Redo att ta kontrollen över en av historiens anrika nationer och se om du kan styra dem mot stordåd? I #Europa Universalis IV agerar hela planeten spelfält och med taktiskt kunnande och balans mellan krigföring, handel och diplomati återupplever – och förändrar – vi historiens gång.
I den här typen av storslagna strategispel gillar jag att spela fredligt, något som inte alltid är en självklar möjlighet. När jag ägnar mig åt #Civilization-serien (vilket händer i princip varje gång det släpps i ny upplaga) känns det alltid som jag blir bestraffad när jag bemöter argument med olivkvist istället för svärdklinga. Visst finns det diplomatiska och sansade finesser på plats, men om jag använder dem för mycket känns det som jag spelar på fel sätt – som om jag blir bestraffad, och att krig egentligen är den rätta vägen att gå.
Spanien tar för sig
Den känslan får jag inte i Europa Universalis IV. Historiens vingslag fläckas som bekant av blodet från mänsklighetens alla hänsynslösa stridigheter, vilket förstås avspeglas i spelmekaniken. Samtidigt är det bara en av de många moment som måste behärskas för att framgångsrikt sätta sitt avtryck i världshistorien. Ska man fortsätta liknelsen med Civilization känns Europa Universalis som ett seriösare och mer realistiskt alternativ, vilket till stor del beror på det spelmässiga regelverk upplevelsen är sprungen ur.
När jag styr över Portugal och vill kolonisera den nya världen tillåts jag bara skicka ut en kolonisatör åt gången. Detta för att förhindra orealistiska händelseförlopp där man kan erövra hela kontinenter inom loppet av några år. Liknande regler gäller om man vill kriga ihjäl sina grannar till höger och vänster.
När jag under en annan spelomgång beger mig norrut, försöker jag som stolt svensk säkra den framtida tillverkningen av pølse och Carlsberg genom att helt oprovocerat invadera Danmark. Enligt regelverket får jag rejält avdrag på stabiliteten i mitt rike eftersom jag bryter en vapenvila och har ett kungligt giftermål med danskarna. Detta innebär många negativa effekter, som att risken för uppror ökar i min nation och andra hemskheter.
"Goda nyheter!"
Denna uppsättning regler gäller även handel, diplomati och i princip allt annat spelet har att erbjuda. Att regler måste följas och att allting har konsekvenser genomsyrar upplevelsen och ger mina handlingar sällsynt tyngd. Både svidande nederlag och euforiska framgångar förstärks effektivt av speldesignen.
Man kan alltid välja mellan tre olika huvuduppdrag som nationen kan åta sig, för att styra in riket åt vissa håll. Det finns både fredliga och krigiska alternativ. Vissa är relativt enkla, som att förstärka ett område med ett bättre fort. Andra kräver lite mer engagemang. Ett uppdrag kräver att jag som portugis ska alliera mig med Spanien, och jag skickar diplomater, gåvor och en prins via kungligt giftermål. Mitt i alltihop får jag ett meddelande:
“Goda nyheter! Spanien vägrar gå med på att låta dig använda deras hamnar!”
Snacka om ironisk budbärare. Sådana här småfel dyker upp titt som tätt som en oönskad gubben i lådan, och kan förvirra nybörjare som inte riktigt har koll på läget. Spel av den här typen kan vara lite skrämmande att ge sig på som gröngöling, med alla siffror och hundratals knappar att trycka på. Europa Universalis IV är inget undantag, trots att dess pedagogiska inledning förklarar grunderna. Gör man sig besväret att lära sig grundpremissen blir man rikligt belönad.
Jättarnas kamp
Europa Universalis IV är nämligen en upplevelse att fördjupa sig i. I allt från övergripande beslut gällande nationen till detaljerad justering av handelsflödet i någon ödslig avkrok så tar uppgifterna aldrig slut. Nya utmaningar väntar runt varje hörn, och för den historieintresserade strategen finns det hur mycket som helst att göra. Jag har själv fördjupat mig i Portugal och Sverige. Inför nästa äventyr blickar jag bortom Europas gränser, mot den anrika Cherokee-stammen som behöver förvandlas till en stridsmakt att räkna med. Det är lite det som är hela grejen med Europa Universalis IV – att experimentera med möjligheter och förändra historien. Hur hade världen egentligen sett ut om indianerna besegrat kolonisatörerna?
Det ska jag försöka ta reda på. Men först ska jag bara finjustera mina nuvarande nationer. Ska bara försöka lappa ihop relationen med Danmark. Ska bara kolonisera Karibien. Ska bara styra upp handelsflödet vid Medelhavet.
Ska bara.
