Inlägg av stason
Inlägg som stason har skrivit i forumet
Spelet passar utmärkt för oss Youtube-gamers som inte har råd med en speldator utan njuter av att se andra spela. Sjukt underhållande!
Fortnite - Jag spelade från början när det var ett wave survival-spel där byggandet hade ett syfte. Några år senare testade jag igen i Battle Royal-mode och herrejävlar vilken skit. Aiming som har större chansmekanik än Lotto på Svenska Spel.
Besviken att det inte var lootbox-ministern.
Bohemia interactives fantastiskt buggiga och annorlunda mil sim operation flashpoint cold war crisis o dess expansioner red hammer? Och resistance.
Mission editorn där man kunde skapa sina egna uppdrag o så. Mod scenen var asgrym.
Den stora friheten att flanka fienden istället för att följa en korridor.
Att bli skjuten av en burst kunde bli din död eller att din aim blev skakig tills du blev healad av en medic. Eller värst var om du blev skjuten i benet o fick kräla på magen.
Att kunna samla sina bästa irl och internet vänner i en m113 apc eller bmp vagn och försöka ta dig an fiender i en skog eller en bas eller by i ett stenhårt östeuropa där kärnvapnen kunde skickas när som helst.
Eller skapa ett eget uppdrag där man kunde sätta ut fiende bakhåll åt sina vänner o sen ge dem ett mörkt slut där ens extraction helikopter skjuts ner till tonerna av något från ens egen musiksamling då man kunde konvertera mp3 filer till spelets egna .ogg filer som kunde användas i sina uppdrag.
Tror att spelet inspirerade på sitt sätt survival genren och fps genren med saker som zeroing m.m.
Sen känns bara storyn i efterhand helt realistisk läskigt med tanke på dsgens situation i europa medan när det kom ut 2001 kände man att den var läskig o orealistisk.
Ett mästerverk i ordets rätta bemärkelse. Att ligga i skogen som ensam överlevande, höra automatsalvor i fjärran och se tanks köra förbi. Den känslan har jag inte upplevt i andra spel.
A Game by Ron Gilbert
Music by Michael Land
Det räcker så. HYPE!
Monkey Island 1 är fortfarande bland mina topp bästa 5 spel någonsin. Trots 30+ års spelande av otroligt många spel efter det så är det få som slår minnet av när jag laddade disken och såg introt och hörde den fantastiska theme-sången på min gamla amiga, för första gången! Det är ett av mina bästa spelminnen någonsin.
Exakt samma. Till 100% exakt så
Min go-to genre har alltid varit FPS men nu för tiden (nära 40) är motståndet föör svårt, KD:n ligger stadigt runt 1:1, ofta betydligt värre
Trivs bäst med multiplayer men spelar ändå helst själv (svårt med koncentrationen att hålla konversationer/spela samtidigt) och förlitar mig på spontant teamplay som jag upplever uppstod hyftsat ofta förr, typ bf4. KD:n sköts helt åt sidan när man tillsammans slogs mot ett gemensamt mål.
Har inte tålamod att ta mig an mustiga storyspel eller inlärningskurvor utan vill likt en missbrukare bara få en skön kvick fix, men fixen uteblir när man sällan lyckas med annat än att dö med ett ansiktsuttryck "HUR?"
Otroligt svårt att hitta ett lockande spel idag. Har under julsem sökt igenom både backlogg och olika "stores" utan att hitta en enda lockande titel. Hur kräsen/vilsen kan man vara?
En längre paus från spelandet låter mer å mer som en god idé trots att suget och viljan finns där, komma tillbaka lite mera klarsynt/accepterande? Ta hand om er allihopa
Visst är det en jobbig känsla! Lite som en tonårsförälskelse som börjar ta slut. Jag har tagit åt mig av alla era tips och bytt genre helt. Jag köpte Chivalry 2. Haha! Jävlar vilket sjukt spel och kul är det också. Lagom mycket level-hets, rakt in i action, banorna har en helt ok speltid och jag kan få ut aggressioner som ligger där och pyr i småbarnspappans inre...
Tipsen om att byta genre känns väldigt vettigt. Tack för det! Jag har aldrig varit "riktigt" bra på något spel så jag kanske ska nörda ner mig i en genre eller spelserie. Kanske ska köpa en riktigt bra kontroll och nöta Street Fighter? Haha!
En arbetskollega är helt besatt i flygsimulatorer och flyger realistiska rutter med vänner. Det är något jag hade kunnat göra om jag var ensam, men jag hade nog blivit lite FÖR besatt
Känner igen "Är detta allt". Låter mer som om du spelat mycket och inser att livet har X antal timmar, sen är det slut och du måste välja vad du lägger tid på.
Exempel: jag har lagt nästan 1500 timmar på Empyrion och utforskat galaxen hur många gånger som helst, byggt skepp/baser och mosat skiten ur Zirax (huvudfienden i spelet). Det får räcka nu, även om de släppt en beautification patch på senare. Jag har annat att göra, om jag hade lagt de där 1500 timmarna på att utveckla istället för att springa runt och leta efter vatten på planeter utan luft, så hade livet varit annorlunda, men jag spelade spel och hoppades på att hitta ett roligt jobb istället. Inser att det inte finns något i det här stenålderslandet så jag måste skapa ett jobb själv, och då får spel bli prio 2.
