Första Assassin's Creed går inte att rekommendera men inte heller att missa
Remake på detta hade ju varit något. Får ofta sug att börja med AssCred och då vill jag ju hänga med i storyn men jag tar mig ALDRIG förbi detta spelet.
Hänga med i storyn? Det gör nog knappt utvecklarna själva. Sjukt rörigt.
Remake på detta hade ju varit något. Får ofta sug att börja med AssCred och då vill jag ju hänga med i storyn men jag tar mig ALDRIG förbi detta spelet.
Vilken story... Den som fanns är ju mördad sedan längre ändå.
Ad hoc addendum
Remake på detta hade ju varit något. Får ofta sug att börja med AssCred och då vill jag ju hänga med i storyn men jag tar mig ALDRIG förbi detta spelet.
Jag skulle nog faktiskt rekommendera att läsa en artikel om det i stället. Övergripande storyn, alltså. Att gå tillbaks till dessa äldre titlar skulle jag åtminstone själv inte göra, och det har ju blivit ganska många titlar med åren också och några har jag missat. Det blir alldeles för mycket att ta sig igenom. Läste på lite innan Valhalla.
"A lie is truth, until you recognize it as a lie. To see the truth behind those lies is probably the right thing to do. However, it may not necessarily bring happiness. Lies are Happiness."
PC-spelare
Dator: TUF Gaming B550 Pro, Ryzen 5600G, 16GB RAM, Sapphire Radeon RX 5600 XT
Jag blir lite sårad av denna recensionen... detta... är... ett bra... spel! DU MÅSTE KOMMA IHÅG NÄR DET KOM! "Kantigt", "Variationsbefriat"? Det fanns inte mycket mer när vi äldre växte upp än detta inom lönnmords-gebiten! Näe! Ändra till en fyra PLUS... minst! Detta är ju ett kanonspel med en fantastisk story inte minst.
Ja jo Assassins creed spelen brukar vara vackra men de blir sjukt tråkiga de flesta av dem. Har nog bara orkat klara 3an och blackflag.
Senaste jag testat (valhalla) va sjukt snyggt tycker jag men ack så tråkigt det blev snabbt så började spela annat. Har försökt gå tillbaka o klara av det men meh går inte. Senaste försöket att spela klart han jag spela i några min, starta en raid, när båten va på väg o mot land så teleporta båten upp till molnen och jag jag dog. FIck starta om helt från början. Där slockna den lilla gnistan jag hade att försöka spela klart o jag stängde bara av. Assassin Creed är inte för mig.
Jag tröttnade på Assassins Creed redan i ettan, det var också första spelet jag spelade med achievements tror jag, samla tusen flaggor, tyckte det var idiotiskt då, tycker det är idiotiskt nu. Men uppenbarligen gillar folk enformighet och poänglösa mål som inte driver storyn eller karaktären framåt... *grinig gubbe emote*
Flaggorna har jag alltid struntat i. Bästa (rätta) beslutet!
En Bamseponny av folket
Jag blir lite sårad av denna recensionen... detta... är... ett bra... spel! DU MÅSTE KOMMA IHÅG NÄR DET KOM! "Kantigt", "Variationsbefriat"? Det fanns inte mycket mer när vi äldre växte upp än detta inom lönnmords-gebiten! Näe! Ändra till en fyra PLUS... minst! Detta är ju ett kanonspel med en fantastisk story inte minst.
Jag recenserar det med dagens glasögon (men även där och då led jag av skavankerna). Och nej, jag tycker inte spelet håller – men storyn, stämningen och allt det där under ytan gör det. Faktum är att dom bitarna nästan känns bättre här och nu. En unik setting för spel, helt klart.
Håller på med tvåan nu. Jag ska inte gå händelserna i förväg, men jag njuter.
En Bamseponny av folket
Som spel sviker Assassin's Creed. Som upplevelse är det något alldeles speciellt.
Tiden är inte snäll mot det allra första Assassin's Creed. Å andra sidan märker jag hur jag själv blivit mer förlåtande med åren. Jag har spelat det, tja, tre–fyra gånger förut, och senaste minnesbilden är tydlig: "Aldrig igen", sa jag. Och nu sitter jag här. Igen.
Och det är jag faktiskt glad för, trots en hel del skavsår längs vägen.
