Vad har fått dig att tappa grafikhakan?
I ordning.
Armor Attack till Vectrex
Sonic the Hedgehog till Sega Mega Drive
Mutation Nation till Neo Geo
DOOM (1993) till PC
Alien vs Predator till Atari Jaguar (snyggaste spelet när det släpptes)
Shining the Holy Ark till Sega Saturn
Soul Calibur till Sega Dreamcast
Halo till Xbox
Crysis till PC
Star Wars Battlefront (2015) till PC
The Division till PC
Skippy R.I.P. 17/7 2006
Jag plockar några exempel direkt från min bloggpost i ämnet:
Test Drive (Commodore 64)
Detta är mitt första spelminne, och det är intressant att jag minns det så väl för den spruckna vindrutan. Jag kommer distinkt ihåg att jag tyckte det var så realistiskt. I dag ser det inte riktigt lika imponerande ut.
Sonic 3 & Knuckles (Mega Drive)
Efter Sonic 2 trodde jag inte att det gick att kräma ut mer ur Mega Drive, men Sonic Team visade att jag hade fel. Med Sonic 3 och dess expansion tog de ännu ett steg och visade att det fanns mycket liv kvar i 16-bitaren.
Tomb Raider (Saturn/PlayStation)
Det var inte bara Lara Crofts överdrivna byst som lockade oss spelare då. Tomb Raider erbjöd ett imponerande äventyr genom ruiner och tempel i fullskalig 3D. I dag är det en suddig röra, men då var det oerhört imponerande med en grafik som jag knappt hade sett maken till.
Soul Calibur (Dreamcast)
Dreamcastkonverteringen av Soul Calibur såg inte ut att härröra från denna värld utan från framtiden. Det var helt vansinnigt vad Namco lyckades pressa ur Segas lilla drömmaskin. Få spel är så galet snygga i många år efteråt.
Shenmue (Dreamcast)
Aldrig hade jag sett så levande och detaljerade miljöer. Än i dag känns fortfarande det andra spelet väldigt levande, och det går att se varför detta var det mest imponerande spel jag någonsin upplevt i början av millennieskiftet.
Halo (Xbox)
Kommentarer är nästan överflödiga. Jag gick runt och tittade på gräs och trädstammar i ren beundran i början. Halo var enormt imponerande för sin tid, självfallet inte bara grafiskt utan på alla tänkbara sätt. Det visade styrkan i Microsofts konsol och fördelen med en hårddisk.
Dead or Alive 3 (Xbox)
Om det var ett spel förutom Halo man skulle använda för visa upp sin Xbox inför kompisarna, var det Team Ninjas rövsparkare. Jäklar, vilken grafikuppvisning. Inget fightingspel har imponerat så här i ren och skär grafik sedan dess.
The Order: 1886 (PlayStation 4)
Något vidare spel var det inte, snarare kändes det som en interaktiv film. Men jösses vilken grafik. Vilka miljöer. Vilken atmosfär. Så mycket var så rätt i The Order: 1886, det var därför tråkigt att det som spel betraktat var så misslyckat. Fortfarande är det ett av denna generations allra snyggaste spel. Även om det knappt kändes som ett.
Super Mario 64. Såg det på "Barnens Hus" och nästan föll till golvet över hur snyggt och vilken uppgradering det var från Super Nintendo.
Givetvis var Halo otroligt snyggt och ögonblicket då man kliver ur lifepodden behöver väl ingen närmare presentation men jag minns särskilt gräset. Jag zoomade in med pistolen och kunde ändå se enskilda strån. Bara en av alla grafiska chocker i detta spel.
Haha ja detta kommer jag också ihåg, den texturen var läcker. 😂
Donkey Kong Country till Snes var ett spel man tänkte då man spelade att mycket snyggare än så här kan det inte bli. Ser ju fortfarande väldigt bra ut idag!
Sen tyckte jag att just bakgrunderna på spel som Resident Evil, FF7 mm mera var rikigt häftigt på sin tid.
Håller med. Helt sjukt att de lyckades få sån grafik på en spelkonsol från 90.
Killzone 2 (PS3)
Tror inte jag upplevt en starkare "Detta är next-gen!".
