Två år efter strandhäng och massmord i #Far Cry 3 kommer #uppföljaren som ersätter skurken och psykopaten Vaas ersätts av… skurken och psykopaten Pagan Min. Istället för tropiskt örike tar äventyret plats i Himalayas isande bergspass. Men trots miljö- och skurkbyte är mycket sig likt när vi åter noga väljer något lämpligt från vapenarsenalen för att avliva meningsmotståndare.
Med en av utvecklarna vid min sida greppar jag Playstation 4-kontrollen och tar mig igenom två uppdrag. Det första utspelar sig uppe bland bergen där snön yr och vakter patrullerar den lilla bas som jag behöver infiltrera. Jag kastar mig ut för en klippavsats och glidflyger genom ravinen innan jag slutligen landar i utkanten av bebyggelsen.
Modern Warfare 2-krigare kör vilse, det straffar sig dyrt.
Målet är att avrätta en löjtnant i Pagan Mins armé. Av okänd anledning behöver jag utföra dådet med kniv, så jag tvingar ner huvudpersonen Ajay Ghale i hukande position och börjar smyga längs väggar och stenformationer. En efter en får vakterna smaka mitt armborst och mina närstridsattacker och allt går som på räls – tills jag plötsligt trampar en snöleopard på svansen.
– Som du ser är djuren precis lika starka och farliga som i Far Cry 3, flinar utvecklaren samtidigt som kattdjuret tuggar på mitt ansikte.
Ett "nytt" spel
Jag kämpar för mitt liv i ren panik, hoppar på lådor och laddar om armborstet. Trots mina klumpigt sönderstressade kontrollrörelser faller den majestätiska besten snart död i snön. Några livsberövade vakter senare står jag tätt intill löjtnanten med knivbladet djupt begravt i hans mage. Uppdrag slutfört.
Som om inte Himalaya vore en nog så exotisk miljö tar nästa uppgift mig till den mytomspunna och magiska platsen Shangri-La. I #Ubisofts regi är det dock långt från den utopi som traditionellt associeras med det dolda riket. Blodröda floder och eldsprutande demoner står för den inte särskilt inbjudande välkomskommiten – landet är infekterat och behöver en frälsare.
Lycka till...
Ubisoft-killen bredvid mig förklarar att det tekniskt sett inte är Ajay som springer runt i det magiska landet, utan att man snarare upplever en vision och följer någon som redan varit där. Beväpnad med en magisk pilbåge som kan stoppa tiden ger jag mig ut bland uråldriga ruiner och vacker natur för att skicka demonerna tillbaka till helvetet. Men det är inte en uppgift jag behöver klara ensam.
Vid min sida har jag en vit tiger som jag kan beordra att anfalla demonerna. Den kommer väl till pass när jag möter en större motståndare som sprutar eld och tål en hel del stryk. Till sin hjälp har han dessutom underhuggare som kan framkalla odöda hundar som nafsar på mina hälsenor. Jag skickar in tigern för att tunna ut leden samtidigt som jag sitter på avstånd och knäpper folk med den magiska pilbågen. När den tuffa bjässen står och brottas med tigern – vars hälsomätare krymper oroväckande fort – springer jag fram och sätter en dödlig närstridsattack i ryggen på honom. Jag pustar ut och ringer i den gigantiska klocka som renar hela området och sätter punkt för mitt spelpass med #Far Cry 4 för den här gången.
En heltäckande skidmask gav Keanu Reeves ansikte mer liv än någonsin.
När jag sitter på golvet utanför Ubisoft-båset och sammanfattar intrycken i mitt lilla anteckningsblock är det två saker som sticker ut extra tydligt:
Jag känner mig som en stor idiot när utvecklaren berömmer minsta framsteg med stor entusiasm. Till exempel om jag lyckas gå fram till en motståndare och trycka på avrättningsknappen.
Far Cry 4 känns exakt som Far Cry 3.
Det spelar ingen roll att jag gömmer mig bland snödrivor istället för svajande palmer – att jag sätter pilen i huvudet på en demon istället för en pirat. Spelmekaniken är densamma och jag har onekligen gjort exakt det här förut.
Vilket för oss in på diskussionen om vad man kan förvänta sig av en uppföljare. Är mer av samma med nya skurkar, miljöer och modifierad vapenarsenal tillräckligt för att motivera tillskott i spelserien? Många brukar kritisera Call of Duty för att så inte är fallet. Kanske kommer Far Cry undan den svidande kritiken. Själv är jag inte helt övertygad och vill se fler förändringar och en vidareutveckling av det vi serverades i föregångaren. Om Ubisoft har sådana planer är det inte något som lyser igenom under mitt första möte med Far Cry 4.