Det är bitvis smärtsamt enformigt. Likadana strider, tiggare som loopar samma vädjan, uppdrag som är karbonkopior (finns bara en handfull olika), transportsträckor och "same same"-klättringar uppför torn. När Altaïr bestiger en spira på en katedral inser jag att Ubisoft redan då kunde variera om de ville. De ska dock inte lyckas fullt ut förrän i uppföljaren. De längtar jag efter när det är som kantigast.
<Uppladdad bildlänk>
Men. Det är ju första Assassin's Creed. Altaïrs resa i det heliga landet, och jakten på nio måltavlor i Damaskus, Akko och Jerusalem. Vägen fram till målen är inte alltid mödan värd men själva lönnmorden är oftast sinnrikt konstuerade. En vansinnig läkare som jag skuggar från takkronorna. Abu'l Nuqoud som bara hatar en sak mer än sitt folk: sig själv. Och mellan morden reser vi hem till assassinernas fäste i Masyaf och Al Mualisms väv av hemligheter.
Och kittet som håller allt samman och som ska fortsätta göra det i många år: Desmond Miles. Serien blev tidigt en vattendelare för sin nutida sci-fi-konspiratosika berättelse. Men jag konstaterar kort: fanns inte den skulle inte Assassin's Creed vara Assassin's Creed.
"Those who came before" viskas. Jag tvingas erkänna att jag nördryser lite grand.
<Uppladdad bildlänk>
Jesper Kyds toner är finstämda men når inte (liksom klättringen) sin fulla potential. Det har däremot det grafiska gjort, då spelet på Xbox Series X boostas med 4K och 60 fps. Det finns en del flimrande element, men ska du spela på konsol: spela det här.
Det finns mycket att tycka om, men samtidigt ett spel jag inte kan rekommendera. Det är allt under ytan som drar in mig. I en remakevurmande värld har jag lyft fram detta som ett av de spel jag helst ser en remake av. Det finns mycket att göra om, för världen under det trötta gameplayet pulserar av liv. Det är den som gör att jag förlåter. Förlåter, och fortsätter. Det är ganska många år sedan som jag senast spelade igenom serien. Jag tror jag är redo att göra resan en gång till.
Fotnot: Assassin's Creed släpptes i november 2007. Xbox Series X-boostat 360-spel testat.
Helt klart min favoritdel i någon recension hittills, att en nackdel är ”själva spelet”! Haha bra recension som vanligt!
Jag recenserar det med dagens glasögon (men även där och då led jag av skavankerna). Och nej, jag tycker inte spelet håller – men storyn, stämningen och allt det där under ytan gör det. Faktum är att dom bitarna nästan känns bättre här och nu. En unik setting för spel, helt klart.
Håller på med tvåan nu. Jag ska inte gå händelserna i förväg, men jag njuter.
Back in the day tröttnade jag på AC1 pga det kändes enformigt, något som inte känts lika påtagligt i senare spel (och i andra Ubisoft spelserier)
Har inte spelat det sen dess men kört alla AC (utom 2D varianterna och mobilspelen)
En sak slog mig nu. Relationen mellan AC1 och AC2 är lite grann som Zelda BOTW och uppföljaren TOTK. Första spelet kändes bra när det kom, men i och med förbättringarna och tilläggen i 2an så känns 1an nästan som ett "halvt" spel.
Tycker det är lite märkligt hur serien utvecklade sig. Altair fick ett spel, sen fick Enzio hela tre spel innan de fortsatte med en ny karaktär. Nu blev det visserligen en egen liten trilogi innan "riktiga" trean kom, men det känns lite märkligt upplägg så här i efterhand. Speciellt då ingen annan karaktär fått egna trilogier i serien. Nu var det ju för att Enzio blev populär, men personligen tycket jag mest han var rätt störig i 2an. Började dock gilla honom mer i Brotherhood ska jag erkänna.
"Writer and Fighter"
En sak slog mig nu. Relationen mellan AC1 och AC2 är lite grann som Zelda BOTW och uppföljaren TOTK. Första spelet kändes bra när det kom, men i och med förbättringarna och tilläggen i 2an så känns 1an nästan som ett "halvt" spel.
Tycker det är lite märkligt hur serien utvecklade sig. Altair fick ett spel, sen fick Enzio hela tre spel innan de fortsatte med en ny karaktär. Nu blev det visserligen en egen liten trilogi innan "riktiga" trean kom, men det känns lite märkligt upplägg så här i efterhand. Speciellt då ingen annan karaktär fått egna trilogier i serien. Nu var det ju för att Enzio blev populär, men personligen tycket jag mest han var rätt störig i 2an. Började dock gilla honom mer i Brotherhood ska jag erkänna.
