Dags för oss gamlingar att släppa det förflutna?

Ja mitt tips att ignorera allt från EA, Ubisoft, activision

Ja man funderar på det ibland. På 90- till 2000 talet så kändes många spel som något unikt. Det fanns inte så mycket att välja på när man stod i affären och när ett nytt spel t.ex. super mario 64 eller doom kom så var det något speciellt. När spelen följde utvecklingen i teknologi på ett otroligt sätt med nya grafiska och teknologiska framsteg varje år så gav det spelen ytterligare en speciell känsla. Man visste att man var med på en otrolig resa där varje ny konsol och spel breddade gränserna för vad som var möjligt både teknologiskt men även i game play. Många nya spel hade sin egen "grej" med ny fräsch grafik eller gameplay/gränssnitt som man aldrig sett förut. Man kom helt enkelt undan med lite mera förr för allting kändes nytt och fräscht.

Dagens spel släpps i en ganska "mättad" marknad mot förr där mycket av innovationen har hänt och det finns inte så mycket som kan vidareutvecklas i grafik och gränssnitt i samma takt som förr. Det är mycket svårare att sticka ut på samma sätt idag som det var förr då de teknologiska framstegen kommer i mycket mindre steg. Det krävs också så mycket mera idag för att folk ska höja på ögonbrynen så dagens spel känns inte lika revolutionerande. Att utveckla ett AAAspel idag är också mycket mera krävande än förr. Nu för tiden måste spelen engagera med otrolig story eller fantastisk gameplay för att sticka ut i mängden. Förr räckte det med att släppas till rätt konsol eller med dåtidens nya teknik/sin egen gimmick.

Det var en annan tid förr och ofta var spelen sämre än idag. Men det finns undantag, giganter som Half life, heroes, baldurs gate kommer alltid vara spelbara oavsett ålder enligt mig. De är mera än en produkt av sin tid, De är riktiga mästerverk som trots sina begränsningar förfarande håller tack vare fantastisk spelglädje och berättande.

Vad pratar du om? Det är ju som att säga att någon skall sluta gilla klassisk musik eller någon gammal täljd pinne från vikingatiden. Själv sitter jag inte och känner att inget har hänt, tyvärr har det hänt väldigt mycket inom spel.

Tenderar också att fastna i det förflutna när det gäller både film, spel och musik men ibland har jag blivit positivt överraskad. Hittar då och då nya spel, serier eller album som kittlar den nostalgiska nerven.

Däremot saknar jag känslan av storhet man fick som t ex när man första gången....
Klev ut från skeppet vortex rikers i unreal.
Åkte tåget i Half life 1.
Såg Quake 3 arena introt... jäklar, måste nästan länka för blev blown away:

Såg världen i Morrowind för första gången, samma med oblivion.

Spel blir snyggare, får större världar, ljudbilden blir mer avancerad och komplex, men AI och spelmekanikerna har gått på autopilot mer eller mindre.

Har skrivit om det förut men nämner det igen, håll ett extra öga på indiespelen, det är där som guldkornen gömmer sig oftast. Ett nytt spel behöver inte spela på nostalgiska meriter för att vara bra, jag uppmuntrar snarare till nytänk där det är möjligt. Det är jag är emot är företag som inte vågar prova något nytt, utan istället kör på samma gamla matlåda som de gjort senaste 20 åren och lägger bara till lite nya kryddor ibland.

Det som får mig att känna stick i hjärtat förutom energidryck i min ålder är hur Battlefield serien har avtagit åt helt fel håll på alla fronter.

Jag gillar både gammalt och nytt. En del spel är revolutionerande och trenden är att de blir bättre, men det släpps också en massa skit med ökande versions/års nummer som inte går framåt i utvecklingen.

Det är väldigt lätt att stanna kvar i det förflutna. Nostalgin håller oss kvar. Det är svårt att glömma det gamla som en gång var riktigt bra.
Men som nämnt tidigare i tråden, tiden går framåt, saker förändras.
Nytt kommer.

Vi måste våga släppa taget och prova nytt. Det finns bra spel. Bara man letar och vågar prova.

Är 46 och tenderar nog att vara mer av en framtidshypare än en nostalgiker, när det gäller spel. Älskar såklart alla gamla upplevelser och minnen men de är ju också just det - upplevelser och minnen. Går aldrig av lika mycket på en genomspelning av en titel från -98 som på ny gameplay av ett kommande spel.

Men jo, visst väljer jag trygga genrer. Så är det. Men de ränderna är nog svåra att få bort.

Tveksamt om det finns någon här som aldrig spelat ett nytt spel som de tyckte om de senaste 20 åren. Håller dock med om att det är vanligare att man hittar guldkorn bland indiespel nu för tiden.

