Senaste spelet du klarade?
Ja spelet var bra, jag kände svårt att komma in i början men det gav med sig
Tar en liten paus från gow innan jag börjar med Ragnarök så man inte känner sig för mätt när man börjar
Tror en paus är klokt. Lätt att det blir för mycket av det goda annars.
Ännu en dag i paradiset.
God of War: Ragnarök
Riktigt underbart spel som rekommenderas starkt!
Står väldigt 50/50 på det och Elden ring om mitt GOTY! Tror det får bli en Game(s) of the year ^^
Fixat 100% på ragnarök idag. Klart goty just nu för mig. Älskade verkligen elden ring men det var lite för många irritationsmoment jämfört med deras tidigare spel. Världen blev väldigt tom vilket inte är fallet för ragnarök.
Hotline Miami 2 Wrong Number
Rolig notis. Jag har haft det här spelet sen det släpptes. Trodde jag hade klarat ut det och fick bara för mig att spela lite. Såg då att sista banan inte var avklarad. Så körde den och fick se eftertexterna
Days Gone blev klart för några dagar sen, tyckte det överlag var bra. Nästan så jag blir sugen på New Game+. Men har för mycket i backlog just nu. Spelade igenom hela på Steam Deck, funkade riktigt bra ända tills slutet där det var vissa rum på sista uppdraget som fick FPSen att sjunka rätt bra.
Har lirat Elden Ring och God of War Ragnarök lite parallellt och klarade båda ungefär samtidigt.
Iom att de är folks favoriter till GOTY så var det lite intressant att spela parallellt, men kanske främst frustrerande.
Parallellspelandet gör lite att de båda spelen lyfter upp varandras svagheter.
När jag lirar Elden Ring blir jag frustrerad över att det är ganska bugigt, lock-on kameran dödar mig ofta, speciellt mot större bossar där kameran hoppar fram och tillbaka, och världen är stor, tom, och med ganska trist handling helt ärligt. Har väldigt svårt vilja engagera mig i handlingen. Inte att det inte finns något att engagera sig i, men det jag läser mig in på är så ointressant att jag inte ens vill bemöda mig med att läsa in den handling som finns.
När jag spelar God of War blir jag frustrerad på hur scriptat nästan allt är. Jag känner mig nästan fångadbi världen. Här kan du hoppa, här kan du inte. Den jär väggen går att klättra på, den här går inte. Många hinder känns rakt av löjliga. Jag svär högt över hur systemet med blockar fintar mig. De röda och gula ringarna lurar mig mer än de hjälper mig i mina försök att blockera inkommande attacker, för att inte prata om de blå ringarna. Att dodgeknappen sitter på X istället för O som i alla andra spel dödar mig återkommande, och jag spelade igenom hela spelet utan att någonsin tycka det fanns någon poäng i att kunna både side-steppa eller dodge-rolla.
I slutändan landar jag i att jag föredrar GoW. Det har en del svagheter i striderna, men jag hade roligare när jag spelade och kommer minnas fler ögonblick. Det största beståendet minnet från Elden Ring är hur sjukt frustrerande och orättvis jag tyckte Miquellas hoppattacker i hennes andra fas var och att kameran förstörde typ hela sista striden i spelet för att den hoppade omkring som ett barn i ett bollhav.
Det och alla andra spelare som envisas med att skriva ”seek hidden path” för att luras, eller alla ”seek but whole”. Infantil humor när den är som sämst.
Heja Blåvitt
Klarade nyligen ut storyn i God of War: Ragnarök, och har gjort en del sidogrejor men långt ifrån allt.
Makalös story, presenterad på ett oerhört bra sätt. Man blir totalt uppslukad och vill verkligen veta vad som händer. Man bryr sig om karaktärerna, och jag gillar att det inte är helt svart och vitt vilka som är onda och goda. Alla bra grejor gameplay-mekaniskt från 2018 finns så klart kvar och är förbättrade. Gillar verkligen känslan av tyngd i allt man gör, tillfredsställande spel att spela.
Det jag tyckte 2018 gjorde bättre var att målet var tydligt från början. Man visste vad man skulle göra, folk försökte komma ivägen, Kratos stod på sig och drev på. I Ragnarök kände jag mer att det började med att Atreus hade ett mål som inte vissa ville han skulle göra, men han stod på sig ändå, men vill ändå på nåt sätt inte, och sen kändes det som att det hela blev en berg-och-dal-bana av händelser där man inte riktigt visste vad man ville göra, utan snarare visste vad man ville undvika. Inte för att spelet kändes spretigt, men den röda tråden var inte lika tydlig som i 2018. Å andra sidan gillar jag att allt är komplext och inte helt solklart. Nu tvingades Kratos och Atreus att väga in andra i ekvationen, istället för att bara gå mot ett eget mål och bara vilja undvika alla andra.
