Smygande är verkligen inte min kopp te
Några timmar in i #Alien: Isolation och jag kan konstatera två saker. Den första är att jag gillar det. "Alienstämningen" är superb och det visar det som vi alla väl redan vet nämligen att monster inte gör spel skrämmande utan det är känslan av hjälplöshet som gör ett spel skrämmande. Här känner man sig verkligen som att man är i underläge från första sekunden och det är precis som det ska vara.
Sak nummer två är att även om jag gillar spelet så hade jag uppskattat det betydligt mer om jag inte hade så svårt för smygande och "fegande". Det kommer såklart inte som någon överraskning. Jag har tagit mig igenom tillräckligt många titlar genom åren för att veta att det här med att sitta och vänta på att en fiende ska passera inte är det jag gillar allra mest. Jag har tex aldrig tagit mig igenom Thief- eller Splinter Cell-spelen och i spel där jag får ett val mellan att smyga och en mer rättfram metod så tar jag alltid den sistnämnda.
Tror det har med ren rastlöshet att göra. Det är för mycket att bara sitta och vänta. Jag har inget problem med svåra spel där jag måste spela om sekvenser men när jag under "omspelningarna" spenderar någon minut sittandes i ett skåp för att undvika upptäckt ja då ledsnar jag tyvärr fort. Önskar att det inte vore så, men det är inte mycket att göra åt enkelt. Vi gillar alla olika saker och för mig är inte smygande och försiktighet i spel en sådan.
Risken att jag ska ge upp #Alien: Isolation är dock väldigt liten. Dels för att jag har bestämt mig för att klara det och då ska jag bannemig göra det men det är ju också väldigt bra. Det här med smygandet gör det bara till ett mindre bra spel, det gör det inte till ett dåligt sådant. Jag vill veta vad som händer längre fram och stämningen är som sagt underbar. Däremot lär det nog ta lite tid. Någon timme här och någon timme där istället för längre spelsessioner
Även jag har svårt för "smygarspel". Det är inte för att spelen i sig är på något sätt svåra, utan för att det stundvis blir väldigt utdraget att sitta gömd på något ställe och vänta på att t.ex vakter ska gå sin lilla scriptade runda medan jag sitter och mumlar otåligt "men kom igen då, rör på er för helvete" för mig själv.
Helst vill jag bara hoppa fram från mitt gömställe, with guns blazing och sedan vandra över ett golv fullt av lemlästade kroppar.
Jag tröttnade på Alien isolations ganska ensidiga gameplay, så jag drog ner svårighetsgraden till easy. Spelet blev enligt mig mycket mer njutbart, bland annat så är inte alienen alltid inom 50 meter ifrån en, utan försvinner iväg mycket mer. Tyckte det blev läskigare när den väl var vid en då, och skapade illusionen av att den var iväg och gjorde annat på statione
Videomupp
Måste inflika Deus Ex Human Revolution. Man får tonvis mer XP för att göra saker "the stealthy way" jämfört med att bara rusa in och röja. Men allting kan klaras av lika bra på båda sätten. Och redan efter första (riktiga) uppdraget refereras det till hur man klarade det, antingen blir man kallad Ghandi eller Attilla
Personligen älskar jag sådana spel, men hade svårt för AO ändå.
I t.ex Splinter Cell och Arma 3 (Förstnämnda i coop och SP, sistnämnda i MP och coop) så har jag alltid varit lite av en infiltrator eller liknande.
Sist vi spelade Arma 3 på en RP-server låg jag i 43 minuter på precis samma ställe och övervakade fienden åt mitt team med kikare och boltbössa. Sköt inte en kula, då det inte behövdes. Efter att operationen var färdig extraherade jag teamet med en pickup. Så dryga timmen på mer eller mindre samma ställe utan att skjuta eller göra annat än rapportera. Fruktansvärt kul!
Motivator's Lifestyle. Athletic Martyr. Build your own foundation.