Varje karaktär kan under spelets gång levlas, vilket ger mig möjligheten att förbättra mina förmågor. Mycket likt hur en moba fungerar i dag. Det går även utveckla karaktären utanför spelet och låsa upp ytterligare förbättringar.

Utrustning delas slumpvis ut genom att spela uppdrag eller låsa upp kistor och kommer i standardformaten vanlig, ovanlig, sällsynt, episk och legendarisk. Efter en tids beslutsångest väljer jag tre av dessa att placera i min loadout som kan låsas upp under spelets gång.

Tanken från början var nog att motivera spelarna att ta sig igenom kampanjläget, men i efterhand känns det lite som en efterkonstruktion för att kunna implementera ett lådöppnar-gimmick. Systemet är krångligt och bjuder in en viss obalans i de redan kaotiska matcherna. Däremot, likt mycket annat i Battleborn, finns det potential. Och med en lite finjustering kan det absolut fungera.

Välj från 25 upplåsbara karaktärer

På tal om actionpackade matcher har Gearbox inte snålat på det färgpudrade krutet. Adrenalinet forsar näst intill genom nagelbanden när jag med all kraft slår på vänster musknapp för att förgöra den där ärkebandit till pilbågsskytt som har dödat mig tre gånger nu.

Tillslut exploderar hon i små bitar och snabbt dyker fingret på g-knappen för att virtuellt håna hennes lika virtuella tillintetgörelse. En tid senare, efter att ha behärskat mig med diverse terapeutiska zen-övningar, skådar jag med vishet och förvirring tillbaka på vad som just hände.

Battleborn går på så vis bort från den traditionella formen av en moba med sprängfart från första sekund. Med detta sagt finns det fortfarande mycket som påminner om genren med skjutglada torn och vågor av AI-motståndare.

Insamling av resurser är också en stor del av spelet. Något som tillåter mig låsa upp utrustning, bygga eller uppgradera torn och hälsostationer eller köpa starkare creeps. Kollektivavtalslösa legosoldater dyker även upp med jämna mellanrum som det går att mörda för extrahjälp.

Känslan när du får en motståndare från andra sidan banan

Det finns alltid något att göra i Battleborn-matcherna och valmöjligheten är stor. Men det leder också till en av svagheterna i spelare mot spelare-läget – det händer för mycket.

Visst går det vänja sig med en del exploderande partikeleffekter och frustrerande plingande från lagkamrater. Fast när det sker som en kaskadspya i vindens alla färger gånger tio blir det något som snarare drar ur än in mig i spelupplevelsen.

Nu ska jag inte bli tjatig men Battleborn är verkligen ett bra spel. Problemet är att det försöker vara tre bra spel på en och samma gång, vilket inte sällan slutar med att det blir lite av allt och inget.

Missförstå mig inte. Detta är varken Overwatch, Borderlands eller Dota 2. Battleborn är något helt unikt och till det kan jag inte annat än att lyfta på hatten för Gearbox kreativitet och mod att tänka utanför lådan. Tyvärr skulle nog en tredjedel av alla grejer kunna stannat kvar där.