Jag tycker nostalgi är otroligt förrädiskt. Det är så lätt att minnas saker som bättre än vad de faktiskt var, varpå man blir besviken på ens samtid. Det gäller spel och annan kultur, men även livet i stort.

För egen del jobbar jag aktivt med att försöka hitta nytt. Jag lyssnar nästan bara på ny musik och jag ser inte om filmer så ofta. Även när det kommer till spel så brukar jag sällan komma tillbaka till sånt jag redan spelat. För min del känns det för outvecklande att återgå till något jag redan varit inne i en gång.

Men det är inte lätt, såklart. Det gäller verkligen att ha ett öppet sinne och ägna tid åt att leta. Hänger man bara på spelsajter och läser recensioner av nya stora titlar så är risken stor att man missar mycket man hade gillat.

Ett litet tips:
Föreställ dig ett spel som du skulle vilja spela och försök sedan ta reda på om det finns. Efter att ha varit på Vasamuseet häromveckan blev jag peppad på att hitta ett spel om sjöslag. Började googla och mycket riktigt fanns det några intressanta titlar som jag nu har tänkt pröva.

Har du testat (eller ska) testa Naval Action? Det har sina brister men jag tycker ändå att det är riktigt mysigt. Frustrerande i pvp dock om man inte organiserar sig i någon klan eller dylikt, finns dock pve-server också.

OT (hoppas trådmakaren ursäktar!), men bra input.
Inte testat Naval Action, men det finns på listan. Men har inte riktigt greppat om det bara är multiplayer? Annars så är det Age of Sail jag sneglat mest på, men inte fått tillfälle att testa det än.

Nostalgi är one hell of a drug! Med spel så tycker jag dock ofta att det faller ganska snabbt, finns flera gamla spel som jag har riktigt varma känslor för som jag försökt gå tillbaka till och spela, det går inte. Minnet har en tendens till att slipa bort skönhetsfläckarna och göra spelen både bättre och snyggare i minnet än i verkligheten. Som ett exempel kan vi ta World of Warcraft Vanilla, jag älskade spelet där och då men när sedan Classic kom ut så kände jag bara, nej. Jag är färdig med det här. Jag vill ha nya upplevelser!

Överlag har jag också varit ganska så duktig på att just kasta mig ut i genrer som jag kanske inte har någon relation till egentligen, det senaste är JRPGs som jag nu fått upp ögonen för tack vare FF7 Remake. Forza-serien har också fått mig att gilla bilspel och NBA 2K-spelen blev en ingång för att även intressera mig för sporten basket, en sport som jag typ aldrig brytt mig om tidigare.

Jag är sämre när det kommer till Indie-titlar även om jag även där försöker bättra mig, det finns fantastiska spelupplevelser där men väldigt mycket intresserar mig inte alls. Pixelgrafiken som vissa hyllar så mycket lockar mig typ inte alls, har försökt spela Undertale massor av gånger, men känner lite att jag under uppväxten spelade sådana här spel tillräckligt på min Game Boy....Det lockar mig inte och det är kanske inte hela världen heller? Vi har ju alla våra favoritgenrer, favoritmusik etc. Spel skiljer sig inte där.

Sen själva utvecklingen och framtiden för spel ser jag nog mer positivt på än de flesta. Självklart stör jag mig precis lika mycket som alla andra på microtransaktioner och annat bös, men överlag är jag nog en optimist som vill se industrin spränga ytterligare gränser för vad som är möjligt. Mediet som sådant är för mig helt överlägsen precis alla andra, när du ser på en film eller läser en bok är du passiv. I spel är du en del av historien på ett sätt som inget annat kommer i närheten av att vara, det skulle väl vara någon form av Live Action Rollspel då, men det har jag aldrig testat så kan inte uttala mig.

Den här tanken med att spel idag skulle vara så själlösa köper jag helt ärligt talat inte, det finns massor med spel idag som har gott om själ. Se på The Witcher? Red Dead? Och i mitt fall Assassin's Creed....Bra mycket mer själ i de där spelen än typ Starfox på N64..

Hemskt tips.

Finns för mycket skräp idag för att ”släppa sargen”. Håller man sig till AAA får man en hög lägstanivå, testar man indieskräpet består det av generiskt Unreal Engine-skräp, halvfungerande Unity-trams och asset flips runt varje hörn. Enklast är att använda verktyg som YouTube och Twitch för att sortera ut vad man verkligen vill spela.

