Inlägg av Loevet
Inlägg som Loevet har skrivit i forumet
Star Ocean är en serie som seglat förbi mig. Jag har hört namnet ett otal gånger men jag har aldrig suttit mig ner och lirat någon av spelen.
Var börjar man?
Berättelserna är fristående, det finns referenser till ettan i SO2 men det behöver man inte känna till för att uppskatta spelet till fullo. Du kan börja med First Departure R som finns ute till moderna plattformar, men då det inte är en lika genomgående modernisering som Second Story R skulle jag nog rekommendera att du börjar med det sistnämnda och sedan köra First Departure R om du fastnade för upplevelsen.
@loevet Kommer du även recensera remaken på Persona 3 (reloaded) som släpps vid årsskiftet? Det ser onekligen ut som att Atlus går betydligt längre med nysläppet av P3 än vad Square Enix gjort med Star ocean 2 R då hela spelet ser ut att vara omgjort till liknande standard som Persona 5.
Jag vet inte än om det blir jag som recenserar P3R, men om inte har jag några fysiska utgåvor förbokade som det kan skrivas medlemsrecension på, så någon text från mig kommer det komma oavsett!
Ja jag är väldigt taggad på P3R, jag gillade originalet men det hade inte P4:s och P5:s helt fenomenala audiovisuella paketering, ska bli väldigt intressant att uppleva det spelet stöpt i de yngre syskonens framsteg. Jag håller inte P3 lika högt som P4/P5, men blir det skillnad på det när inramningen kommer ikapp? Spännande!
@loevet scenen är din!
För mig blir det nog bravely default som jag diggar mest av de jrpgs jag spelat, eller ni no kuni.
Ojojoj, brace yourself! 😄
Det enkla och snabba svaret: FFVII.
Det mer detaljerade svaret: Att FFVII inte går att rucka på beror både på spelets kvaliteter och när i livet jag spelade det. Temposättningen är nog bland det bästa jag upplevt i ett rollspel, och man kastas rakt in i elden i en berättelse som man först senare förstår handlar om bra mycket mer än bara "ajdå världen och universum är på väg att gå åt fanders".
Att girighet och maktbegär får det ondskefulla storbolagen att gå över lik, experimentera på människor, djur och till och med foster var aspekter av upplevelsen jag uppskattade först när jag blev något äldre, och då växte spelet bara ytterligare. Att jag spelade det i tonåren gjorde såklart bara upplevelsen ännu starkare, och hade jag spelat andra giganter som FFVI och Chrono Trigger innan FFVII hade dessa kanske tampats om förstaplatsen.
Men, jag trodde att förmågan att bli hejdlöst förälskad i ett spel var något som hörde just ungdomen till, och jag blev därför överraskad av hur hejdlöst kär jag blev i Persona 4 och 5, framför allt P5/P5R. Det ger mig hopp om att jag så här på ålderns höst ändå kan rucka på topp tio-listan över JRPGs, och spela som besatt när jag stöter på en ny guldklimp.
Andra spel som jag älskar hejdlöst och som förmodligen kommer ligga högt på min lista när jag flyttat mig längre in på ålderns höst (inte ordnade efter hur bra de är):
- Ni No Kuni
- Tales of Symphonia
- Star Ocean 2
- Skies of Arcadia
- Xenogears
- Chrono Trigger
- Octopath Traveler 1/2
- Final Fantasy IX
- Final Fantasy XII
- Final Fantasy V
- Dragon Quest VIII
- Ys VIII
Det är bara några exempel, finns många fler! (Ursäkta eventuella stavfel, skriver på mobilen)
FPS cap på respektive plattform? Försökte googla men var snålt med info förutom 30 på Switch
Jag är ingen framtime-nestor som Digital Foundry-gänget, och recensionsguiden nämner inga siffror, men mitt intryck var att det rullade på i jämna 60 fps på PS5. Möjligt att det dippade någon gång under de mest effektfyllda striderna, men då hände det så mycket att jag ändå inte lade märke till det. Sett till bilduppdateringen hade jag inga problem med SOSSR.
