För Supreme Ruler 2020 är spelet med en inlärningskurva lika brant som Kebnekajse (inte helt oöverstigligt alltså, men bra kängor rekommenderas). Under det detaljtyngda interfacet döljer sig ett sympatiskt strategiskt-politiskt spel, men det krävs en stor portion tålamod för att hitta dit.
#Paradox Interactive distribuerar spelet och upplägget känns igen från den genre som Paradox själva mer eller mindre skapat med sina framgångsrika nationssimulatorer som #Europa Universalis och #Hearts of Iron. Du styr alltså ett helt land, men den här gången i en nära framtid där världen inte längre domineras av den forna supermakten USA.
Detaljer i överflöd
- men hur- och varför?
Det är lätt att bli överväldigad av den enorma arsenal av funktioner och sektioner som interfacet ger dig tillgång till. För min del tog det ett bra tag innan jag ens började förstå hur jag gjorde saker i Supreme Ruler 2020, för att inte prata om varför jag behövde göra något. Det här är ett problem för spelet och det blir inte bättre av att de tutorials som finns är extremt sparsmakade.
Till din hjälp har du olika ministrar som i sin tur har olika departement underställda sig. Det finns till exempel en utrikesminister som är ansvarig för utrikesdepartementet med ansvar för diplomati och relationer till andra länder. Ministrarna är överlag kompetenta och sköter sig alldeles utmärkt på egen hand. Du kan välja att sparka en minister och utse en ny för att förändra ett departements inriktning, ministrarna har nämligen olika politisk agenda vilket påverkar din stolta nation i allra högsta grad. En tråkig miss är dock att Battlegoat av någon outgrundlig anledning begåvat alla ministrar med generiska engelska namn, oavsett vilken nation du spelar som.
Det är ekonomin, pucko!
Ekonomin är på många sätt spelets kärna, utan en välsmord kassa kommer ditt land ingenstans så det är bara att kavla upp ärmarna och sätta i gång med att sanera budgetunderskott, balansera skatter och se till att ditt land har en väl fungerande handel. Den här biten är mycket genomarbetad men samtidigt, och jag inser att det till viss del är oundvikligt, ganska torr i praktiken. Det jag tycker är synd är att den politiska dimensionen i Supreme Ruler 2020 inte känns lika välutvecklad. Dels saknas det ett bra informationssystem om vad som händer runt om i världen vilket gör att världen aldrig riktigt känns levande.
Militära enheter finns det gott om, men frågan är om det verkligen är motiverat med den enorma variation som finns att tillgå med tanke på vilken nivå spelet simulerar. Men ibland blir detaljnivån smått absurd och Battlegoat kunde gott förenklat hanteringen till något mer i stil med Hearts of Iron. Men visst finns det smarta lösningar även här, ”hot spots” förenklar ordergivningen genom att du utser en konfliktzon och sen ger din militära styrka vissa parametrar att hålla sig inom. Även mobilisationssystemet fungerar bra och känns realistiskt utan att bli övermäkigt. Realtidsaspekten känns dock ganska torftig, striderna blir till någon sorts halvhjärtad RTS-affär. De fyller sitt syfte men inte mycket mer.
"Invasionen av Norge är i gång
Endast för tålmodiga skrivbordsgeneraler
Presentationen är genomsnittlig för genren, det vill säga torftig men funktionell grafik och pompös men intetsägande musik. Nu gör det varken till eller från i det här fallet, om inte annat kan det vara skönt för ditt stackars grafikkort att få vila lite.
Supreme Ruler 2020 är ett spel för de redan frälsta. Den medelmåttiga presentationen och bristen på användbara tutorials förstärker intrycket av Battlegoat främst vänder sig till hardcore-strategerna. Det är samtidigt ett riktigt klurigt spel att bedöma efter att ha spelat det under en begränsad tid, för om det är något som krävs för att få Supreme Ruler 2020 att glänsa så är det just tid. Men till slut blir det bara ett knappt godkänt betyg. Battlegoat har definitivt en lockande vision men behöver polera sin skapelse några varv till.
