4. Bioshock Infinite
Ludonarrativ dissonans. Det har varit lite av ett modeord bland många spelskribenter under året, särskilt när flodvågen av #Bioshock Infinite-recensioner sköljde över oss i slutet av mars. På hederlig bonnsvenska betyder det att spelets mekanik inte lirar med berättarambitionerna. Att det känns märkligt att Booker DeWitt utför en smärre massaker ovanför molnen samtidigt som den allvarsamma storyn pågår parallellt.
Men det var en väldigt trevlig massaker, eller ett berg-och-dalbane-massmord för att vara precis.Och vem gillar inte den där kittlande känslan i magen när backe övergår till stup – samtidigt som du kastar eld från dina handflator och avlossar salvor med död. Balansakten mellan Booker och Elizabeths öde, samt de Vigor-spetsade actiondelarna, blev i slutandan en av årets bästa. Och då bryr vi oss mindre om diskrepansen mellan spelet och berättelsen.