Har tid avsatt för det här spelet så snart det dimper ned i postlådan Var många år sedan jag körde igenom det sist. Suttit och spelat Xenoblade X under tiden för att inte lockas att börja på något annat "nytt" från backloggen innan det kommer
Tycker liksom föregående talare här att detta har den bästa storyn i serien. Det tycker jag efter att ha kört igenom samtliga titlar som kommit till väst. Men vissa av de modernare titlarna har haft bättre stridssystem tycker jag. (Säger jag utan att ha testat demot av de nya förändringarna de gjort i SO2 till den här releasen). Till exempel Star Ocean: Integrity and Faithlessness som har en av de svagare storylinesen i serien men ett av de bättre stridssystemen med 7 karaktärer i strider samtidigt vilket ger lite av samma känsla som Xenoblade 3 gjorde med många karaktärer aktiva samtidigt.
Medhåll på det, jag var så gruvligt besviken på Integrity and Faithlessness (och att teamet verkar fått en veckopeng till budget för spelet) att jag inte haft några positiva tankar runt spelet, men stridssystemet är faktiskt bra. Men tyvärr har ju serien stått i träda ganska länge nu, The Divine Force var ett klart steg framåt men jag hade svårt att ta till mig den upplevelsen med den blanka och livlösa presentationen. Kanske ytligt, men blev aldrig helt frälst av det.
Det var ju bra länge sen jag körde PS-versionen nu, kanske får kasta mig in i detta efter The Man Who Erased His Name... Remake av Till The End of Time härnäst? Det är nog det Star Ocean som ligger mig varmast om hjärtat, även om jag håller med om att tvåan är ett bättre spel överlag.
Jag fastnade aldrig riktigt för Til The End of Time, men det var nog på grund av att jag spelade andra suveräna JRPGs det året som TTEoT inte riktigt kunde hävda sig med (Tales of Symphonia, Skies of Arcadia Legends, mfl). Jag skulle också behöva en remaster eller remake så att jag kan ge spelet en ärlig chans 😅
Bra recension, Lövfejs!
Har inte spelat First Departure R (som jag inte tror vi gjorde en recension för?) så ska tanka ned det nu när det är billigt och köra denna efteråt!
Doeth Uberfejs! Det är ganska enkelt på normal svårighetsgrad (Galaxy), så jag skulle tro att du vill börja på högsta svårighetsgraden med en gång 🤘
Då kommer @Loevet nöja sig med minst ett ex.
Hör och häpna, även jag har mina gränser, och kommer kanske nöja mig med bara en Deluxe-utgåva, en kombo-pack och en vanlig utgåva. Grisar flyger Tomas! 😮
Man får väl ändå säga att Final Fantasy har varit ett, i minsta fall, spel med fokus på strategiska strider. Även i ett spel som Final Fantasy VII Remake så kan man när som helst pausa striden med super slowmotion, och du byter mellan karaktärer baserat på behov samt utrustar dig med diverse materia och levlar upp dina förmågor för att anpassa din spelstil.
Det närmaste innan det är väl typ Final Fantasy XII? Jag har knappt lirat spelet men undvek det som pesten för att det påminde mig om MMO:s (läs World of Warcraft) och jag tyckte inte om det. Men det var ändå strategiskt.
Men främst för mig är väl känslan av att göra en resa med kompanjoner och gå på ett episkt äventyr. Jag har ingen aning om hur Final Fantasy XVI lyckas med det här. Är det en resa man gör med andra karaktärer på ett sätt som känns Final Fantasy?
