Det mest känslomässiga?

Slutscenerna på första "säsongen" av The Walking Dead från 2012 är den enda gången jag kan minnas att ett spel gjorde mig tårögd. Det är filmer eller böcker som kan trigga det annars.

Vad jag kan minnas så är nog RDR2 det enda spelet som fått mig att bli tårögd på riktigt.
Samma för mig att film triggar det lättare.

Inget spel senaste året eller så har framkallat såna känslor. Men när jag spelade Red Dead Redemption 2 första gången och närmade mig slutet så var det någon som började skala jäkla massa lök i rummet.

Spiritfarer, spelade det ganska nyligen och det hade karaktärer vars öden jag verkligen kunde förstå och relatera till. Riktigt bra spel överlag.

Men om vi pratar om riktiga tårmakare är To The Moon ett spel som förstörde mig på riktigt när jag spelade det första gången (och flera gånger därefter när jag tittade på andra som spelade det).

The Darkness. Vilket slut asså.

Håller med om Spiritfarer, annars finns det en sekvens i ett spel som vridit tårar ur mig i över 20 år.
Homeworld, mission 3.

Haha ja jag kände av den där löken också när jag spelade RDR 2

Har aldrig fått någon tår av något spel, de har svårt att fånga känslorna. Det enda som har med spel att göra som jag fått en liten tår av är: https://youtu.be/lZqrG1bdGtg

Slutet på Grim Fandango!
Och sista scenerna i Witcher 3:s Blood & Wine-expansion.

Jag blir sällan tårögd av spel. Men ett spel som verkligen satte sig i magen på mig var, lite oväntat, Detroit: Become Human. De lyckades göra mig känslomässigt investerad i karaktärerna, och mot slutet när jag hade hamnat på återvinningsstationen (med uppenbara referenser till Förintelsen) knöt det sig i magen. Jag var verkligen rädd på riktigt för att min älskade karaktär skulle dö.

Gamla LucasArts kunde verkligen göra äventyrsspel...
"That's because you and I, Glottis... are friends."

What remains of Edith Finch, vilken jävla resa!!

Början av Last of Us är ju för jävla sorglig!

Slutet och vissa andra delar i Zelda Breath of the Wild är fina. Pianot i sluttexterna som spelar Hyrule temat. Man kastas tillbaka 25 år plötsligt.

Verkligen!

Disco Elysium balanserade att vara väldigt roligt och otroligt jävla mörkt riktigt bra. Väldigt sällan något verk lyckats väcka så starka känslor av hopplöshet hos mig.

Blir sällan rörd av något till den grad att jag skulle fälla en tår, men slutet på Brothers gjorde att jag, till min egen förvåning, fällde en tår. Fan tarej Fares... få mig att känna känslor och saker!

Ja. Men också härligt att Glottis äntligen har hittat vänner.

Ja och speciellt första gången när jag inte var beredd på det. Blir fortfarande lite snyftig men inte alls som första gången.

Valiant Hearts blev jag lite vemodig av i slutet. Jättefin historia med sorgligt slut.

Gears of War 2 när Domino äntligen hittar sin fru. Fick gråtklump i halsen och tyvärr inte den glada sorten.

Slutet på GTA 4 när Roman blir skjuten blev jag också lite sorgsen över. Även om han är förbannat irriterande med alla samtal om jag vill hitta på något.

Ett spel som verkligen spelade på mina känslotrådar och som gjorde det högst oväntat med tanke på serien i övrigt var God of War 2018. Har flera vänner också som påverkats djupt av det, framförallt de som har barn och då kanske i synnerhet de som har söner.

Senast var nog slutet av God Of War, även om jag inte spelade klart hela själv (tröttnade på gameplayet ganska snabbt och begränsat med speltid) utan såg klart storyn på tuben. Annars när jag tänker på det mest känslosamma spel jag spelat så är det nog första Metal Gear Solid, och tänker då främst på Sniper Wolf, Grey Fox och Meryls döds scener.

Som flera har nämnt så är ”To the moon” ett spel gjort av lök.

Sen förtjänar prologen till ”the last of us” ett hedersomnämnande, kanske inte som tårdrypare men som ett äkta ”va f*n hände?!”-ögonblick som fick en att bli känslosamt involverad i händelserna

Senaste spelet som fick ögonen att tåras var The Last of Us 2, i synnerhet en hattrelaterad mellansekvens. Fy tusan vad ont den gjorde.

Annars är det inte jättemånga spel som har lyckats fånga mig på det sättet. Kanske spelar jag fel spel. Får ta inspiration från tråden.

Hellblade,
Last of us 1 och 2,
Uncharted 4,
Horizon Zero Dawn,
Telltales Walking dead

Annars blir jag mest tårögd och känslosam av riktigt pampiga avtäckanden av spel

HL2, och att det aldrig kom en 3:a.

Slutet av Call of Duty 4: Modern Warfare var ett oväntat skott i känslonjuren. Scenen på bron.

Assassin's Creed IV: Black Flag blev en rejäl gråtfest sista minuterna, vilket överraskade mig rejält.

Valiant hearts. Slutet. Enda spelat jag gråtit av vad jag minns på rak arm.

slutet på Brothers: A tale of two sons