För mig är det mer en känsla av jag har spelat detta förut. Civ liknande spel blir bara så roliga och erbjuder begränsat värde så chansen att jag köper t.ex. Civ 17 om några år är ganska liten. Tittar runt på Steam (typ exploration queues) och letar nya unika spel att spela, har inte köpt något på länge förutom KCD som jag önskat spela sedan länge (var rejält put off av Save systemet).
Är inte kräsen utan mer uttråkad av det mesta som släpps, det är samma koncept hela tiden med väldigt lite nytänkande. Längtar även efter stora episka spel med mycket natur att utforska (Typ Elderscrolls 6), men en story jag kan göra när jag vill och inte tvingas in i storyn. Typ Oblivion "Du måste rädda Kwatch!" "Glöm det. Jag drar och plockar blommor, levlar alchemy och tar lite fina screenshots på solnedgångar, lycka till med kriget mot Molag Bal."
Du och andra i tråden sätter bra ord på känslan; att jag spelat detta förut. Jag kan ganska snabbt känna att jag "förstått" spelet och då ger det inte samma känsla. Jag kanske tillhör "cult of new" som ständigt söker nästa källa till att trippa...
Ett tag testade jag lite olika frakt/ekonomisimulatorer (EVE:Online's handel/ekonomi och andra liknande spel) för jag gillar konceptet med ett levande virtuellt ekonomisk verklighet, men jag blev fan deprimerad efter ett tag då det kändes mer och mer som ett riktigt arbete. Jag tror att jag lätt blir kär, nyförälskad i konceptet av spel. Jag kan läsa spaltmeter kring något nytt MMORPG men jag vet att jag aldrig kommer logga in och faktiskt spela. Idéen och fantasin kring det verkar fylla mitt behov nu när jag är äldre.
Jag minns när jag spelade The Sims när det kom ut. Ett fantastisk spel som man absolut inte ska tänka djupare kring för då blir man också lätt deprimerad. "Här sitter jag och lever någon annans liv."
Efter att ha läst alla era kommentarer (tack!) så slår det mig att det jag söker är nog ett spel so mär tillräckligt djupt att jag inte kan se och klara allt relativt snabbt, inte nödvändigtvis multiplayer, som jag kan återkomma till och känna att jag tar mig framåt och får belöning för det, som kan köras från laptop när jag sitte vid tvän med frun och familj (det vanliga skärmpartyt...) och som jag kan spela och släppa när jag vill/måste utan att avbryta något.
För höga krav eller tappat intresse?
Jag är 40+, typisk gammal gamer som många andra här, som fått skära ner på speltid när famiöjen började växa och jobb/fritid-ration minskade. Vad jag har märkt är dels att jag numera mycket hellre ser andra spela på Youtube och när jag väl har tid att spela så blir jag bäldigt snabbt uttråkad.
Ett exempel: Jag spelade tidigare väldigt mycket Warframe och älskade det! Igår hade jag två timmar till mig själv och satte igång en bana. Även om kontrollerna inte direkt satt i muskelminnet så kände jag ändå att mina prioriteringar på något sätt skapade en underliggande panik. "Är detta allt? Rusa snabbt som fan, skjuta, aktivera datorer och sen samma sak igen." Jag stängde av.
Jag har tänkt att det är åkdern som gör att jag tycker det går för snabbt så jag har även testat 4X-spel som Endless Space men även där, i ett spel som verkligen inte bör kännas upprepande, har jag svårt stt hitta ambitionen.
Har jag tappat gamern i mig!? Jag tror det ligger en "slöseri med tid"-känsla underliggande, men det är i och för sig skitsnack med tanke på de timmar jag lägger på Instagram-scrollande. Hej dubbelmoral.
Så här, jag VILL älska att spel, men gör det inte.
Inflytning.
Kommer den streama spelen eller körs de lokalt?
Blir nog en ganska häftig känsla om de får till storleken så man får titta upp på robotarna.
Så om man stänger spelet får man börja om från början... som i spelet.
X-wing, originalet. Fantastisk SW-känsla.
Domstensfallet är Sveriges mest kända UFO-fall. Hans Gustafsson var min mormors bror, så jag har det i blodet
Jag har alltid fascinerats av fenomenet och varit livrädd för ljus i himlen när jag var barn, en oproportionelig skräck som tack och lov är borta nu i vuxen ålder. Fantasierna som kommer av att läsa om UFO blir väldigt starka för ett barn med stor fantasi.
Han ska bara ta det jävligt lugnt.
Får "Cartman köper en nöjespark"-vibbar av detta. Det här är Shigeros värld som några får besöka en liten stund då och då.
Jag kan nästan önska att Shigeru Miyamoto har det stället för sig själv. Han verkar så lycklig där! Sen funderar jag på hur de löser det rent logistiskt när en mängd besökare försöker ta sig runt och banka på block, scanna vid rätt tillfälle osv osv. Det ser lite trångt ut vid attraktionerna för att kunna ta in fler än restaurangen rymde.
Monster Hunter World. Äntligen får jag provat spelet som hauntat min önskelista i flera år. Jag har aldrig kännt att det är tillräckligt intressant för att lägga pengar på det.
Mumma!!