Forza Horizon 4 (PC)
Fotorealistisk grafik. Jag vet att folk sa samma sak om Gran Turismo till PS1, men detta är fotorealistiskt på riktigt. Även det absolut bäst optimerade spelet jag någonsin kört.
Splinter Cell Chaos Theory (PC)
Jag var 12 år gammal och hade kört ihjäl ettan och tvåan och fick just ett nytt grafikkort av farsan, GeForce 6800 GT. Behöver jag verkligen motivera mer?
I'm like you, I have no name.
Super Mario 64. Såg det på "Barnens Hus" och nästan föll till golvet över hur snyggt och vilken uppgradering det var från Super Nintendo.
Ironiskt nog tycker man helt tvärtom idag. N64- och PS1-tiden var mest revolutionerande men sitter även på den värst åldrade grafiken.
I'm like you, I have no name.
Finns en del spel som genom åren fått mig att tappa hakan, nu minns man inte alla men här är några som ligger färskt i minnet.
The last of us på Ps3, man klämde verkligen ut allt man kunde ur Ps3 kapacitet. Minns hur chokad jag blev över hur snyggt det var.
Gta 5 på Ps3, liknande fall som The last of us. Kom ut mot "slutet" av Ps3 och grafiken var helt fenomenal.
Gta 4 på Xbox 360, minns att jag var hos en vän vars bror ägde ett Xbox 360 så vi lirade lite Gta 4. Hade bara ps2 fortfarande och minns hur stor skillnad det var på den nya generationens konsler, det kändes overkligt som en dröm att se Gta 4 spelas på en stor tv skärm med helt vansig grafik.
Men de som fått mig att tappa hakan mest trotts att man spelat så mycket fina spel rent grafiskt var Red dead redemption 2 på Ps4. Det var ett sånt moment när man startade spelet där man inte kunde tro att de var sant att ett sådant spel faktiskt kunde existera.
Runt jul 1998 hade jag precis köpt PlayStation ihop med Spyro the Dragon. Spelet hade ren och klar grafik med starka färger.
Andra spelet jag köpte var Resident Evil. Oj, vilken spännande herrgård att utforska, med alla hemligheter. Och hemskheter. Grafiken var detaljrik och det är nog coolaste spelet någonsin.
Året därpå kom Silent Hill. Också en favorit. Unikt spel, med unik grafik. Som jag tycker håller än.
Soul Reaver. Också ett väldigt eget spel, som var skitsnyggt då. Och idén att man kan (och måste för att avancera i spelet) byta mellan olika dimensioner var ju ashäftig.
Runt jul 2000 var det dags för Dreamcast och Shenmue. Oj. Nästan verkligheten ju. Spelade om det igen, efter en massa år. Var rädd att känslan och magin inte skulle vara densamma nu. Men det är den. Ett av de mest fascinerande spelen jag spelat, älskar atmosfären, ljuden, musiken. Bäst är spelet i sina lugna stunder. När man bara strosar runt i byn/staden.
Jet Set Radio. Sån grafik hade jag aldrig sett förut.
Gears of War. Det här var på en helt ny nivå.
Spelar Red Dead 2 nu och det är verkligen vackert på sina ställen. Ljuset, miljöerna. Bara njuter.
Two Worlds. Inte på det positiva sättet, dock.
What!! Tyckte det var spjutspets!!! Hehehe.
Ghost & Goblins (Arcade)
Exploding Fist (c64)
Uridium (c64)
Elite (C64)
The Hunter (Amiga)
Walker (amiga)
Mechwarrior 2 (Pc)
Halflife 2 (Pc)
Soul Calibur (Dreamcast)
Halo (Xbox)
Farcry 1 (Pc)
Crysis 3 (Pc)
The Division (Pc)
Några av de jag kan komma på just nu
<allt jag skriver är mina åsikter och ni behöver varken hålla med eller säga emot>
Oj som gammal räv så känns det som jag skulle kunna skriva en oändlig lista. Men några få av de som jag spontant minns är:
1. Impossible Mission - Commodore 64. Från att ha spelat på Vic 20 en tid till att gå direkt till det spelet var som att få ett slag med en träplanka över käften.
