Irak-spelet återigen i trubbel
Intressant att när en författare skriver någonting provocerande eller kontroversiellt så hyllas det som nytänkande och intressant. Boken blir en storsäljare och diskuteras flitigt på kaféer.
När ett spel med liknande innehåll skall släppas så backar alla och säger "hu så hemskt".
Sdit: För övrigt så är jag ointresserad av just detta spel.
En ganska stor skillnad är att i en bok så är läsaren passiv. En bok kan handla om en soldat som är med och skjuter ihjäl oskyldiga civila och kan sedan beskriva ångesten och självmordstankar osv på ett sätt så att läsaren kan förstå känslorna.
Hur ska ett spel kunna beskriva samma förlopp och fortfarande vara ett spel? Ska spelaren tvingas att skjuta ihjäl civila? Vad händer om spelaren inte gör det? Hur ska man kunna få fram känslorna på ett vettigt sätt i en miljö där spelaren fortfarande är en aktiv part?
Passiva medier kan beskriva dessa saker på ett mycket mer realistiskt sätt. I ett spel kan man inte ha långa partier där det "inte händer någonting" och som i stort sett bara behandlar känslor och förhållanden till andra människor och omvärlden.
Spel, film, teater och böcker är olika former av kulturella yttringar. Sedan har de olika medierna såklart olika genomslagskraft.
Böcker kan t.ex. beskriva saker som film och spel inte kan. Samtidigt är spel, film, teater mycket bättre än böcker på att förmedla andra känslor.
Så jag tycker inte att passiva medier skulle överlag vara bättre på att förmedla emotionell genomslagskraft, det är bara annorlunda.
Jag står för vad jag skrev i mitt första inlägg.
Edit:
Angående hur spel kan förmedla inre känslor när spelaren blir "tvingad" att döda civila:
I Max Payne ett och två förmedlas tankarna i princip uteslutande som en inre monolog av protagonisten. Dessutom skjuter man en hel drös civila.
Att spela elektroniska spel är inte en mänsklig rättighet.
Helt rätt, ner med skiten!
Yttrandefrihet har tamefan inget med detta och göra och uppenbarligen är det tillräckligt många som är emot conceptet för att någon skulle vilje ta sig an och publisera spelet. Vill nu atomic göra det själva är det ingen som stoppar dem.
Som slut punkt kan man ju även säga att spelet lär sälja sämst i USA som är en av de största marknaderna för spel, så det är nog lika bra och lägga ner det, varför det lär sälja dåligt förstår väl vem fan som helst med lite vett i skallen, förutsatt att det säljs med rating 18+ dårå för 12 åringar bryr sig väl inte särskilt mycket.
Alltså jag skulle vilja säga att om de finns tillräckligt intresse för något så blir de av men man behöver utveckla såna här kontroversiella spel under indieflagga eller så hittar man en utvecklare som är inte rädd för negativ PR.
Sen så är väl amerikanska spelmarknaden ett helvete att sälja i ändå där begagnat försäljningen långsamt äter bort inkomsten. För att vara lite krass så är ju att köpa begagnat lika dåligt som att tanka spelet.
Slutligen så följs ju 18+ rekommendationen inte så jävla benhårt hos de som säljer spel?
Men spring ut med din ärtbössa i skogen igen du, jag hade gärnat ha en ny infallsvinkel på kriget genom ett medium som ännu inte har fått någon dokumentär betydelse.
Spelet hade ju knappast blivit en simulator, heck Arma serien , OFP , IL2 lr vad som lär ju vara mer realistiskt än detta. "Dokumentär spel" my as, storywise till viss del kanske.
Seriöst letar du efter realistiska spel är väl tamefan inte detta , de må berätta en sann historia men det gör även tex Allied Assault med sin Omaha Landning... realistiskt/autentiskt nej, kul ja.
Jag tror, vilket även du själv tydligen förstår till fullo, att DeKvittar pratade om storyn. Gameplayet har inte direkt något att göra med förmedlandet av storyn till största del.
Intressant att när en författare skriver någonting provocerande eller kontroversiellt så hyllas det som nytänkande och intressant. Boken blir en storsäljare och diskuteras flitigt på kaféer.
När ett spel med liknande innehåll skall släppas så backar alla och säger "hu så hemskt".
Sdit: För övrigt så är jag ointresserad av just detta spel.
En ganska stor skillnad är att i en bok så är läsaren passiv. En bok kan handla om en soldat som är med och skjuter ihjäl oskyldiga civila och kan sedan beskriva ångesten och självmordstankar osv på ett sätt så att läsaren kan förstå känslorna.
Hur ska ett spel kunna beskriva samma förlopp och fortfarande vara ett spel? Ska spelaren tvingas att skjuta ihjäl civila? Vad händer om spelaren inte gör det? Hur ska man kunna få fram känslorna på ett vettigt sätt i en miljö där spelaren fortfarande är en aktiv part?
Passiva medier kan beskriva dessa saker på ett mycket mer realistiskt sätt. I ett spel kan man inte ha långa partier där det "inte händer någonting" och som i stort sett bara behandlar känslor och förhållanden till andra människor och omvärlden.
... Vad har gameplayet att göra med graden av acceptans från samhället att göra? Tycker du går ifrån det Tybalt skrev helt och hållet.
Ska man "godkänna" alla slags spel, då får man godkänna spel typ som "Postal" med utan att tänka på de moraliska aspekterna...
Jaha? Jag tycker att detta spelet verkar har bra mycket bättre anledningar till att få existera än Postal eftersom man i Postal mer eller mindre endast går runt och dödar på olika sätt medan jag kan se hur det förmodligen är lite mer handling runt sitt dödande i Six Days in Fallujah.
Till frågor finns det alltid svar, men för varje svar kommer också en fråga.