10 år med World of Warcraft i Europa!
I dag är det exakt 10 år sedan Blizzard öppnade de europeiska World of Warcraft-servrarna. FZ ser tillbaka på några av de mest minnesvärda stunderna från det första decenniet.
#world-of-warcraft, #blizzard, #world-of-warcraft-the-burning-crusade, #world-of-warcraft-wrath-of-the-lich-king, #world-of-warcraft-cataclysm, #world-of-warcraft-mists-of-pandaria, #riot-games, #world-of-warcraft-warlords-of-draenor
Lite nostalgi ifrån mig länkas här med! en utav dom bästa helsvenska guilderna Epicfabriken.
För att demostrera hur det låter i en hardcore raid när man tävlar om world first på svenska 8:40 för dom som ej pallar vänta.
Ryser än idag av vrålet
Eller lite nostalgi trip till vanilla dock ser man inte mycket men man minns det som igår med awakening.
https://www.youtube.com/watch?v=GyX8Ot1oef0 miss the ol´days
Jag och min rogue har hängt med sedan augusti 2005, patch 1.6. Lika länge som Blackwing Lair och Darkmoon Faire har funnits. Jösses, vad tiden går när man har roligt. Rogues have it pretty tough.
Ryzen 9 5900x & RTX 3070 Ti | Nintendo Switch | PlayStation 5
PSN: DocPjotor | Steam: Gorrsnus
... att Wrath of the Lich King-expansionen lanseras! Kontinenten Northrend ligger för våra fötter. Death knight är en helt ny klass och Naxxramas-raiden görs om för 10 och 20 personer.
10 och 25 spelar ska det väl ändå vara om jag inte minns helt galet
För övrigt så gillade jag WotLK allra bäst av alla expansioner. Även om Warlords of Draenor är riktigt bra ut min synpunkt så saknar den en stark känsla av story som var SÅÅÅÅ bra under WotLK.
Jag är en av dom som blir otroligt nostalgisk när man tänker tillbaka till wow, och jag tror jag vet varför:
I början så var man tvungen att lägga ett öga på questen man fick för att ta reda på vart man skulle i världen, då fanns det inga markerade områden eller pilar att titta efter.
Komma till level 60 tog otroligt mycket mer kraft att nå än idag (Dock kanske lika lång tid det tar att levla 1-100?).
Jag grindade dom sista två levlarna i Western Plaguelands på en farm i flera timmar, något som inte skulle va OK hos spelaren idag.
Questen var så utspridda så om du skulle ha möjlighet att levela så var du tvungen att ta egna intiativ och lösa problemet själv.
Instanserna gjordes inte automatiskt, du var tvungen att kommunicera med resten av spelarna och spendera säkert 30-45 minuter att hitta en healer eller en tank. Gjorde man ett bra jobb så fick man oftast en ny Friend på din lista då alla var på samma server.
Detta tror jag varför vi som är gamla wow rävar är så nostalgiska över det gamla wow. Man var tvungen att lägga mer tålamod och tid på att komma fram till sitt mål. När man lägger ner mer tid och fokusering på spelet så får man en närmare relation med spelet.
Idag när jag spelar wow så går allt på automatik, det är inte så mycket jag behöver tänka, spelet tänker åt mig, spelet har blivit mer mainstream, och det är väl inget fel med det på sitt sätt.
Jag kan "mycket" om Warcraft loren tack vore att jag behövde läsa questen 2005, man blev mer involverad i storyn.
Jag kunde iiiiiiiiingenting om Pandaria, större gäspningar på Mogu instancer har jag inte fått i mitt liv.
Men sen kan nästan vi alla hålla med om att Pandaria var det största felsteget Blizzard har gjort i WoW, även om dom själva aldrig kommer medge det officiellt.
Körde sen start, tog en paus från WoW efter ha kört Cataclysm en stund. Mest för att folk man lirade med tröttnade. Försökte köra lite MoP men tror jag bara körde några nivåer sen vart det en paus igen. Dock med WoD så har jag och några till hittat lite glädjen igen.
Tycker det bara är synd att dom har "nerfat" crafting delen, och gjort det lite för lätt att samla på sig material.
Sen måste jag som någon annan nämnde säga att det har funnits bättre MMO-spel än WoW.. Tycker Ultima Online slår WoW i hästlängder, iallafall innan dom körde i gång med Felucca och Trammel
Jag är en av dom som blir otroligt nostalgisk när man tänker tillbaka till wow, och jag tror jag vet varför:
I början så var man tvungen att lägga ett öga på questen man fick för att ta reda på vart man skulle i världen, då fanns det inga markerade områden eller pilar att titta efter.
Komma till level 60 tog otroligt mycket mer kraft att nå än idag (Dock kanske lika lång tid det tar att levla 1-100?).
