Efter Fromsoftwares logga presenteras jag för en svart skärm där spelets titel står med vit text. Det är avskalat och enkelt, och speglar vad den sjätte delen i Armored Core-serien är. Det är inga långa filmklipp eller avancerade dialoger, utan istället presenteras spelet med enkla menyer. Några snabba klick och jag är ute på uppdrag med min mech (eller AC som det heter i spelet). Men där det finns en enkelhet i presentationen så finns det ett större djup i spelmekaniken.
"Jag spelar en mekaniserad legosoldat"
Berättelsen i Armored Core VI: Fires of Rubicon är även den ovanligt enkel för att komma från den här utvecklaren. I en nära framtid är materialet coral den viktigaste energikällan i galaxen. På planeten Rubicon finns den i massor och likt olja i dag är det något som företag förstås slåss om. Jag spelar en mekaniserad legosoldat som tar uppdrag för dessa företag. Pengarna jag tjänar använder jag till att uppgradera min AC så att livet som legoknekt blir lättare.
Robotstrider står på menyn i Fromsoftwares senaste.
Storyn och uppdragen fungerar som skäl för din AC att lösa problem, men det är snarare graget som står i centrum. Där bygger och experimenterar du med AC:n så att den är optimerad för de uppgifter den ställs inför. En stor del av charmen är att misslyckas med ett uppdrag, gå tillbaka till ritbordet, ändra något på stridsmaskinen och prova igen.
Varenda del på roboten går att byta ut och bygga om: allt från vapen till vilka ben den ska ha. Inget är heller bara kosmetiskt, alla ändringar gör skillnad. Vapen, vikt och rörlighet måste hela tiden has i åtanke när man bygger, och valmöjligheterna gör att man kan skräddarsy roboten efter sin egen spelstil. Olika loadouts låter dig tackla del-objekten på olika vis och många banor uppmanar till att experimentera. Detta märks också i att om du dör på ett uppdrag kan du ändra om din AC i menyn, och om en checkpoint sparats så slipper du dessutom köra om banan från början.
Du hålls sällan i handen, och utvecklarna har inte i förväg bestämt hur uppdrag ska spelas. Uppdragsmålen är satta, men det är upp till dig att bestämma hur du tar dig an dem. Inom vissa gränser då förstås.
"Du hålls sällan i handen"
Armored Core VI har även multiplayer i form av strider en mot en eller tre mot tre. Jag har bara hunnit testa lite i dessa lägen och det är visserligen kul att testa sin loadout mot andra mänskliga spelare, men jag skulle säga att multiplayer känns mer som en efterhandskonstruktion. Det finns heller inget co-op, vilket vi annars vant oss vid från Souls-spelen.
Armored Core-serien sträcker sig ända tillbaka till Playstation 1-tiden och det innebär ju att del sex har en mycket äldre historia än Souls-spelen. Även om jag inte spelat exakt alla Armored Core-titlar (det finns hela 16 stycken, tror jag) syns det i detta spel att utvecklaren lärt sig en massa under alla dessa år. De har också lånat en del från Souls-serien. Svårhetsgraden och bossarna är två av sakerna som känns igen. Redan i övningsuppdraget stöter jag på patrull med en helikopter som kräver att jag bemästrar allt min AC har att erbjuda.
Drulleförsäkring är bra att ha.
Precis som i Souls-serien är bossarna något extra också rent visuellt. Ett minnesvärt moment i första kapitlet är när jag ska attackera en stor mine crawler. Uppdraget börjar med att jag i en sandstorm ser skuggan av en lommande fyrbent jätte långt borta i horisonten. På vägen dit blir jag attackerad av dess gigantiska plasmakanon och efter att ha använt mina boosters och fulla koncentration för att inte bli sprängd i bitar lyckas jag äntligen komma fram. Det är då jag inser hur stor crawlern faktiskt är – vi snackar om en mekanisk best som skuggar solen.
Jag måste först slå ut ett ben för att få den att falla ihop lite så jag når plattformar längs sidorna så att jag kan klättra högre upp på den. Min AC ser ut som en myra i jämförelse. Efter det tar jag mig fram längs ryggen och tar ut den stora plasmakanonen som fortfarande attackerar så fort den får chans. Allt slutar på klassisk actionmanér med att jag ser den mekaniska besten explodera i bakgrunden när jag flyr efter att ha tagit ut de vitala delarna.
Vissa bossar är stora. Och svåra.
Förutom att måla din AC är det viktigt att utrusta den rätt.
Det mest imponerande är att allt detta sker sömlöst, utan märkbara laddningar eller avbrott. Spelet har många andra såna här storslagna upplevelser som bara får mig att gapa. Med det sagt måste jag påminna om att Armored Core VI inte är ett Souls-spel i scifi-miljö utan det är något helt eget.
"Storslagna upplevelser som bara får mig att gapa"
Det tar ett litet tag att komma in i stridandet och inlärningskurvan skulle jag beskriva som relativt hög. Kanske 40 procent handlar om strider och 60 procent om att vara mech-aniker. Som i alla Fromsoftware-titlar blir det otroligt givande när man väl bemästrar spelandet, och här handlar det om att hantera AC:n både på slagfältet som i garaget. Det jag kan sakna under vissa svåra strider är möjligheten att ta in förstärkning från en kompis. Och narrativet hade gärna också fått vara lite mer engagerande. Men allt som allt håller spelet den kvalitet som vi förväntar oss från Fromsoftware.
Med det sagt kan Armored Core VI bli en besvikelse om du förväntar dig ett nytt Elden Ring eller annat Souls-spel, men gillar du att meka med mechar, stora bossar och utmanande strider så är det här spelet för dig.
Fotnot: PS5-versionen testad. Spelet släpps den 25 augusti till pc, PS4/5, Xbox One/Series.
