Top Spin 4

Efter ett par års vila dundrar tennisvärldens två giganter ut på banan igen. I slutet av april för #Virtua Tennis 4 arkadfanan vidare medan #Top Spin 4 just börjat sina försök att frälsa de som föredrar ett något mer komplicerat Björn Borgande.

I sin mest grundläggande form handlar tv-spelstennis om att hinna ställa sig rätt för att ladda ett så hårt slag som möjligt. Top Spin-seriens kontroller brukar vara mer utmanande, och så även denna gång. Positionering är förstås viktig, men för att få maxeffekt på slagen måste de tajmas så att boll och racket möts i exakt rätt ögonblick. Det görs genom att släppa slagknappen i samma ögonblick som spelaren på skärmen ska påbörja slaget. Perfekt tajming ger ett hårt, välriktat slag, medan tidiga eller sena knappsläpp resulterar i motsatsen. Välj mellan oskruvat, lobb eller över- eller underskruv (slagen utdelas med de fyra tumknapparna), och beroende på hur länge du håller in knappen utförs en av tre slagtyper (kraftfullt, normalt och snabbt/precist).

Kontrollsystemet utmanar utan att bli övermäktigt, och det gör att matcherna sällan hamnar i situationer där spelaren i underläge flänger över banan i en dödsdömd bolljakt. Rätt val och bra utförande i pressade lägen är så viktiga att de kan vända hela situationen, till exempel att få till ett avigt precisionsslag som svar på ett bombardemang av långa, snabba bollar. Det är svårt men görbart, och därför oerhört tillfredsställande när man väl lyckas.

Tenniskarriären börjar med att skapa en spelare (utseende, klädsel, land med mera) och vägen mot toppen kantas av jakten på erfarenhetspoäng och fans. Dessa fås, förstås, genom att spela matcher, men även genom att träna och att anlita en coach och klara mål som denna ställer. Olika träning och coacher förbättrar olika saker, och du kan utveckla spelaren i den riktning du själv önskar. Specifika färdigheter kan inte detaljstyras; du fördelar erfarenhetspoängen på en av tre ”speltyper” (attackspelare, eller offensiv eller defensiv baslinjespelare). Var och en höjer färdigheterna på flera områden, som styrka, forehand och serve eller uthållighet, snabbhet och volleyskicklighet, för att ta två exempel. Stort plus för att XP-poängen ramlar in varje gång den egenskapade spelaren används. På de senare av spelarnas totalt 20 nivåer behövs den verkligen – det krävs då en hel del nötande för att skramla ihop tillräckligt med poäng för nästa nivå.

Segrande variation

Som alla sportspel lämpar sig Top Spin 4 ypperligt för att bjuda hem tävlingslystna kompisar och drabba samman på samma tv. Även spel över nätet (det där världsomspännande) är möjligt, fast det är i samma tevesoffa som @Carl Johansson-Sundelius bittra svada kommer bäst till sin rätt. Långa böljande slagdueller lockar fram den mest primitiva tävlingsinstinkten, med tillhörande vrål och spasmiska segergester som bekräftelse på vilket fantastiskt sportspel detta stundom är. Men glädjen med att köra dubbelmatcher sänks ordentligt av ett märkligt designbeslut – endast en spelare åt gången kan slå. Ponera att motståndaren slår bollen nästan mitt emellan dig och din partner. Han eller hon reflextrycker på slagknappen ögonblicket före dig, men står aningen för långt ifrån för att nå bollen. Du står perfekt positionerad, men din gubbe reagerar över huvud taget inte eftersom lagets sving är förbrukad. Bisarrt, även om det endast drabbar dubbelspelarna.

Kring spelaren finns en osynlig ”slagzon”, ett område där slag aktiveras vid knapptryckning om bollen befinner sig inom det. Det funkar överlag bra, även om det gott kunde ha fått vara lite generösare, inte minst i dubbelmatcher. Jag önskar också bättre visuell respons här, även missade bollar hade känts bättre om spelaren faktiskt reagerade på att man trycker på knappen. Ett annat önskemål är fler spelare från den riktiga touren. Blott 25 stycken finns att tillgå vid uppvisningsmatcherna, och vissa toppnamn (exempelvis Robin Söderling) lyser helt med sin frånvaro. Det blir till att skapa honom själv, om han inte dyker upp i form av DLC.

PS3-versionen har stöd för styrdonet Move (Kinect-stöd på 360 saknas) och även om det står sig slätt i fråga om precision mot vanlig handkontroll fungerar det förvånansvärt bra med lite träning. Fast särskilt realistiskt känns det inte, kontrollen skiljer inte på forehand och backhand och skruvar, slagstyrka och annat utförs med spelets snarare än verklighetens regler. Men med två Move-kontroller kan splitscreen-matcher definitivt bli mer än en alternativ gimmick.

Sett till utvecklingstiden hade jag kanske väntat mig ett lite mer polerat spel, med fler namn från den riktiga tennisvärlden och ett soundtrack med fler än tre låtar. Samtidigt är det komplext utan att förlora sig i otillgänglighet, belönande och varierat på just det sätt som behövs för denna sorts spel. Och, inte minst, ett riktigt roligt tennisspel. Bäva månde #Segas kodare.