Senaste spelet du klarade?
Sekiro, omspelning från 2019. Skiljer ju sig väldigt mycket från dom andra titlarna FromSoft släppt. Sist jag spela det, så blev jag aldrig bra på det så att säga. Sprang mest runt bossarna och försökte cheesa alla fighter (bossar och fiender). Men denna gång så gav jag mig fan på att klara av stridssytemet och det gick! Visade sig vara FromSofts bästa stridssystem som jag hoppas vi får ser mer av i framtida titlar!
Infernax - Steam Deck
Half life 2 Episode 1 VR Mod - PCVR
The Terminator, Sega Mega-CD.
Tog mellan en timme och två att varva.
Och Sonic R, Sega Saturn
Varvat efter lite mer än två timmar. Tog lite längre tid att komma överens med kontrollen i denna men när jag väl förstod att man kan glida genom luften med Knuckles så gick det undan.
The Terminator, Sega Mega-CD.
Tog mellan en timme och två att varva.
https://gamefaqs.gamespot.com/a/box/2/5/8/48258_front.jpg
Och Sonic R, Sega Saturn
Varvat efter lite mer än två timmar. Tog lite längre tid att komma överens med kontrollen i denna men när jag väl förstod att man kan glida genom luften med Knuckles så gick det undan.
https://gamefaqs.gamespot.com/a/box/3/5/4/7354_front.jpg
Coolt att du fortfarande använder Mega-CD, Blir nästan lite sugen på att lägga bud på en Saturn på Tradera.
Gungrave G.O.R.E
Coolt att du fortfarande använder Mega-CD, Blir nästan lite sugen på att lägga bud på en Saturn på Tradera.
Hade använt mina om inte säkringen gick på båda, så de såldes jag istället :(. Saturn är definitivt en konsol man bör äga.
Rullade eftertexter på Sea of Stars i fredags. Otroligt bra spel! Det vart som om någon paketerade den mest magiska tiden från min barndom i ett spel. Trots några tråkiga timmar i mitten så fullkomligt förlorade jag mig i spelet och övervägde att starta en ny genomgång direkt (Rebirth förstörde dock den planen). Enda negativa jag kan säga om det spelet är nog hur lätt det var. Jag brukar alltid ge upp i slutet på spel när bossen/bossarna blir på tok för svåra men denna gången bara dog bossen, och jag räknade med att den "riktiga" slutbossen skulle komma men vips tog spelet slut. Rekommenderar alla som gillar 90-talets jrpg att ge spelet ett försök.
Like a Dragon: Infinite Wealth. Det var kul med mycket att göra. Minuset är allt tjat, precis som i ettan. Orkade inte se alla sekvenserna. Tror det är aningen lättare än ettan också.
En sak jag störde mig på är att
han fått cancer. Spel är en verklighetsflykt, och den sortens realism behövs inte i ett spel. Särskilt i ett sånt här spel. Ingen vill se honom så.
Kört igenom pikmin 4. Jag blev förvånad över hur stort spelet var. Finns utmaningar för platinum är bäst men mig veterligen vet jag inte om man får någon belöning om man fixar det på alla.
Tog mig kring 32 h att få 100% på alla banor. Det var mindre stress jämfört med tidigare delar, på gott och ont. Ibland behöver man lite extra utmaning och detta spelet var mest knepigt med ”extra utmaningarna”
Eftertexterna i Yakuza Kiwami rullade inatt och måste säga att alla dessa sidouppdragen som ploppar upp när man springer runt i staden, är måttligt irriterande men annars så är det ett utomordentligt spel!
Ungefär hälften så långt som Zero vilket var positivt.
Sidoaktiviteterna och sidouppdragen är ju halva grejen. Men det beror ju såklart på vad man är ute efter. Spelar man enbart för storyn, så kan jag förstå att det är störande.
Spelade för övrigt klart Dishonored 2 i förrgår. Köpte det vid release 2016 och gav det ett par försök, men det var något som tog emot. Älskade det första, så tänkte att det skulle vara ett självklart köp. Nu tänkte jag att det var dags att ge det en chans till eftersom det låg där och dammade i spelbiblioteket på Steam. Stabilt spel, men inte riktigt någon uppgradering från det första. Lite sämre story och atmosfär. Spelmekaniskt väldigt likt. Spelade förvisso som Corvo igen (low chaos, stealth), men kör nu igenom som Emily (high chaos, lite blandad stealth och full action). Kul att äntligen ta sig an det och bra med New Game+ så att man kan köra med lite mer krafter från början.
