Postapokalyptiska spel brukar sällan vara speciellt trevliga, och innehåller inte sällan ett överflöd av radioaktivitet, mutanter, zombier, psykopater och automatvapen. Kort sagt en förstörd värld där allting vill döda dig och eventuellt äta dig, och inte nödvändigt vis i den ordningen. #Submerged däremot är annorlunda, här är inte världen förstörd. Tvärtom. Människorna framstår som utplånade med undantag av våra huvudpersoner, men djur och natur stortrivs i ruinerna av vad som en gång var en storstad med skyskapor och annat som hör en modern stadssilhuett till.

Jag tänker inte spoila genom att berätta vad som händer i spelet, men en katastrof inträffade för många år sedan och naturen har tagit tillbaka det som tidigare var mänsklig civilisation. Efter en minimal introduktion där vi först får träffa huvudpersonen Miku och hennes allvarligt skadade lillebror Taku där de söker skydd i ett gammalt klocktorn släpps vi lös i denna översvämmade värld där naturen har tagit över efter de försvunna människorna.

Miku gör vad hon kan för att rädda sin lillebror, men hennes uppgift börjar snart övergå till att även rädda sig själv.

Handlingen berättas med hjälp av små tecknade bilder, men trots att de är mycket enkla illustrationer är det ett väldigt effektivt och stämningsfullt sätt att ordlöst berätta vad som har hänt. Genom att ta sig vidare i historien och upptäcka nya platser i den översvämmade staden rullas historien ut för oss, både den personliga som förklarar varför Miku och Taku har hamnat i sin bekymmersamma situation och varför staden är som den är.

Det är mycket som känns annorlunda i Submerged. Ta bara en sådan detalj som att det inte går att dö. Det går inte att falla ner från skyskraporna eller drunkna för att en valhaj har stjälpt den lilla båten och det finns inga monster som ser dig som ett proteintillskott. Det kan ju låta hur tråkigt som helst, men Submerged handlar inte om våld och död, allting handlar om att utforska, uppleva och att låta historien berättas. Därmed inte sagt att det inte går att köra fast, vägen uppför väggarna och över avgrunderna är labyrintliknande så det krävs att man provar och provar igen för att lyckas ta sig vidare.

Bokstavligt talat från havsytan till toppen av skyskraporna innebär mycket klättrande, och inte en fungerande hiss i sikte.

Men bara för att man inte kan dö betyder det inte att stämningen trots allt inte stundtals känns obekväm. Det må vara stämningsfullt när man kommer åkande mellan skyskraporna och delfinerna hoppar bredvid båten eller en flock pelikaner glider förbi över huvudet, men när en tolv meter lång valhaj klyver ytan några meter från den lilla båten känner man sig inte kaxig. När man upptäcker skumma varelser som övervakar ens lägerplats känner man sig inte heller speciellt självsäker, och vad är det för varelser egentligen? Hur hänger de ihop med den mystiska staden?

[center]Vacker och blöt apokalyps[/center]

Submerged är skapad av en liten australiensisk studio som heter #Uppercut Games, men består av folk som har arbetat med titlar som #i[iBioshoc[/i]k"]-spelen , #i[iXCOM[/i]"] och andra kända spel. De har dessutom tagit hjälp av den BAFTA-vinnande Jeff van Dyck som har komponerat väldigt stämningsgivande och vacker musik som kompletterar den vackra apokalypsen som vi utforskar.

Om man måste vara en surmule finns det saker det går att gnälla över. Spelet är gjort med Unreal Engine 4 men är långt ifrån de fotorealistiska och haktappande demonstrationerna spelmotorn brukar skryta med. Det är lite kantigt och stundtals nästan överdrivet färgmättat, båten rör sig inte helt realistiskt och styrningen kunde vara lite stramare, och animationerna är knappast de mjukaste vi har sett. Personligen tycker jag att det vore att förringa upplevelsen att gnälla på det. Visst är det frustrerande när man klättrar vilse på ett hus och passerar samma passage för fjärde gången utan att veta hur man ska ta sig vidare, men det skulle inte vara mycket till labyrintpussel om man inte gick vilse emellanåt.

Nu är man inte särskilt kaxig.

Jag föredrar att se det vackra, det spännande och det som är bra med Submerged. Det erbjuder en vacker apokalyptisk värld som är värd att utforska så länge det finns något kvar att upptäcka. Det känns lite tråkigt när historien är avklarad, men lyckligtvis går det att återvända enbart för att utforska, för det finns fortfarande platser att hitta och förklaringar att upptäcka.

Det enda jag känner är att jag hade velat ha mer speltid med mer platser att utforska: intensivspelar man klaras historien av på drygt 4-5 timmar (den som tar sig tid att jaga extraprylar och nysta upp hela historien borde dock få minst tre gånger så mycket speltid). Å andra sidan kan Submerged klassas som en budgettitel. Ett par hundralappar tycker jag är prisvärt för ett vackert spel som lockar till utforskande av en annorlunda apokalyps.

Fotnot: Vi har spelat Xbox One-versionen.