2. I stort sett varje gång Cinemaware släppte ett nytt spel till Amiga så var det dags att plocka fram luktsaltet.
3. Shadow of the beast - Amiga (sålde garanterat många Amigor pga grafiken)
4. Another World - Amiga (det här var ett spel som jag nog visade för varenda kotte jag kände oavsett om de var spelintresserade eller inte)
5. Doom 1, 2 och Hexen på PC. Gjorde att jag tvingades inse kampen förlorad och fick skaffa PC från att ha varit hardcore Amiga fanboy.
6. Halflife 2 - PC, inte mycket att säga.
7. Red dead Redemption 2 - Xbox One - En helt otrolig teknisk bedrift. Det fanns sekvenser där jag satt och tänkte "det här borde inte vara möjligt på en konsol" och då har jag ändå Xbox One x.
8. Limbo och Inside. Det är något med estetiken i de spelen som tilltalar något enormt och samtidigt skrämmer mig.
9. Halflife Alyx. Aldrig har jag väl detaljstuderat grafik i ett spel på samma sätt. Jag har nog lagt timmar bara på att gå runt och kolla på föremål etc. VR över lag har gett många aha-upplevelser.
Som sagt, hade kunnat fortsätta mycket mer men måste nämna en bubblare. Sekvensen i början av Mafia 2 där man kommer hem till staden efter att ha varit i kriget med tät julstämning och jingle bells i hörlurarna var klart minnesvärt grafiskt.
Smurfs (Atari 2600) "det ser ju ut som tecknat!" (kollar idag.. eh, nej! inte i närheten)
Last Ninja (C64)
Hunter (Amiga)
Doom 1
Mario 64
Quake med Rendition Vérité (mitt första 3D-grafikkort, 1996!)
Morrowind, samt 10+ år senare; Morrowind med MGE och moddar.
Witcher 3 med 3D-Vision
efter det blir det svårare... Men Unreal Engine 5 är för mig verkligen en dröm som går i uppfyllelse. OM det nu verkligen kommer kunna använda denna detaljrikedom. Jag hoppas på att tappa hakan igen.
Jag har inget sånt minne av något Särskilt spel men däremot från när vår familjedator gick från att inte ha 3d-kort till att ha det. Tror det var Quake 2 som var spelet som visade skillnaden. Jag vill minnas att när jag spelade det första gången så var grafiken kantig och färgerna rätt grötiga. Med 3d-kortet i så kunde jag knappt tro att det var samma spel. Var så sjukt häftigt att få uppleva skillnaden.
Efter det känns det mest som att varje spel är lite snyggare än det förra bara.
Skulle nog komma dragandes med en TV serie här istället.
1994 släpptes första säsongen av Babylon 5.
En av de första SF-serierna att använda sig dataanimationer i stället för modeller.
Idag är grafiken såklart tämligen daterad, men jävlar vad imponerad jag var 1994.
Jag tröttnade på min gamla signatur, men kom inte på något vitsigt att skriva som inte kändes fånigt, så det blev den här harangen i stället.
Amiga, Stunt car tyckte jag hade rätt häftig grafik för sin tid. Spelet kändes tungdrivet men flöt på bra ändå.
Edit: Test Drive glömde jag, slog nog ändå Stunt car
Finns nog några spel varje generation som kändes lite extra. Ett annat sånt spel är nog Tomb raider, alla nysläppen som gjordes. Kändes som dom maxade nära på var konsolerna klarade.
Rdr2 på One x var också ett sådant spel, måste vara nära på maxat optimerad vad man kunde göra med denna generation med open world och 4k native.
Edit2: Farcry 1 till pc måste också nämnas, kändes väldigt nytt och fräscht när det kom.
Vill dessutom slå ett slag för de två första God of War spelen, de som kom till PS2.
Att de kunde klämma ur så häftig grafik ur en så klen maskin var i mitt tycke oerhört imponerande.
Jag tröttnade på min gamla signatur, men kom inte på något vitsigt att skriva som inte kändes fånigt, så det blev den här harangen i stället.