Jag grindade dom sista två levlarna i Western Plaguelands på en farm i flera timmar, något som inte skulle va OK hos spelaren idag.
Questen var så utspridda så om du skulle ha möjlighet att levela så var du tvungen att ta egna intiativ och lösa problemet själv.
Instanserna gjordes inte automatiskt, du var tvungen att kommunicera med resten av spelarna och spendera säkert 30-45 minuter att hitta en healer eller en tank. Gjorde man ett bra jobb så fick man oftast en ny Friend på din lista då alla var på samma server.
Detta tror jag varför vi som är gamla wow rävar är så nostalgiska över det gamla wow. Man var tvungen att lägga mer tålamod och tid på att komma fram till sitt mål. När man lägger ner mer tid och fokusering på spelet så får man en närmare relation med spelet.
Idag när jag spelar wow så går allt på automatik, det är inte så mycket jag behöver tänka, spelet tänker åt mig, spelet har blivit mer mainstream, och det är väl inget fel med det på sitt sätt.
Jag kan "mycket" om Warcraft loren tack vore att jag behövde läsa questen 2005, man blev mer involverad i storyn.
Jag kunde iiiiiiiiingenting om Pandaria, större gäspningar på Mogu instancer har jag inte fått i mitt liv.
Men sen kan nästan vi alla hålla med om att Pandaria var det största felsteget Blizzard har gjort i WoW, även om dom själva aldrig kommer medge det officiellt.
Visst håller jag med om att det var en magisk tid. Men det berodde nog på att spelet som helhet var nytt och spännande. Om vi tar av oss nostalgiglasögonen bara för en liten stund blir allt du beskriver bara en massa krångel.
Javisst, det var en bedrift att komma till level 60.
Det var sjukt belönande att klubba Ragnaros med 39 andra spelare i 16 FPS.
Det var dagens stora projekt att skramla ihop en grupp och ta sig till Scarlet Monastery utan att bli mördad och tepåsad utanför Undercity.
Men det var fortfarande krångel som med all säkerhet skulle ha hindrat spelets tillväxt om det inte tagits bort eller modifierats.
Med det sagt hade jag jäkligt roligt under vanillaperioden, och det är nog den tiden jag ser tillbaks på med mest goda minnen. Jag gick i högstadiet på den tiden och hade all tid i världen att skaffa gear och levla professions. Nu är jag vuxen och har ansvar för saker, men jag har ändå tid med WoW. Det har vuxit upp tillsammans med mig och utvecklats till en produkt som jag fortfarande kan ha kul med utan att offra hela min fritid, och det är jag tacksam för.
Ryzen 9 5900x & RTX 3070 Ti | Nintendo Switch | PlayStation 5
PSN: DocPjotor | Steam: Gorrsnus
Mina bästa minnen är från att ha knackat ned Vashj och Kael'thas för attunement till Hyjal och sen vidare mot Black Temple.
Två fighter som än idag ger glädje när man tänker på det eller besöker med en överlevlad char.
Illidan var också riktigt skoj men då hade jag bytt guild till en mera hardcore variant som hade rerollat på SS. Så det var inte riktigt den där fulla champion känslan man fick när tönten föll.
Sunwell var helt okej, helt sjukt svårt men gav aldrig det där riktiga matoset som tidigare bossar.
Tauren female resto druid <3
Var på semester en vecka när spelet var nytt, hamnade efter alla mina polare i level.
Satt själv i flera dagar i Stranglethorn Vale och grindade killquests och 10-päls quests. Jag insåg att det här var egentligen mördande tråkigt. Sålde spelet till en kompis och har inte ångrat mig heller.
That being said, så önskar jag att jag faktsikt gillat MMO-genren, för ni som fastnat verkar ju haft ungefär hur kul som helst.
Adventures of Setz and Plexx var det som fick mig såld på spelet från början. Sen sabbade Blizzard spelet mer och mer för att locka fler spelare. Men det var vansinnigt roligt när det kom.
Jag körde spelet fram tills första expansionen, det tog för mycket tid att spela och när man började vara "sjuk" ifrån jobbet för att spela hade det gått till överdrift.
Så jag sålde mitt spel och konto till en person, har för mig att jag fick 2500 kr för det då.
Jag har mer minnen ifrån Star Wars Galaxies som jag tyckte var ett bättre mmo där du fick göra vad du ville innan SOE bestämde sig för att simplifiera spelet till WoWs nivå.
Jag är en av dom som blir otroligt nostalgisk när man tänker tillbaka till wow, och jag tror jag vet varför:
I början så var man tvungen att lägga ett öga på questen man fick för att ta reda på vart man skulle i världen, då fanns det inga markerade områden eller pilar att titta efter.
Komma till level 60 tog otroligt mycket mer kraft att nå än idag (Dock kanske lika lång tid det tar att levla 1-100?).
