Den 26 mars släpptes Bioshock Infinite, spelet som skulle bli början på slutet för Irrational Games och Ken Levines reträtt från spelbranschens rampljus. Medan det första spelet blev omdiskuterat för sin numera spoilerpreskriberade twist på storyn, och hur den hade en direkt påverkan på klassisk spelmekanik, så fick det tredje spelet betydligt mer kritik.
Det har skrivits spaltmeter, och gjorts otaliga timmar video om varför Bioshock Infinite blev som det blev (vi bäddar in några exempel längre ner) men nu är vi nyfikna på hur du ser på spelet fem år senare. Personligen älskade jag det då, och satte också vårt allra högsta betyg på det. Kopplingen till Elizabeth och hur storyn avslutades (och knöts ihop med sig själv) är saker jag fortfarande minns med värme.
