Årets spel
En kategori som jag i ärlighetens namn helst vill undvika. För vilket är det egentligen för mig? Det spel jag ägnat mest tid åt är nog, tyvärr, #Hay Day. Inte för att det var så bäst, utan för att det var på mobilen och funkade så bra att spela överallt. Jag är närmast genererad över tiden jag lagt ner på det. #Pokémon X/Y med sina 39 timmar är en stilla viskning. #Ridiculous Fishing var också en tidtjuv.
Det spel jag å andra sidan haft roligast med är #NBA 2K14, men det är för att jag älskar basket och spelar det tillsammans med min bästa vän. Jag gav det en fyra på FZ, men skulle velat ge det en kombinerad femma och tvåa. Det är en ständig hatkärlek dessa basketspel, så bäst och sämst. Så nej, det får inte min utmärkelse.
Varken Beyond eller Bioshock är årets spel för Arnroth.
Jag hoppades mycket på #Beyond, men kära någon, det kommer inte ens nära. Jag hoppades på Battlefield 4, men dåligt singleplayer, alla buggar och en viss trötthet på konceptet sedan #Battlefield 3 gör att inte heller det känns aktuellt – trots många loggade timmar. #Bioshock Infinite var bra, men det blev så konstig kontrast mellan berättelsen och massmördandet. Jag fick inte ihop det riktigt. #The Last of Us tyckte jag däremot mycket om, men även där blev det lite för mycket actionsekvenser för min smak, det blev lite trist helt enkelt. Då hade jag, märkligt nog kan man tycka, lättare med det i Tomb Raider. Där gick ju en mänsklig Lara Croft blixtsnabbt från äventyrare till dödsmaskin; jag noterade det, men köpte det. Go figure.
Hade jag varit en större plattformsälskare så hade däremot vinnaren varit klar: #Rayman Legends. Som en stor varm kram. #Super Mario 3D World var också fantastiskt att spela med barnen och sjöröveriet i #Black Flag väldigt fantasieggande. #Europa Universalis IV och senaste #Football Manager är så bra och lockande för mig att jag nästan undviker dem; jag kan inte sluta spela när jag väl börjat. På riktigt.
[center]Missa inte Papers, Please, menar Arnroth. För det är årets spel.[/center]
#Depression Quest var utan tvekan det spel som påverkade mig mest; det fick mig att förstå saker med vänner och bekanta jag har som jag inte hade förstått. Det fick mig att för en stund kliva in i en deprimerad människas värld; mardrömslikt och omtumlande, men på ett bra sätt.
Men inget av dessa spel får min utnämning, vilken istället går till ett strategispel som var smart, spännande, svårt och mitt i allt lyckades ställa den kniviga frågan om man kan vara skyldig till något ont, även om man bara lyder order?
Årets spel enligt mig är #Papers, Please.
Årets dystraste
Kvalitet och försäljning går inte alltid hand i hand. Förra året fanns det skäl att vara lite orolig för #Starbreezes existens. De satt fast i en knepig affärsmodell – att göra trippel-A spel på uppdrag åt stora förlag – och deras #Syndicate blev verkligen ingen succé. Men så gick de samman med #Overkill som gjort #Payday – och vips, idag är Starbreeze en börsraket som lever gott på #Payday 2. Inget dystert med det, Payday är både bra och roligt.
Men det var #Brothers också, egentligen det enda spel som Starbreeze tog med sig in i sammanslagningen med Overkill. Josef Fares premiär som spelskapare blev ett av 2013 års mest minnesvärda spel enligt mig. En ovanligt tajt sammanhållen berättelse där själva handkontrollen blev en del i spelet på ett sätt som jag aldrig hade kunnat fantisera om. Spelet har fått lysande recensioner (mellan 85 och 90 på Metacritic), men ekonomiskt?
Fares brödraspel är minnesvärt men har inte fått ett brett genombrott.
Läser man de finansiella rapporterna från Starbreeze har spelet genererat noll kronor i intäkt och kommer inte generera några pengar förrän möjligen, kanske, eventuellt på mycket lång sikt (vilket naturligtvis aldrig kommer hända, ytterst få spel drar in slantar på lång sikt).
Detta är sorgligt av två skäl: För det första att inte fler spelare förmår uppskatta ett udda, men ändå påkostat spel tillräckligt mycket för att lägga några hundralappar på det. För det andra att det här knappast uppmuntrar andra större spelstudior att investera i mellanstora team för att göra lite annorlunda, något mer experimentella spel.
Det, kära vänner, finner jag dystert så det förslår.
