Det var ju ett tag sen sist. Jämfört med vissa andra av #EA Canadas produktioner (#Fifa och #NHL, till exempel) som utvecklas med nya varianter årligen, har det tagit närapå sju år att ta fram detta spel. Det märks.

Bara öppningsscenerna med storslagna bergstoppar och flygande snö får en att, precis som på Mount Everest, kippa lite efter andan. Det är fruktansvärt snyggt, och fortsätter så spelet igenom. Realistiska miljöer, snöflingor som glittrar i solen och välproducerade serieteckningar som för handlingen framåt – allt i grafikväg i detta spel är enastående. Likaså är det med ljudet. Svischandet av brädan, passande bakgrundsmusik och karaktärernas tjut ger alla en majestätisk spelkänsla medan du sladdar ner för branterna.

Det gäller att komma ihåg att hoppa också, och inte bara njuta av vyerna.

Standardläget för singelspelare offline kallas World Tour. Där får du inledningsvis veta att SSX är på väg att gå under, och det är ditt jobb att styra extremteamet mot högre höjder (bokstavligt och metaforiskt) igen. För att göra det ska de spöa tuffingen och tidigare SSX-medlemmen Griff i en radda utmaningar på "the nine Deadly Descents", det vill säga nio extrema bergskedjor. Som att ett snowboardspel behöver en story, men här är det faktiskt uppfriskande. Griff är dessutom riktigt störig, så det är skönt när du får knäppa honom rejält på nosen.

Mount Everest, Blanc, Fuji, etc

Alla åkplatser är hämtade från verkligheten, från Sibiriens kärnreaktorer till Himalayas mäktiga och välkända bergstoppar. Banorna är i sig inte tagna direkt från de verkliga platserna, men åtminstone inspirerade av dess berg och miljöer. Ingen bana är den andra lik, och varje backe innehåller mängder med olika sätt att ta sig ned på. Det gäller inte bara att vara snabb på spakarna, du måste ha taktik också.

Det finns tre sätt att klara en bana. Det roligaste är givetvis när du behöver slå dina motståndare genom att tricka ihop så många poäng som möjligt. Detta gör du via ett styrsätt där du använder högerspaken (ah, vad EA Canada älskar den!) för att vrida din kropp och greppa brädan, och vänsterspaken för att snurra i luften. Du bygger upp combos för att få boost, och ju mer du trickar, desto snyggare och mer avancerade blir de. Men det gäller att ha timing också, hinner du inte avsluta din akrobatik innan landning, kraschar du och förlorar din boost.

Tane Mumea är en av få människor i världen som kan se cool ut i pannlampa.

Raceläget är ganska självförklarande: du ska ta dig för banan snabbare än dina motståndare. Roligast är när du får använda din wingsuit, där du fäller ut flygekorrliknande vingar för att sväva ner över backen. Det finns en hel del extra utrustning som denna att köpa med de credits du tjänar ihop (pannlampa?!) och massvis med olika brädor och kläder med olika attribut.

Mest frustrerande (men oftast på ett bra sätt) är de backar där du helt enkelt bara ska överleva. Det vill säga undvika att hoppa in i en massa träd eller falla ner för stup. Då kontrollerna är ganska känsliga, krävs det ofta enorm skicklighet att hålla sig på banan, och ett fall ner i den sista ravinen när det är 17 meter kvar till mål kommer garanterat få dig att avgrundsvråla (pun intended). Men så finns det en smart tillbakaspolningsfunktion som du kan använda ett par gånger under banan, precis som i många nya racingspel, så du kan göra om och göra rätt i stället för att dö.

RPG-boarding

Om och när du spelat igenom hela World Tour och låst upp alla åkare i SSX-teamet samt rollspelslevlat dem, kommer multispelarlägena hålla dig fortsatt sysselsatt. Tyvärr går det inte alls att spela flera offline, men online kan du tävla både mot andra vänner och resten av världen i en drös olika lägen. Global Events uppdateras konstant med nya utmaningar, både gratisevenemang och såna (de flesta) som kostar credits. Gör du bra ifrån dig får du del av den totala vinstpotten när utmaningstiden gått ut. Du kan även skapa egna sådana och låta enbart vänner tävla under dina regler.

I Explore-läget ska du försöka dig på ett guldåk för att tjäna credits och samtidigt tävla mot vänner. En av de få negativa sakerna med SSX är att det inte går att spela samtidigt online i ett race, du ser vännens åk som ett genomskinligt spöke genom hela åket. Men det gör samtidigt att du kan spöa honom/henne när du vill, och slår du en polares tid eller poäng får denne ett meddelande om det via Ridernet (spelcommunityt).

På jakt efter ett spöke.

Något som är tråkigt är hur uppenbart det är för #EA Sports BIG att tjäna extra stålar på sina spelare (precis som i NHL och Fifa) genom att erbjuda credits i spelet i utbyte mot riktiga pengar. Spel är nog dyra som de är utan att spelföretagen behöver suga ut ännu mer av sina fans. Jag hoppas bara att det inte dyker upp buggar i spelet framöver som stjäl credits från spelare som aldrig betalas tillbaka, som i #NHL 12.

Oavsett detta är SSX ett fantastiskt snowboardspel, både genomtänkt, massivt, vackert och underhållande i oändlighet. En produktion som både kommer att locka tillbaka gamla fans av serien och skapa mängder med nya.

Fotnot: Vi har recenserat PS3-versionen av SSX.