Något av det värsta jag vet är spel som bedöms annorlunda för att det kommer från en renommerad utvecklarstudio eller är en uppföljare i en känd serie. Spel som kammar hem näst intill oslagbar metascore trots i mitt tycke uppenbara brister, bara för att det är vad som ”förväntas”. (Jag tittar på dig, #GTA IV).
Diablo III satsar mer på vacker handmålad grafik, än fotorealism.
Med den förväntan och uppståndelse som funnits kring releasen av #Diablo III känns det nästan omöjligt att spelet kommer bedömas likvärdigt med mindre namnkunniga konkurrenter. Men i Diablos fall finns det så mycket nostalgi inblandat, att den blir till ett tveeggat svärd. Nostalgi är #Blizzards bästa och sämsta vän. Nostalgi är anledningen till att del tre beräknas sälja i fyra miljoner exemplar och att horder av fans köade vid nattöppna butiker vid midnatt i tisdags. Men nostalgi är också anledningen till att Diablo III hittills har fått dubbelt så många negativa användarrecensioner på Metacritic, som positiva.
Error 37
Klagomålen handlar förstås väldigt mycket om de inloggningsproblem som finns och som framför allt drabbade folk under spelets första timmar. Diablo III kräver onlineuppkoppling och är uppbyggt för att stödja co-op till fullo. Det är i mångt och mycket ett spel med mmo-kapacitet och som sådant har det också drabbats av de serverproblem i princip alla mmo har vid lansering. Däremot är det många som är upprörda över att ett spel som har en mycket stark singleplayer-komponent, inte kan spelas utan att vara uppkopplad. För min egen del förstår jag varför Blizzard valt att göra på det här sättet, men även jag var såklart irriterad över att inte kunna spela när jag ville.
Midsommarfirande i Gropen i Leksand. Notera de traditionsenligt klädda kullorna.
Men när jag väl får spela, rinner all ilska av mig. Hela min omvärld försvinner och jag blir som uppslukad av spelet. Inte av storyn, miljöerna och stämningen, som jag hade förväntat mig, utan av spelmekaniken. Diablo III bygger på samma hackande, slashande och loot-jagande som gjorde de första två spelen så populära och långlivade, men det har genomgått en hel del förändringar. Din karaktär byggs nu upp på ett nytt sätt. När du levlar får du inte själv sätta ut några attributpoäng och du får heller inte välja färdigheter i ett träd som i tvåan. Istället låses nya färdigheter upp på förbestämda nivåer och du kan fritt välja vilka du vill kombinera och placera ut dem på sex olika snabbtangenter inklusive musknapparna. Då och då låses också runor upp till varje färdighet, som förändrar den i någon riktning. Det kan vara att en områdesattack ger mer skada, täcker ett större område eller har möjlighet att starta en kedja hos fiender. Utöver det kan du också ha tre stycken passiva färdigheter som ger ytterligare modifiering och bonus åt dina övriga attacker. Du är aldrig längre än några snabba musklick från att helt ändra din uppsättning aktiva färdigheter, så du låser aldrig upp dig på en specifik inriktning, på det sättet som man kunde göra i #Diablo II.