Jag älskade FFXII (bevisligen), framför allt djupet i striderna och regelverket, men där var det tillsammans med äventyrandet i spelvärlden den stora behållningen. Handlingen var, med undantag för riktigt vassa karaktärer som Fran och Balthier, bra men inte fantastisk. FFXVI har en mycket väl berättad handling och spelmekanik som går hand i hand med den, men jag skulle inte spela de båda spelen av samma anledning. Om jag vill ut och äventyra i en fantastisk spelvärld kör jag igång FFXII, vill jag ha en mörkare berättelse med väl realiserade karaktärsrelationer tar jag mig an FFXVI.
Man styr bara Clive i FFXVI, men du har med dig andra karaktärer som slåss med dig och interagerar med dig under uppdragen och storylines. De andra karaktärerna agerar självständigt under strid, men du kan tilldela hundkompanjonen Torgal kommandon (attackera, hela mig, etc). Under vissa delar av handlingen är Clive själv, men det har vi ju upplevt i andra FF-spel också (FFVII, FFIX, etc). Att man inte hade med sig ett gäng på äventyret var inte något jag upplevde att FFXVI led av.
What about turn-based combat? Som funnits sedan innan chocobos, cactuars och moogles?
Fast stridssystem är ju inte en del av den mytologi Square Enix etablerat för Final Fantasy. Moogles, kristaller, cactuars, Cid, summons med mera är ju delar av en mytologi som existerar i de spelvärldar man utforskar. Strider är bara ett av systemen som används i det spelmekaniska. När jag ser en moogle tänker jag Final Fantasy. När jag ser ett spel som har turordningsbaserade strider gör jag inte den kopplingen.
Jag är för att man utvecklar spelserier, speciellt efter över trettio år som FF funnits. Det hade sedan länge varit en död spelserie om de inte vidareutvecklat den med nya idéer. Men när är ett Final Fantasy-spel inte längre ett Final Fantasy-spel? Jag har ingen stor kunskap om FF, men om man skulle sammanfatta vad FF innebär i en kort lista egenskaper, hur skulle den listan då se ut.
Flera spelserier har gjort liknande resor till uppföljare som inte alls liknar föregångaren. Om någon visar mig en bild av Quake 2 och säger att det är uppföljaren till Quake skulle jag inte tro det, för spelen har inte mycket gemensamt vid första anblicken. Men om de sen gjort Quake 3 till en third person shooter hade jag ifrågasatt om det verkligen var ett Quakespel eller inte. Kan det vara så att Final Fantasy nått den punkten i sitt liv? Att så mycket ändrats att det inte längre är Final Fantasy alls? Och om varje del helt skriver om formeln från grunden, är det då en spelserie, eller åker de bara snålskjuts på namnet?
Det är en intressant frågeställning faktiskt! Och jag tror svaret till viss del beror på när och med vilket spel du kom in i serien. Precis som @Arzei skriver handlar det till stor del av nyckeldelar som chocobos, cactuars, kristaller, magier, summons och en generellt designmentalitet.
För mig handlar det också om att FF alltid ligger i framkant. Teknisk framkant, skyhöga produktionsvärden, "larger than life"-storslagna berättelser där hela existensen är hotad, fantastisk musik, och liknande. Ett nytt FF är helt enkelt en storslagen upplevelse, och då finns det i min mening ingen checklista som ska gås igenom för att det ska vara FF-storslaget.
Jag tror inte att någon utvecklare hos Square Enix har modet att ta bort alla referenser till FF-ikoner som chocobos, cactuars, moogles eller kristaller - då hade även jag protesterat 😄
Fast man måste väl titta på hur spel har utvecklats och göra jämförelser? Eller menar man på allvar att man ska endast se spelet i ett vacuum?
Det som klyver mig mest är hur stel och tråkig spel världen är. Ingen fysisk integration alls , det är som att spela i en målning. Visst är det en snygg målning men allt är scriptat, Jämför med t.ex Elden Ring, Tears of the Kingdom, Red Dead Redemtion 2 och Witcher 3 så är det lätt att se hur platt FF16 är.
