Suicide Squad: Kill The Justice League är knappast vad jag förväntade mig att Rocksteady skulle följa upp sin Arkham-trilogy med. Och med uttryck som "endgame" och "post-launch content" har internet kokat och fansen splittrats. För att verkligen kunna berätta för dig om du borde spela eller undvika Suicide Squad behöver vi först reda ut vad det är för spel.
En del är en storykampanj i Arkham-verse där Brainiac har hjärntvättat Justice League (Batman, Superman, Flash och Green Lantern). Här kommer Task Force X, mer kända som Suicide Squad, in i bilden. De skickas till Metropolis för att hantera situationen som titeln på spelet tydligt avslöjar. Kampanjen som sträcker sig över 13–14 timmar är en klassisk Rocksteady-upplevelse. Bra bossfighter, grymma dialoger, mellansekvenser i världsklass och intressant hantering av olika karaktärer från DC-universumet.
"Finns detaljer som retar vansinne på serietidnings-nörden i mig"
Storyn är för det mesta bra, även om det finns detaljer som retar vansinne på serietidningsnörden i mig. Det största problemet med berättelsen är att den har svårt att passa in i Arkham-verse på ett vettigt sätt. Hjältar som blir onda och skurkar som plötsligt blir goda mot sin egen vilja är ett intressant tema, men hade kunnat stå på egna ben utan att kopplas ihop med tidigare spel. Kampanjens dialoger är dock mycket roligare än jag hade förväntat mig. Gnabbandet mellan medlemmarna i Suicide Squad är riktigt humoristiskt och röstskådespelarna levererar furstligt. Inramningen påminner mer om James Gunns tolkning snarare än David Ayers. Jag kan tycka att storyns potential stundtals kastas bort. Under en sekvens får jag känna på hur Batman smyger omkring och använder olika gadgets för att slå ut olika medlemmar i Task Force X. Det hade varit intressant att få se fler sådana här kreativa svängar. Att få känna på hur det är att vara på andra sidan.
Vi är inte i Gotham City längre.
Selfietrenden har till sist kommit till superskurkarna.
Jag har en plan!
King Shark är kung som stilförebild.
Det här är ett live service-spel.
"Rocksteady bygger upp stämning, river ner den"
Kampanjens största problem är dess tempo och struktur. Uppdragen är korta, repetitiva och avbrotten många. Rocksteady bygger upp stämning, river ner den. För att göra samma sak om och om igen. Jag förflyttas från område till område som bygger på att skjuta på allt som rör sig. Och på tal om skjutandet, så är det grunden för striderna. Varje karaktär har en uppsjö av olika vapen såsom minigun, revolver, SMG, automatgevär och sniper rifle att variera med. Att Rocksteady – vars slagsmålssystem influerat en hel bransch – väljer att gå i denna riktning känns, ja, udda. Samtidigt är det ett bra flyt, det är hektiskt och faktiskt kul, om än upprepande. Om du spelar på PS5 kommer du dessutom få uppleva vad som enligt mig är den bästa vapenkänslan av haptic feedback hittills.
Spelet bygger på att ta dig till plats X, skjut allt, "Mission Report-skärm", mellansekvens, börja om igen. Bortsett från bossfighter är det lila monster-aliens som ska avrättas på löpande band. Och variationen av dem är minst sagt snål. Utmaningen är futtig och all loot, perks, skills och annat slutar kvitta efter ett tag för kampanjen. Spelets traversal-system är inte lika friktionsfritt som i Arkham-spelen, Harley Quinn kommer närmast, sedan Captain Boomerang, både King Shark och Deadshot har lite annorlunda upplägg som bryter tempo och flyt i deras väg framåt genom Metropolis. På tal om staden: det en öppen värld. Den fungerar dock mer som en trött lekplats och saknar den karaktär som Gotham har. Sidouppdrag finns, men återigen bygger de på samma upprepade struktur, och det som sticker ut mest är Riddler Challenges som gör en återkomst.
Den andra stora delen av Suicide Squad är den del som har skapat mest kontrovers: "Endgame", "post-launch content", alltid online, multiplayer, ja, för att nämna några kontroversiella inslag för Arkham-fans. Om du inte gillar spel som Borderlands eller The Division kan du skippa till slutet av recensionen. En del av spelets endgame fungerar som ett new game plus där du kan spela igenom kampanjen eller enskilda uppdrag med de stats och vapen du har. Möjligheten till en ny svårighetsgrad går även att välja. Endgame bygger på att göra aktiviteter du redan gjort för att tjäna in valutan promethium som ger tillgång till Brainiacs domän. I denna domän spelas tidigare uppdrag, fast nu med timer och den extra knorren att spelaren måste ta sig ut via en portal när allt är gjort. Längre in finns möjlighet till ett horde-läge som bygger på risk och belöning. Svårighetsgraden ökar i takt med kvaliteten på loot.
Känns det som att det finns tillräckligt med content för att hålla spelaren intresserad av endgame i skrivande stund? Nej. Kan det ändras inom kommande månader? Jag är tveksam. Även om mer content är på väg (redan i mars), så är jag skeptisk till om det räcker. Och när jag ändå är inne på att kritisera kan jag tycka det är snålt med dräkter och utseende-alternativ för superhjältarna. Mycket av det är låst bakom dyra mikrotransaktioner – vilket är tråkigt.
"Gjort för multiplayer, men är bra optimerat för att spela på egen hand"
Suicide Squad är gjort för multiplayer, men är bra optimerat för att spela på egen hand. Jag föredrar att spela själv, då mina kollegor i Task Force X fungerande bättre som bots än som riktiga spelare, då det snabbt blir kaotiskt och jag ibland fann mig själv på efterkälken. När jag väl kom ifatt de andra var alla fiender redan döda. Så är du en solospelare (som undertecknad) finns det inga hinder att spela det på egen hand.
Harley Quinn är en av fyra frontfigurer.
Övervakningssamhället på en ny nivå.
En helt ny (öppen) värld.
Titta, en kändis!
Ett gäng osannolika hjältar.
Hur summerar man då allt detta? Ja, det är en spretig upplevelse som är ömsom bra, ömsom besvikelse. Under de stunder när allt faller på plats finns här lite Rocksteady-magi, som tyvärr ofta bryts av med märkliga "kreativa" beslut och live service-ambitioner. Jag hade mer kul i kampanjen än vad jag initialt trodde, men jag står fast vid att spelet just nu inte är värt sitt pris. För att försöka göra beslutet för dig så enkelt som möjligt har jag komprimerat det till följande två val.
Om du suktar efter ett DC-spel med lite annorlunda stil och kan leva med en relativt kort kampanj och ett repeterande upplägg: spela Suicide Squad om ett par månader – när det gått ned i pris.
Om du suktar efter ett DC-spel med lite annorlunda stil och kan leva med en relativt kort kampanj, ett repeterande upplägg och diggar endgame som bygger på looter shooter enligt standardmall: spela Suicide Squad – när det gått ned i pris.
I slutändan hoppas jag att detta bara blir en parentes i Rocksteadys cv. Att många av besluten är resultatet av korkade chefer i slips som står långt från verkligheten. Och att spelet inte speglar den kreativa nivå som jag vet att Rocksteady besitter. För de kan bättre än detta. Mycket bättre.
Fotnot: Recensionen bygger på PS5-versionen. Spelet är också släppt till pc och Xbox Series X|S.
