Spelminnen ni får gåshud av?
Introt till Need for Speed Road Challenge/High Stakes.
Det första spel jag köpte.
Minut 2:30 och framåt är ren gåshudfest
Asså båda dessa spel är så jävla bra!
Året är 1997 27 december, åkt 23mil för hitta ett exemplar av Ultima online. Fick syn på detta spel i en US pcgamer. Ingen stor notis bilden var typ 3x3cm och så stod det lite text.
Ironiska är var i dom feta pcgamer med typ 150 sidor, Med tanke på vad Ultima Online stod för garvar man lite nu 3x3cm bild och par rader text var allt för mmorpgs fader. Hur som så jävla glad jag fick spela det i sitt peak.
Denna ger mig både gåshud och gör mig tårögd trots att jag sett den flera gånger. Helt fantastisk scen.
Det som gjort störst "impact" och gett mig den största glädjen är nog året 2006, World of Warcraft: The Burning Crusade. Jag var med i en server first guild som var ganska bra även i världsrankningen, raidade 3-4 gånger i veckan, 4-5 timmar per kväll. Varje bosskill kändes verkligen då, när man var server first i slutet av progression, man kände sig så jävla ball. Jag minns än idag hur jag på min Gnome Warlock sprang runt i full T6 i Shattrath när det bara var vi och en guild till som hade downat KJ i SWP. Jävlar vad jag kände mig som en gud!
Gåshud vid varje bosskill, det var nog den bästa tiden i mitt liv. Jag var 17 år gammal, från ett väldigt trasigt hem med heroinister till föräldrar. Den enda räddningen var datorn, World of Warcraft och mina guildies, men även min arbetsplats som så klart var flertalet gamingcafeér (hade aldrig haft råd med en egen dator, min dator hemma klarade knappt av Habbo Hotel) så jag spendera mina dagar med att praktisera och arbeta på gamingcaféet och när jag slutade mitt arbete så satt jag kvar där tills jag åkte hem och sov, så var det på repeat i flertalet år), tack vet jag för datorer och spel!
En solklar scen för mig är i Halo 3, the storm.
Jaha tack... Gudförbannat nu måste jag spela ut Halo-serien igen...
Året är 1997 27 december, åkt 23mil för hitta ett exemplar av Ultima online. Fick syn på detta spel i en US pcgamer. Ingen stor notis bilden var typ 3x3cm och så stod det lite text.
Ironiska är var i dom feta pcgamer med typ 150 sidor, Med tanke på vad Ultima Online stod för garvar man lite nu 3x3cm bild och par rader text var allt för mmorpgs fader. Hur som så jävla glad jag fick spela det i sitt peak.
Dom kan inte patcha bort minnena
Through the cables and the underground now
När man är klar med Witcher 3 och ser official trailer som lanserades före spelet, igen..
Spelar inte WoW alls längre. Slutade helt en bit in i Legion. Men det är nog där mest minnen sitter, när Mythic Mar'Gok, Mythic Blackhand eller Heroic Garrosh fälldes av Gillena jag spelade i när de var "Current Content".
Det är något magiskt med dom ögonblicken när man är med i ett tight lag som jobbar för samma mål och slutligen når det. Den där sista 1% på bossen. Det ger mig gåshud att minnas.
Blackhand är nog stämningsmässigt en av de mest minnesvärda, älskade hela konceptet med Blackhand.
Paragons Video ger mig gosebumps fortfarande
Nämen!
Asså båda dessa spel är så jävla bra!
Tvåan har också ett fantastiskt theme! Spel gjorda med hjärta först!
"AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER."
När man är klar med Witcher 3 och ser official trailer som lanserades före spelet, igen..
Jag tycker Lullaby of Woe trailern var den bästa, kanske genom tiderna!
"AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER."
Det måste vara när jag testade Postal2 och fick chansen att pissa på folk, då var det ståpäls deluxe! 😎
Grafik: Nvidia RTX 3060 TI Ram: 16GB
Processor: RYZEN 7 5800x3d
Skärm 1 : LG UltraGear Nvidia Gsync 2560x1440 165hz
Skärm 2 : Samsung 4k 60hz
Hårddiskar: Samsung SSD 500GB. Samsung NVMe 1TB. Western dig 3TB
Oj. Detta är svårsvarat, speciellt med tanke på att mitt spelande började med Zork, Pong och Pacman. Tror mycket hänger på nostalgi här, det där sportlovet när det var skitväder utanför fönstret och man tilläts att fullständigt absorberas av spelens världar.
Ett starkt minne för mig är atmosfären i "Rise of the Dragon". Gammal Dynamixklassiker från Amigaeran. Här är introt, måste dock ses med nostalgiglasögon är jag rädd.
Cptn BaseballBatBoy!
World in conflict är ett spel jag definitivt har fått många gåshuds-stunder av. Både av själva spelet men också av trailers.
New york trailern är ju något som definitivt ger mig gåshud varje gång. https://www.youtube.com/watch?v=tnV5K6rULm0
Det måste vara när jag testade Postal2 och fick chansen att pissa på folk, då var det ståpäls deluxe! 😎
Haha, jag har en relativt timid vän som blev som förbytt första gången han fick testa på det spelet. Min dåvarande flickvän kunde inte vara kvar i rummet när han sprang runt och trädde upp katter på gevär och dödade folk för att sedan kunna kissa på deras lik. Det var inte grafiken utan de underkvävda små tjut av glädje han utstötte. ( Jupp, vi är fortfarande vänner. )
"It is by caffeine alone I set my mind in motion. It is by the beans of Java that thoughts acquire speed, the hands acquire shakes, the shakes become a warning. It is by caffeine alone I set my mind in motion."
Warhammer Online, Trailer 2
https://youtu.be/zKOhzfkCdbY
Ett minne som jag fortfarande får gåshud av är från Horizon: Zero Dawn. Precis i början av spelet när jag (alias Alloy) tumlar ned i den underjordiska grotta som visar sig vara en relik från en svunnen tid. De där första små föraningarna om spelvärlden och dess historia som jag bjöds på där nere var helt fantastiska. Wow!
(spola till 1.33. jag verkar inte få embedda med startpunkt)
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.