Samtidigt som jag sätter mig ner för att skriva detta kittlar #Nintendos presentation av #Wii Sports Resort fortfarande på näthinnan. Reggie Fils-Aime och hans kollegor är spralliga över möjligherna den förbättrade wiimoten innebär och det är lätt att ryckas med i den japanska gullighetsstormen. Precis lika glatt och sprudlande är #THQ:s skapelse, problemet är bara att det bestående intrycket påminner om en tappad mjukglass.
Tanken är inte dum, #Wii Sports är en av de mest aktiva titlarna i mångas Wii och Big Beach Sports går efter samma koncept. En handfull sporter i lightversioner som ska bli automatiskt underhållande bara för att du måste röra på armen istället för att trycka på en knapp. Fel fel fel. Rörelser kan förstärka en spelupplevelse, inte bära upp den helt. Precis samma misstag som så många andra spelknåpare gjort sedan konsolen släpptes.
Så vad står på dagordningen? Sex sporter (antalet, inte något annat) som överlag har precis samma spelmekanik som Nintendos populära teknikdemo. Boule är en nära släkting till den populära bowlingen men som saknar precision och därmed tappar allt djup. I amerikansk fotboll kan du välja vart och när du ska passa bollen, eller springa med den själv. Det är allt. Cricketen är baseball-ersättaren och eftersom Douglas Adams redan förklarat riskerna med sporten lämnar vi det där.
Vollybollen fungerar som tennis och kan faktiskt bjuda på lite underhållning i man mot man, men det känns alldeles för bekant. Frisbeegolfen kan ni nog gissa vad den liknar, enda skillnaden är vinkeln på armsvinget. Sist ut är fotbollen och här har de faktiskt tänkt till lite. A- och B-knapparna används för att passa den närmaste respektive avlägsnaste medspelaren och skjuter gör du med ett handledsskak. Jag stör mig dock på att ungarna uppmuntras att glidtackla och armbåga varandra i strid om bollen.
Nytänk i endast en av sex grenar är inte imponerande. Originalet har dessutom mer djup och bjuder på mer kampvilja eftersom kontrollen är vassare. När allt känns slumpmässigt blir i alla fall inte jag speciellt tävlingsinriktad. Ett gäng utmärkelser och möjligheten att skapa din egen karaktär känns idag väldigt standardmässigt men kan säkert glädja någon. Det enda innovativa jag hittar är möjligheten att rita ett eget ansikte om du kopplar in en Nintendo DS. Jag ser gärna fler samarbeten mellan Nintendos två konsoler men det är inget som kan rädda denna ytterst mediokra titel. Nu längtar jag ännu mer efter semestern.