Jag grindade dom sista två levlarna i Western Plaguelands på en farm i flera timmar, något som inte skulle va OK hos spelaren idag.
Questen var så utspridda så om du skulle ha möjlighet att levela så var du tvungen att ta egna intiativ och lösa problemet själv.
Instanserna gjordes inte automatiskt, du var tvungen att kommunicera med resten av spelarna och spendera säkert 30-45 minuter att hitta en healer eller en tank. Gjorde man ett bra jobb så fick man oftast en ny Friend på din lista då alla var på samma server.
Detta tror jag varför vi som är gamla wow rävar är så nostalgiska över det gamla wow. Man var tvungen att lägga mer tålamod och tid på att komma fram till sitt mål. När man lägger ner mer tid och fokusering på spelet så får man en närmare relation med spelet.
Idag när jag spelar wow så går allt på automatik, det är inte så mycket jag behöver tänka, spelet tänker åt mig, spelet har blivit mer mainstream, och det är väl inget fel med det på sitt sätt.
Jag kan "mycket" om Warcraft loren tack vore att jag behövde läsa questen 2005, man blev mer involverad i storyn.
Jag kunde iiiiiiiiingenting om Pandaria, större gäspningar på Mogu instancer har jag inte fått i mitt liv.
Men sen kan nästan vi alla hålla med om att Pandaria var det största felsteget Blizzard har gjort i WoW, även om dom själva aldrig kommer medge det officiellt.
Visst håller jag med om att det var en magisk tid. Men det berodde nog på att spelet som helhet var nytt och spännande. Om vi tar av oss nostalgiglasögonen bara för en liten stund blir allt du beskriver bara en massa krångel.
Javisst, det var en bedrift att komma till level 60.
Det var sjukt belönande att klubba Ragnaros med 39 andra spelare i 16 FPS.
Det var dagens stora projekt att skramla ihop en grupp och ta sig till Scarlet Monastery utan att bli mördad och tepåsad utanför Undercity.
Men det var fortfarande krångel som med all säkerhet skulle ha hindrat spelets tillväxt om det inte tagits bort eller modifierats.
Med det sagt hade jag jäkligt roligt under vanillaperioden, och det är nog den tiden jag ser tillbaks på med mest goda minnen. Jag gick i högstadiet på den tiden och hade all tid i världen att skaffa gear och levla professions. Nu är jag vuxen och har ansvar för saker, men jag har ändå tid med WoW. Det har vuxit upp tillsammans med mig och utvecklats till en produkt som jag fortfarande kan ha kul med utan att offra hela min fritid, och det är jag tacksam för.
Tror mycket ligger i det ni bägge säger. Tar man av nostalgiglasögonen så var det inte mycket man fick gratis och kvar var ett spel som var rätt svårt för en novis men den tiden jag har absolut bästa minnen i från. Kommer aldrig glömma känslan när jag sprang in i Stormwind första gången med min paladin, försökte överleva gnomeregans bot-patruller eller fick mitt första mount.
Jag är en av dom som blir otroligt nostalgisk när man tänker tillbaka till wow, och jag tror jag vet varför:
I början så var man tvungen att lägga ett öga på questen man fick för att ta reda på vart man skulle i världen, då fanns det inga markerade områden eller pilar att titta efter.
Komma till level 60 tog otroligt mycket mer kraft att nå än idag (Dock kanske lika lång tid det tar att levla 1-100?).
Jag grindade dom sista två levlarna i Western Plaguelands på en farm i flera timmar, något som inte skulle va OK hos spelaren idag.
Questen var så utspridda så om du skulle ha möjlighet att levela så var du tvungen att ta egna intiativ och lösa problemet själv.
Instanserna gjordes inte automatiskt, du var tvungen att kommunicera med resten av spelarna och spendera säkert 30-45 minuter att hitta en healer eller en tank. Gjorde man ett bra jobb så fick man oftast en ny Friend på din lista då alla var på samma server.
Detta tror jag varför vi som är gamla wow rävar är så nostalgiska över det gamla wow. Man var tvungen att lägga mer tålamod och tid på att komma fram till sitt mål. När man lägger ner mer tid och fokusering på spelet så får man en närmare relation med spelet.
Idag när jag spelar wow så går allt på automatik, det är inte så mycket jag behöver tänka, spelet tänker åt mig, spelet har blivit mer mainstream, och det är väl inget fel med det på sitt sätt.
Jag kan "mycket" om Warcraft loren tack vore att jag behövde läsa questen 2005, man blev mer involverad i storyn.
Jag kunde iiiiiiiiingenting om Pandaria, större gäspningar på Mogu instancer har jag inte fått i mitt liv.
Men sen kan nästan vi alla hålla med om att Pandaria var det största felsteget Blizzard har gjort i WoW, även om dom själva aldrig kommer medge det officiellt.