Kör samma, hittills har jag klarat mig bra från köpa något nytt från dessa 3

Tycker att dagens spel ofta är fantastiskt bra. Last of Us 2, God of War, GTA, RDR, Witcher, Uncharted, Zelda, Super Mario. Det är väldigt bra nu. Men jag tror som någon skrev att på 90-talet t.ex. så var det mer ett kreativt skapande av spel som kom ur intresse och experimentanda och succéerna som kom var oväntade och väldigt nyskapande. Vad som händer sen är att kapitalet kommer in och mycket av branschen blir likformig eftersom man vill maximera vinsterna. Man skapar fokusgrupper för att ta reda på vad den stora massan gillar och man pumpar ut och mjölkar titlar för att maximera vinsten på bekostnad av experimentviljan och det kreativa. Detta händer överallt när kapitalet kommer in, film, musik, sport osv. Men samtidigt ger kapitalet mer möjligheter till storslagna projekt och en större bransch överlag med fler jobb.

Det finns dock exempel på dessa kreativa mindre gäng som spottar ur sig häftiga grejor, Minecraft, Valheim, PUBG osv. Det är skitkul att se. Jag tror man kan hitta mycket kul i indie kategorierna om man bara anstränger sig och jag tror det är viktigt att rösta med plånboken. Men jag tror inte det var bättre förr, bara annorlunda.

Nu kommer jag låta tråkig men har sagt det förut.

Jag tror att många av oss kanske har vuxit ifrån spelandet även om man inte vill inse det. Det skulle vara rimligt. Nu är jag snart 40, har spelat sen jag var typ 6. Har fått otroligt många minnen, även om de på senare tid blivit färre. Kan ju va att spelen som görs idag inte alls är lika bra, eller att jag inte är lika intresserad. Jag äter ju inte samma mat som jag gjorde för 20 år sen t.ex Uppskattar annat på många fronter i livet.

I want this, that and the other...

Indiescenen är där magin finns idag, så är det. Undantag finns såklart, men i regel är det dit man får söka sig om man vill ha innovativa upplevelser - eller för den delen det motsatta i spel som påminner om spelens guldålder. Industrin är så oerhört mycket bredare idag att det är att sätta rejäla gränser på sitt spelintresse om man bara håller sig till "mainstream" i form av AAA-titlar.

Finns inte en chans att jag släpper det förflutna, som storsamlare av 70-99 spel kan jag aldrig få nog. Finns inget bättre än gamla spel

Jag testar alla spel jag kan än idag, men det är få som fastnar. Man blir ju inte yngre direkt

Konstigaste inlägget jag har läst någonsin på hela FZ.

Många spel idag som släpps kommer inte alls upp i samma nivå som förut. Problemet är att spelbolagen blåser oss totalt. Allt handlar om skins, DLC, mikrotransaktioner och nya spel som inte ens är spelbara vid release.

Det finns en anledning till varför man spelar äldre spel.

När indie utvecklare slutar släppa spel som ser ut att vara gjorda på 80 talet så kanske man orkar bry sig om dom.
Är ingen ursäkt att 2022 släppa så fula och pixliga spel.
Jag bryr mig inte om det är 4k men vill heller inte få ont i ögonen av hur dåligt det ser ut.

Att spel såg ut så på 80 talet fungerade då men inte längre.

Ok så ett av förra årets succe valheim ser ut som från 80talet?
Många verlar ha helt fel uppfattning om vad indie spel är.
Indie är inte per automatik pixelspel

Ett annat tips om man är less på spel är att prova andra genrer och nischade spel.

Är väl både nostalgiker och realist. Har mycket lättare för att tycka om gamla grejer än nya grejer rent generellt. Men vad gäller spel så har jag inga illusioner om att ett gammalt begränsat spel ger mig något större nöje. Det finns helt klart gamla bra spel, men många har slutat vara roliga i ljuset av nyare spel där man kan göra så mycket mer.
Spelbranschen, alltså att jobba med spel, har jag inte så starka åsikter/kunskaper om men visst verkade det härligare förut på den fronten.

Spel och datorprylar är nog kanske de enda aspekterna av livet där jag tycker nytt brukar vara bättre än gammalt.

Det har aldrig tidigare varit så "lätt" för en indieutvecklare att göra snygga spel som nu. Unreal/Unity är långt ifrån pixligt och 80-tal. Tvärtom gör de så att indieutvecklare kan komma närmre AAA-studios. Men ja, om du menar att många nya spel vänder sig till pixelgrafik så är det en annan sak. Verkar vara en trend, som i min mening ligger rätt i tiden. Många gamla rävar känner sig hemma med den grafiken, men att det kanske förfinar spelmekaniker som inte fanns på 80-90-talen.

Battlefield 2042 var droppen för mig. Nu blir det mer utforskande utanför min comfort zone. Litar inte en sekund på vad som sägs innan ett spel släpps från de stora bolagen.