Final Fantasy var turn based enda fram till Final Fantasy10-2 kanske till och med Final Fantasy 13-3 och när man stöper om spelet till ett rent action spel för att locka en yngre public "Sagts av de som jobbat på spelet" känns det inte kul. Så att säga att Final Fantasy är en serie där det "ska" vara skillnad på varje del känns fel. Visst kan man prova något nytt men då måste man ju också förstå att man kommer få "haters" som inte gillar det nya systemet.
Sen tycker jag visst man har rätt att känna sig negativ till aspekter av spelet då allt är subjektivt. Tror du försöker rättfärdiga din subjektiva bild av FF16 som är "enligt dej" 5/5 men hos många andra som inte gillar aspekter av världen, striderna eller storyn inte är 5/5.
Nej syftet med krönikan är inte på något sätt att motsäga de som har kritik mot FFXVI, det är ett argument mot de som menar att det inte är ett "riktigt FF" eller att det försöker lura folk att det är ett rollspel fast det inte är det. De olika aspekterna av spelet är stöpta på det sätt de är av en anledning, de är en del av en välstöpt vision för helheten. Då gör man upplevelsen en otjänst om man fokuserar på att det inte är turordningsbaserade strider eller att rpg-delarna inte är lika djupa som i vissa andra FF-titlar.
Att man har invändningar mot att spelvärlden inte är interaktiv eller om man ogillar någon annan del av spelet köper jag, även recensioner är subjektiva ändå och hade jag varit av samma åsikt hade det inte blivit 5/5.
Varför kalla det Final Fantasy, om det allt mer och mer frångår från vad Final Fantasy (Well, de första tio spelen sisådär i varje fall) var/är? Kalla det något annat och ingen hade klagat.
Fast det gjordes förändringar i formeln även bland de tio första spelen. FFV hade som sagt ett ganska djupt system där alla karaktärerna kunde bemästra alla jobben och deras förmågor. Åttan introducerade att fiender levlade med dig och att du måste dra magier från fiender eller platser i världen och applicera dem på det du vill förstärka.
Men visst, de har introducerat fler nyheter om omdaningar för varje titel sedan 3D-eran började på allvar med FFX. Det är ju subjektivt, men jag tar gärna ett nytt FF som kan överraska (förhoppningsvis positivt) medan serier som Octopath Traveler och andra ger mig old school-fixen.
Inga rpg elements inget exploration och noll item costumization i ett FF spel.
5/5
Det är knappast så att det inte finns rpg-element, utforskande eller crafting, det är bara inte lika djupt som i vissa spel i FF-serien.
Här passar systemen helhetsupplevelsen, precis som att de tokdjupa rpg-elementen i FFXII passar där. Alla är vi olika, men jag vill ha ett välstöpt FF-spel där utvecklarna haft en vision för spelet, inte att de gått igenom en checklista för vilka element som måste finnas med i ett FF-spel.
Grymma röstskådisar, väldigt bra musik, helt okej grafik - det mesta i spelet är bra, förutom en sak som recensenten har helt fel om:
"Det är inte bara snyggt utan också väloptimerat. Oavsett om du väljer grafikläget med högre detaljrikedom och lägre bilduppdatering eller prestandaläget bjuds du på stabil bilduppdatering som endast svajar till något vid panorering över särdeles detaljerade miljöer. Att spelet bara gjorts för Playstation 5 har har sannolikt underlättat en del i optimeringen. I en tid då halvtrasiga AAA-spel avlöser varandra är det oerhört trevligt att bjudas på både visuellt spektakel och tight gameplay, vilket är ack så viktigt i en actiontitel."
Nej, nej, nej. Man kan se Digital Foundrys video om man inte tror mig. Performance Mode har fps som åker berg och dalbana utanför fighterna. Striderna bjuder på 60 fps som oftast håller sig vid just 60, men allt utanför fighterna hackar, t.o.m. världskartan. Att springa runt i en stad, eller i andra öppna ytor, är inte särskilt roligt (inte för mig i.a.f.) när det är frame dips nästan hela tiden.
