Spelet är också noga med att poängtera att misslyckanden faktiskt kan vara minst lika intressant som att lyckas. Något som kan vara värt att ha i åtanke innan man instinktivt kastar sig över quick load-knappen om man känner att något gått fel. För inte ens om man blir besegrad i strid kan man vara helt säker på att spelet är över.

Men även om antalet strider är långt färre än i traditionella rollspel, finns det desto fler möjligheter för spelaren att påverka utgången. Vill man så går det såklart att rusa rätt mot fienden med svärdet i högsta hugg, men den som hellre ser en diplomatisk lösning på problemet kan i stället använda sin runda till att prata med fienden och de kanske använder en runda för att svara dig. Faktum är att man antagligen kan prata sig igenom hela spelet förutsatt att man har tillräckligt hög övertygelseförmåga.

Torment är rätt långt från fantasy-klichén.

I Torment har huvudkaraktären en inriktning, en klass och ett fokus. Min egen karaktär är en tjuv som gärna undviker strid, med den behändiga förmågan att kunna lura och bedra nästan vem som helst. Jag kan inte bära några tunga vapen och jag är rätt långsam i strid, men med skuggornas hjälp underminerar jag hellre fienden genom att exempelvis sno värdefulla resurser från dem. Det omgångsbaserade upplägget ger mig gott om tid att tänka över mina drag och till viss grad även förutse hur fienderna kommer att röra sig.

Jag har spelat på Playstation 4 och är överlag nöjd med hur spelet presterar. Jag har inga problem med att läsa texten på tv-skärmen och det är enkelt att styra med handkontrollen. Däremot kan jag uppleva att huvudkaraktären stundtals är lite seg på att svara på mina kommandon och att bilduppdateringen går i botten så fort man ska försöka zooma in eller ut på kartan. Flera gånger är jag dessutom med om att gamla textrutor vägrar försvinna från skärmen. Det är en rad smärre tekniska problem som tillsammans tyvärr stör helhetsupplevelsen och jag hoppas att utvecklarna kan få bukt med detta i framtida uppdateringar.

Tyvärr är också spelets laddningstider ett irritationsmoment. För att ladda in även de enklaste områdena – varav vissa bara ett rum stora, får man ändå räkna med en laddningstid från tjugo till fyrtio sekunder vilket är minst sagt förbryllande med tanke på den relativt enkla grafiken. Med en Playstation 4 Pro så kanske läget förändras, men tyvärr är det inget jag kan uttala mig om. För snabbast möjliga laddningstider förblir nog PC det uppenbara förstahandsvalet.

Bortsett från ett antal tekniska missar är Torment: Tides of Numenera ett mycket speciellt spel som egentligen bara kan jämföras med sin lika unika föregångare. Jag har länge funderat över hur en uppföljare till Planescape Torment skulle kunna se ut och om det ens skulle vara möjligt att göra originalet rättvisa, men efter att ha spelat #Inxiles stora satsning har jag kunna stilla min nyfikenhet och inse att det är precis vad de lyckats göra.