Efter mycket om och men är jag till sist klar med Final Fantasy XVI
För att försöka fatta mig kort så hade jag väldigt svårt att bli klar med det här spelet.
Ska försöka förklara varför.
Handling
Det var ganska svårt att komma in i vad som faktiskt hände inledningsvis. Det snakcades en del om att man låtit sig influeras av Game of Thrones och det är väldigt tydligt första halvan av spelet, där handlingen känns som en dålig fan fiction av just Game of Thrones. Du kommer från ett nordligt kungarike och har en varg som följer dig genom större delen av spelet. Det pågår en ständig konflikt med ett rike från några öar väster om ditt rike. Heter fan till och med Iron Kingdom, jämfört med Iron Islands i Game of Thrones. Handlingen blir bättre när den börjar fokusera mer på "rädda världen" grejer och mindre på överdriven geopolitiska intriger.
Det krävs också en hel del av spelaren i form av att läsa in sig på vad som faktiskt händer för att förstå sammanhanget. Jag kan uppskatta att man inte kastar in en massa konstig exposition, men det borde finnas en bättre lösning än att låta spelarna pausa spelet och läsa i det inbyggda lexikonet...
Att förstå att en "branded" var någon form av slav gick väl relativt bra, men det tog ett jävla tag att förstå vad en bearer var.
Gameplay
Det är väl det som delar de som spelat spelet mest. Jag är personligen uppvuxen med turn based combat och gillar inte riktigt utveckligen de senaste spelen haft. Den här upplagan känns helt klart som den sämsta i form av strider för egen del.
Ta bara ett sådant faktum som att de flesta rekommenderar att du mappar om kontrollerna för att det när nästan fysiskt omöjligt att genomföra vissa av spelets kombinationer med standard inställningarna. (Tänker framför allt på att alternera mellan slag och magi.) Liten sak kan tyckas, men jag tycker det säger väldigt mycket om utvecklarnas prioriteringar när standardinställningarna för kontrollen inte är anpassade efter hur du ska spela spelet.
I övrigt så tyckte jag ofta det var svårt att "acceptera" spelvärlden. Jag fattar att det är en avvägning mellan att ha "world maps" som de traditionella FF spelen hade och att ha en öppen värld så som moderna spel har, men när jag kan se från ena sidan av kontinenten till den andra så känns det lite löjligt. Det händer att man ska ta sig till en annan stad och folk pratar om resan som en lång och farlig resa, men i spelet går du bara runt ett hörn och så är du framme. Det tar mig ut ur spelet.
Liknande gäller de ofta väldigt utdragna bosstriderna, och när det börjar komma flygande strider så funkar det inte alls speciellt bra. Oftast vet jag inte var jag är eller var jag ska slå. Det händer så mycket på skärmen att jag inte ser min karaktär och än mindre kan avgöra när jag borde slå och när jag borde ducka. Blir att jag bara hamrar på alla knappar och oftast funkar det bra, vilket inte är ett bra betyg för ett spel egentligen.
Karaktärerna
Det som i mina ögon är spelets stora räddande är karaktärerna. Det tar tid att komma in handlingen och lära känna karaktärerna, men de flesta är väldigt trovärdiga, utvecklas fint och är älskvärda.
Förutom Goetz, som jag har väldigt svårt för. Men jag antar att han skulle vara någon ny variant av Hodor från Game of Thrones, och den tanken gör mig bara arg igen...
Heja Blåvitt
Blev just klar med en första genomgång av Elden Ring, och jävlar vilken upplevelse det var. Det var mitt allra första soulslike, och jag är helt hänförd. Trodde aldrig jag skulle gilla den här typen av spel, men jag sitter redan och sneglar på Bloodborne.
Jag har skrapat ihop 39/42 achievements, så nu ska listan kompletteras med ett par NG+ så jag får skryta med 100%. Tills juni åtminstone, då det bär iväg till Shadow of the Erdtree.
Ryzen 9 5900x & RTX 3070 Ti | Nintendo Switch | PlayStation 5
PSN: DocPjotor | Steam: Gorrsnus
Spelade klart The outer worlds igår. Bra spel, sköna karaktärer med helt ok röstskådespelare och mysigt världsbygge. Har startat en ny omgång med fullblodspsykopaten ”Stina” som skjuter sig igenom hela berättelsen tillsammans med roboten SAM som enda följeslagare. Skeppets AI börjar bli lite bekymrad tror jag när varenda bosättning vi besöker blir tom på människor 😊