Kände också att Midgård i 2018 gjorde en bra hub-värld med mer innehåll. Kände alltid att jag kunde falla tillbaka dit och utforska, och allt eftersom att delar av världen låstes upp kunde jag expandera mitt utforskande. I Ragnarök var de andra världarna så klart mer innehållsrika, men samtidigt saknade man den där centrala knytpunkten som Midgård utgjorde. Kände inte riktigt att jag visste var jag skulle landa, annat än vid trädet då. Inte direkt ett minus, men kände mig lite mer hemma i 2018 just pga. det.
Berserkers känns också mer orättvisa och frustrerande än Valkyries. Blir mer att man måste göra perfekta strider och straffas direkt för minsta misstag som man ibland knappt känner att man har kontroll över. Tycker nog också att 2018 var något mer polerat, har upplevt fler små glitchar än i det (nu pratar vi på nivån att en karaktär rycker till lite för att kameran kommer konstigt eller så, så det är inte "glitchigt", men jag tror aldrig jag såg nåt sånt i det förra spelet). Tror också att världarna i 2018 var något mer öppna, unset mindre korridorer (eller ghost train rides som Yahtzee kallar det), men det kan också vara för att jag har blivit mer medveten om det i detta spel och var mer utforskarbenägen och därför oftare märkte att jag var låst till en korridor.
Hur som helst, wall of text blev det, men ett makalöst spel som jag kommer fortsätta sänka timmar i för att utforska så när som på allt. 5/5, inget snack.
Bloodborne!
Efter att ha klarat ut elden ring flera gånger, tagit alla trofier, gjort det mesta man kan flera gånger, så ville jag ha mer!
Testade Bloodborne, och ja det var en bra spel med!
Blev klar med det igår, ng+ och saker jag missat finns kvar. Men jag tror jag är böjd nu.
Börjar köra Ghost of xxxxxxx. Nu
R.I.P The_maxx
The forest. Köpte det för 60kr. Spelade med 2 kompisar. Dom hade spelat det innan och lät mig sköta utforskandet utan spoilers.
10/10. Nu ber jag för att sons of the forest ska släppas på konsol nästa år. Har ingen dator..
Hade detta varit kul för någon i single player Tror du? Funderar på det då jag hörde mycket om det för länge sedan.
Hade detta varit kul för någon i single player Tror du? Funderar på det då jag hörde mycket om det för länge sedan.
Jag har gett det ett par försök ensam. Lyckas aldrig komma in i det tyvärr. Vill så gärna då stämningen är bra, men irrar mest runt och bygger tråkiga saker.
Ännu en dag i paradiset.
Hade detta varit kul för någon i single player Tror du? Funderar på det då jag hörde mycket om det för länge sedan.
Upplevelsen blir nog ännu starkare i SP. Men definitivt mer läskigt och svårare. Kan säga att jag var rätt glad att man hade med sig två kompisar när utforskade ön.
Jag har gett det ett par försök ensam. Lyckas aldrig komma in i det tyvärr. Vill så gärna då stämningen är bra, men irrar mest runt och bygger tråkiga saker.
Kan förstå det. Men så fort man fått upp en trygg plats där man är skyddad. (Se till att ha tillgång till sötvatten och fisk) sen kan man ge sig iväg i grottor och utforska. Vill inte spoila för mycket..
Men det är väldigt tryggt och härligt att utforska som ett lag. Jag skulle nog varit betydligt mer rädd om jag spelar ensam. 😄
Castlevania - Symphony of the Night för första gången. Vilket magiskt spel, grafik, musik, story, miljöer, atmosfär, top notch. Goda utforskningsmöjligheter, jämn och tydlig progression, alltid nåt nytt spår att utforska utan att det kändes för enkelt.
Kanske lite klumpiga kontroller ibland och lite väl oförlåtliga hitboxar och så, upplevde ibland att man halvt blev stunlocked eller I alla fall hade svårt att göra saker, men i överlag varken hopplöst svårt eller för enkelt.
Castlevania - Symphony of the Night för första gången. Vilket magiskt spel, grafik, musik, story, miljöer, atmosfär, top notch. Goda utforskningsmöjligheter, jämn och tydlig progression, alltid nåt nytt spår att utforska utan att det kändes för enkelt.
Kanske lite klumpiga kontroller ibland och lite väl oförlåtliga hitboxar och så, upplevde ibland att man halvt blev stunlocked eller I alla fall hade svårt att göra saker, men i överlag varken hopplöst svårt eller för enkelt.
Ett mästerverk som håller väl än idag, helt klart.
Låste du upp det upp- och nedvända slottet?
Ännu en dag i paradiset.
Ett mästerverk som håller väl än idag, helt klart.
Låste du upp det upp- och nedvända slottet?
Japp, kände till den detaljen sen innan. Fantastisk twist som funkade oväntat bra. Mästerverk helt klart, funderar på att ta det till 200% bara för att jag vill ha mer! Ligger på 177% nu efter en 10 timmar så det känns görbart.