nödvändig sömn så är det tydligen möjligt att dra ihop 43,9 timmar på Last Epoch sedan i söndags eller så.