Ezio Men det är ju rätt naturligt, i del två var han ju ung och omogen. Inte ofta unga rikemansbarn är så trevliga karaktärer i film och spel.
Ezio Men det är ju rätt naturligt, i del två var han ju ung och omogen. Inte ofta unga rikemansbarn är så trevliga karaktärer i film och spel.
jajo haha, men jag tyckte han kändes som en stereotypisk parodi på en italienare....och ibland också lät som en viss rörmockare som äter svamp. XD
"Writer and Fighter"
jajo haha, men jag tyckte han kändes som en stereotypisk parodi på en italienare....och ibland också lät som en viss rörmockare som äter svamp. XD
De har ju en referens till den rörmokaren när Ezio möter sin morbror Mario.
https://m.youtube.com/watch?v=RJcPc6OQ384&pp=ygUhaXRzYSBtZSBt...
Jag fick mitt Playstation 3 i julklapp 2007. Min fina pappa hade fixat ett ps3 bundle där restitance 1 och motorsport eller vad det hette.
Men som kom mellandagarna och jag o min bror HÖGA på alla deras trailers, Sprang till elgiganten och köpte det första assasins creed. Vi bråkade om vem som skulle få ta första steget i spelet.
https://www.youtube.com/watch?v=aCnQOuOfcCM "break his legs both of them.
älska att när man var i acre och slogs med riddare så skrek dom till en om tyska ibland.
Ett av de bästa och finaste spel upplevelserna/minnena jag har. God bless Fredrik som fört lite ljus till detta underbara spel. Ha en fin helg alla härliga fzare.
Allätare
De har ju en referens till den rörmokaren när Ezio möter sin morbror Mario.
https://m.youtube.com/watch?v=RJcPc6OQ384&pp=ygUhaXRzYSBtZSBt...
Hahahaha, den där minns jag inte ens! Fattar inte hur jag kan ha glömt det! XD
"Writer and Fighter"
Instämmer med många andra här. Assassin's Creed var det i särklass fetaste som jag kunde tänka mig 2007. Minns att jag såg en video i Youtubes ungdom med fransosen David Belle som hoppade på hustak i ett regnigt Paris och kallade det "parkour". I samma veva släpptes Bondfilmen Casino Royale med en högoktanig parkourjakt i början. Tanken på att kunna få spela ett parkourspel och dessutom lönnmörda med en asball ringfingerdolk var bara för mycket. Tog klivet från Gamecube till Xbox 360 i och med Assassin's Creed också, så jag fick hela next-gen-upplevelsen på köpet.
Om jag skulle spela det idag, då vore det enkom för nostalgivärdet. Jag har inte mycket till övers för den här spelserien längre. Den enda titel jag kan känna mig sugen på att återvända till är Black Flag, och då mest för att det är kanske den bästa Jack Sparrow-simulatorn som finns.
Instämmer med många andra här. Assassin's Creed var det i särklass fetaste som jag kunde tänka mig 2007. Minns att jag såg en video i Youtubes ungdom med fransosen David Belle som hoppade på hustak i ett regnigt Paris och kallade det "parkour". I samma veva släpptes Bondfilmen Casino Royale med en högoktanig parkourjakt i början. Tanken på att kunna få spela ett parkourspel och dessutom lönnmörda med en asball ringfingerdolk var bara för mycket. Tog klivet från Gamecube till Xbox 360 i och med Assassin's Creed också, så jag fick hela next-gen-upplevelsen på köpet.
Om jag skulle spela det idag, då vore det enkom för nostalgivärdet. Jag har inte mycket till övers för den här spelserien längre. Den enda titel jag kan känna mig sugen på att återvända till är Black Flag, och då mest för att det är kanske den bästa Jack Sparrow-simulatorn som finns.
Ja just det, Parkour var ju hett som fan just då också. Det känns som AC var en produkt som hittade rätt på så många plan när det släpptes.
"Writer and Fighter"
Minns att jag fortfarande hade Kingdom of Heaven i minnet när jag satte mig ned med Assassin's Creed. Världen var makalös och först morden var nagelbitande, men sen insåg man hur lite variation det fanns i spelet. Sen har serien växt och jag gillar det mesta av den, men samtidigt hade jag nog hellre önskat att spelserien tog vägen mot ett medeltida Hitman istället för vad spelen nu blivit idag...
Detta. Spelen idag är kul, men de är inte Assassin's Creed. De är "Slaughter everything in mundane combat's Creed". Lönnmorden försvann fort ur denna serien.