Nej, det är löjligt mycket snabbare att levla idag. 1-60 på vanilla tog minst två månader (edit: nu tänkte jag fel, det tog ju mycket längre tid än så i vanilla), medan 1-100 idag för mig tar 3-10 dagar beroende på hur mycket jag spelar.
Jag minns enkla grejer som typ - bagspace. Jag menar, ett av de värsta jävla problemen var små väskor och en oändligt massa prylar som fyllde väskorna efter två uppdrag och sen var man tvungen att sälja av till en NPC. Det är en enorm förbättring Blizzard gjort där.
En annan är Rogues lockpicking som försvunnit. Det fanns till och med separata guider för att levla lockpicking som plötsligt blev värdelösa.
Annars är första inträdet i Stormwind, första flygturen från Westfall till Stormwind och första mountet fina minnen. Jag till och med gillade att farma ores! Det fanns något terapeutiskt med det...
det är så jäkla tråkigt att jag aldrig fastnat för spelet, jag gillar att lira coop det är skit kul men wow, jag vet inte.
har kanske lirat sammanlagt 1.5 månader på de 3 ggr jag försökt fastna:P,
lite bland mina sämsta spelköp, då jag sällan inte spelar ut ett spel jag köper,
men det är alltid jättekul i början men sen är det något med spelet som bara får mig att tröttna,
och det är jättetråkigt, för när spelet är roligt så är det sjukt kul, men de fastnar bara inte på mig:P
och då är det knappast så att tempot i spel är ett problem för mig, kanske har att göra med att jag inte fastnar i sättet spelet berättar sin story för mig, eller att jag blir slungad tillbaka till verkligheten när jag behövs för att fixa något enligt story och sen står det 5 personer där och ska göra samma sak:/
Minnen när man wipeade på Nefarian i BWL i Vanilla, fick stå o vänta 15 min innan han respawnade! Och sedan Vael var en awesome fight i mitt tycke!
Vael, Destroyer of Guilds! Han fick vår guild, men inte förrän vi lyckades besegra honom en gång.
Spelat till och från de här 10 åren (fast NA beta var nog början) och även om man inte håller med om precis alla ändringar så har det inte varit en tråkig resa
Det är lätt att vara nostalgisk när man tittar tillbaka på tiden.. men att uppleva den är något annat:
http://www.wow-one.com/guide/index/vanilla
Jag är en av dom som blir otroligt nostalgisk när man tänker tillbaka till wow, och jag tror jag vet varför:
I början så var man tvungen att lägga ett öga på questen man fick för att ta reda på vart man skulle i världen, då fanns det inga markerade områden eller pilar att titta efter.
Komma till level 60 tog otroligt mycket mer kraft att nå än idag (Dock kanske lika lång tid det tar att levla 1-100?).
Jag grindade dom sista två levlarna i Western Plaguelands på en farm i flera timmar, något som inte skulle va OK hos spelaren idag.
Questen var så utspridda så om du skulle ha möjlighet att levela så var du tvungen att ta egna intiativ och lösa problemet själv.
Instanserna gjordes inte automatiskt, du var tvungen att kommunicera med resten av spelarna och spendera säkert 30-45 minuter att hitta en healer eller en tank. Gjorde man ett bra jobb så fick man oftast en ny Friend på din lista då alla var på samma server.
Även jag räknar mig som en gammal WoW-räv. Visst hade man roligare förr när spelet var mer nytt, men inget av det du räknar upp gjorde spelet rent tekniskt ett dugg roligare. Att uggla i chatten i trekvart för att hitta en healer var tråkigt redan då, man ville komma igång och spela.
Man ska inte blanda ihop teknikaliteter och nostalgiska barndomsminnen, de har oftast inget med varandra att göra. Träd var inte "bättre" förr bara för att jag tyckte det var roligare att klättra i dem när jag var liten, osv...
Everquest, SWG, etc. Riktiga MMO's, innan WoW förändrade allt (till det sämre, as far as I'm concerned).
MEN eftersom folk äntligen börjar tröttna på WoW och alla dess kloner dyker det upp nya spel som inspireras av de gamla mästerverken där man kan grotta ned sig i riktigt hardcore gameplay.
Jag tycker wow är riktigt fjantigt med alla konstiga karaktärer och egenskaper. Likaså är det med LoL, Dota och allt sånt där men det är ju lite fascinerande att det är så pass många som tycker tvärt om!
Corsair TX 850W PSU | Gigabyte GA-Z68X-UD3H-B3 | i5 2500K @3.40Ghz | 2x Corsair VengeanceLP DDR3 CL9 4GB @1600Mhz | MSI R6950 2GB TF III OC CFX
Grattis! Har spelat 2 timmar sammanlagt bara