Jag hade hoppats på att slippa sådant denna generation, framför allt i påkostade spel som FF16. Tyvärr är fps:en all over the place i både grafikläget och prestandaläget. Bra spel i övrigt, men synd att "flytet" är skräp. Invänta PC-versionen, ni med en rejäl speldator.
Jag måste säga att jag också blev väldigt förvånad över DF videon efter att ha läst recensionen då det definitivt låter som att spelet ska hålla 60fps enligt recensenten. Ja, spelet håller 60fps för det mesta i strider men med kraftigt försämrad bildkvalitet som pris (enligt DF). Optimeringen har snarare misslyckats än lyckats.
Grafikläget ska enligt DF vara 99% stabilt på 30fps med enstaka drops ner till 28-29fps.
Jag tillbringade lejonparten av första genomspelningen i grafikläget, även om jag med jämna mellanrum bytte till prestandaläget för att se hur det presterade. Med tidspressen av att spela igenom spelet under recensionstiden var det tyvärr inte möjligt att tillbringa lika mycket tid i båda lägen, och den största delen av tiden i prestandaläget undersökte jag hur det påverkade flytet i striderna. När jag påbörjade en NG+ i prestandaläget upptäckte jag att det var lite svajigare än grafikläget, men inte på ett sätt som allvarligt påverkade spelupplevelsen (i min mening).
Det är subjektivt hur mycket man stör sig på bilduppdatering och variabel upplösning. Under spelandets gång märktes det inte av att upplösningen sänktes under strider. Om man som DF pixelkikar sekvenserna är det klart att det märks, men under hektiska strider lade jag aldrig märke till kvalitetsförsämring. I de lugna scenerna är detaljrikedomen otroligt imponerande, och striderna är så effektfulla att sänkt upplösning inte gör till eller från, åtminstone inte för min subjektiva upplevelse. Men alla är vi olika!
Så jävla taggad! Kul med en liten comeback på FZPlay också. Nu kör vi!
Ska bli kul att se vilken spelstil du har när du kommer en bit in, kötta på!
Men alltså alltså alltså.
Det går inte ge ett FF-spel 5/5 om turn-based combat saknas. Så är det bara. Punkt! inget att snacka om!
Turn-based combat som ju är kärnan i dessa spel. Och tyvärr har turn-based combat blivit en del av historien.
Vilket är extremt tråkigt.
Combat påminde mig om the witcher 3, där du hoppar fram och tillbaka mellan fienderna.
Tänk om vi hade fått se mer turn-based combat. Det är så skoj och den taktiska biten... mums!!!
Kommer nog testa detta spel om ett år eller två iaf
Vad man ser som en bra FF-upplevelse är såklart subjektivt och till del beroende på var man kom in i serien, men det är ju faktiskt ganska länge sedan FF var renodlat turordningsbaserat 🙂 Jag har hängt med sedan SNES-dagarna men älskade ändå när de introducerade gambit-regelsystemet och det mixade realtids/turordningsbaserade stridssystemet i FFXII.
Jag kan få min turordnings-fix i fantastiska serier som Octopath Traveler II, och samtidigt kunna uppskatta vad de stuvat om i den ständigt föränderliga FF-serien. Det är ju som sagt subjektivt, men jag uppskattar att FF-serien ständigt förnyas 🙂
Riktigt smutt. Tack för en fin text @loevet
Tackar och bockar Mike, blir det ett sommarspel för dig?
Är det bara jag som inte kan läsa så här på morgonen eller?
Borde det inte stå: har INTE samma upptäckarglädje?
Du kunde uppenbarligen läsa på morgonen för det är helt rätt, visst ska det stå så. Texten korrigerad!
65 timmars speltid låter ju alldeles förträffligt! Tänkte inte köpa det än men nu blev jag ju sugen!
Det ska dock tilläggas att det är 65 timmar efter att ha gjort allt sidomaterial och alla hunts, om du bara kör story skulle jag tro att det hamnar någonstans runt 30-35 timmar.