I drank what?
Ja det var verkligen sjukt enformigt. Men själva världen kändes väldigt levande.
Och det ledde ju fram till Ezio-trilogin, med Brotherhood som höjdpunkten.
Sannare ord har aldrig sagts. Brotherhood har "det". Visst, jag recenserade det back in the days (under mitt första år på FZ ), men jag vill fasen skriva en ny recension av spelet. Gräva i vad "det" är.
En Bamseponny av folket
Detta. Spelen idag är kul, men de är inte Assassin's Creed. De är "Slaughter everything in mundane combat's Creed". Lönnmorden försvann fort ur denna serien.
Ja strid i första spelen var ju en effekt av ett misslyckande och handlade mer om att kunna skapa en öppning för att kunna fly.
"Writer and Fighter"
Helt klart min favoritdel i någon recension hittills, att en nackdel är ”själva spelet”! Haha bra recension som vanligt!
Haha, stort tack. Och det är ju (tyvärr) sant, så... funny cuz it's true?
En Bamseponny av folket
En sak slog mig nu. Relationen mellan AC1 och AC2 är lite grann som Zelda BOTW och uppföljaren TOTK. Första spelet kändes bra när det kom, men i och med förbättringarna och tilläggen i 2an så känns 1an nästan som ett "halvt" spel.
Tycker det är lite märkligt hur serien utvecklade sig. Altair fick ett spel, sen fick Enzio hela tre spel innan de fortsatte med en ny karaktär. Nu blev det visserligen en egen liten trilogi innan "riktiga" trean kom, men det känns lite märkligt upplägg så här i efterhand. Speciellt då ingen annan karaktär fått egna trilogier i serien. Nu var det ju för att Enzio blev populär, men personligen tycket jag mest han var rätt störig i 2an. Började dock gilla honom mer i Brotherhood ska jag erkänna.
Ja, Ubisoft har ju haft sina "system". Varje numrerat spel innebar en ny hjälte och ny era, men efter ettan (Altaïr), tvåan (Ezio), trean (Connor) och fyran (Edward), kastades det ut genom fönstret.
Älskar för övrigt Ezio. Hans resa är en jäkla livsresa, från ung och sorglös casanova till mentor och sedan en assassin-"gôbbe". Vi fick följa honom från vaggan till graven, och även om t.ex. Valhalla med alla expansioner är långt över 100 timmar lärde jag aldrig känna Eivor på samma vis.
En Bamseponny av folket
Första Assassin's Creed får 2 i betyg av 5 från mig. Spelade det året efter att det släpptes (2008) då jag fortfarande inte hade hoppat på den nya konsollgenerationen när spelet släpptes 2007. Jag hade kul i kanske 5 timmar med spelet.
Spelets plus var att man kunde klättra överallt vilket var coolt. Grafiken var fin på den tiden. Jag gillade även stämningen i spelet. Samt att det var kul att smyga runt och ta ut fiender i ett par timmar.
Enskilt största minuset är att spelet är otroligt enformigt. Minns inte då det är 15 år sedan jag spelade spelet men var det 3 - 4 olika saker man gjorde i uppdragen? Så nästan noll variation vilket dödade spelet väldigt fort för mig.
Jag var tvungen att ta en paus och när jag återvände så startade jag om och spelade spelet med all hud avstängd. Gick omkring utan några pilar som visade vart jag skulle eller några andra indikatorer. Spelade bara en timma eller två så att jag inte tröttnade. Tog mer än ett halvår att klara spelet. Vanligtvis brukar jag hålla mig till ett spel och kötta på i det spelet tills jag klarat ut det spelet. Men det gick inte med Assassin's Creed då det var sååååå..... enformigt.
Köpte Assassin's Creed 2 med Ezio när det kom och det var först då potentialen med Assassin's Creed serien kom till sin rätt enligt mig. Där hade utvecklarna lyssnat på kritiken mot första spelet och tvåan var betydligt mer varierat med olika typer av uppdrag jämfört med ettan. Assassin's Creed 2 hade jag roligt i när jag lirade det spelet. Körde bara huvuduppdragen då det var mainstory jag var intresserad av.
Det hade varit roligt om första Assassin's Creed hade haft samma variation i uppdragen som tvåan hade. Då tror jag att folk hade sett tillbaka på första Assassin's Creed som en riktig klassiker. De kompisar jag har som spelat första Assassin's Creed är vi typ alla överens om att bristen på variation verkligen tog död på spelglädjen i det första Assassin's Creed spelet.